oonedirectioon

Emmas perspektiv
Jag stod och hällde hallon i en mixer när det plötsligt knackade på dörren ute i hallen. Vem kan det vara?

Jag sprang snabbt ut och öppnade. Jag fick genast se en ledsam och orolig blick, och när Alexandra gav fram mig en Ben & Jerry's blev jag orolig jag med.

- Vad är det? frågade jag när hon hade gått in genom dörren och tagit av sig sina skor.

Jag gick in i köket och ställde in glassen i frysen och återgick till smoothien jag höll på med innan.

- Du skulle nog behöva Ben & Jerry's:en, sa Alexandra innan jag tryckte på "start" på mixern.

Jag och Alexandra satte oss ner vid soffan efter ett tag med allt möjligt framför oss på bordet. Glass, dricka, smoothies, ja, precis allt. Jag hade egentligen ingen aning om vad Alexandra ville prata med mig om, men lite godsaker var ju aldrig fel.

- Berätta, sa jag och tog en klunk av colan.

- Jo, asså jag vet inte hur jag ska berätta det här men..., började Alexandra osäkert.

- Men berätta bara, sa jag och Alexandra tog ett djupt andetag.

När Alexandra hade berättat visste jag varken om jag skulle vara glad eller ledsen. Det var som om jag inte kunde gråta och bli arg för att Harry hade varit otrogen. Jag kunde inte fatta att det var sant ännu och jag behövde komma på ett sätt att få Harry att berätta sanningen. Om han bara kunde berätta sanningen om att han hade varit otrogen kunde jag kanske förlåta honom, men bara kanske.

Alexandra kramade om mig när det tillslut rann ner några tårar från min kind.

- Det kommer att ordna sig, sa hon sedan tyst. 

Hela kvällen satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord och när solen började gå ner gick Alexandra hem.

Jag gick tröttsamt in på badrummet och började förbereda mig för natten. Jag var trött och visste att Harry inte skulle komma hem på länge i alla fall. Jag ville ju prata med honom, men insåg att jag skulle få ta det imorgon istället.

Men plötsligt hörde jag en dörr slå igen och jag fick genast en brilliant idé. Jag satte örat mot badrumsdörren och hörde att någon gick där ute i lägenheten. Jag hörde sedan ett suck och visste genast att det var Harry. Ett leende formades på mina läppar, men när jag sedan kom och tänka på vad Harry hade gjort försvann det genast,

Jag gick tyst ut från badrummet men kunde inte hålla mig för skratt när jag insåg att han förmodligen skulle tro att jag var en mördare som skulle komma in och mörda honom. Jag öppnade dörren tyst och sprang fram till honom. Min brillianta idé skulle inte Harry kunna motstå, och han skulle absolut berätta sanningen.

Harry kysste mig långsamt.

- That was amazing, sa han sedan och lade sig ner på rygg.

- Yeah it was.

Harry kollade på mig och log.

- Emma, I have to tell you something, sa han sedan och hans blick blev genast allvarligare,

Jag nickade nöjt på huvudet.

- Two years ago, Isabelle and I met. I don't know how and I don't know why, but we met each other.

Var det hela två år sedan? Det hade jag ingen aning om. Då var vi ju knappt tillsammans så det skulle väl inte göra så mycket.

- And? frågade jag som om jag inte visste vad det handlade om.

- We slept together, svarade Harry kort och man såg på honom att han skämdes.

Jag kunde äntligen andas ut igen. Harry hade berättat och allt kunde bli bra igen. Det var trots allt två år sedan och jag visste att Harry aldrig skulle göra det igen. Allt som allt fungerade min brillianta idé!

 

Två veckor senare
Det var i mitten av juli och idag var det en ovanligt fin dag i London. Solen sken starkt och fåglarna kvittrade högt. Harry och jag gick hand i hand längs gatan i staden. Harry hade lovat att jag skulle få shoppa hur mycket som helst, men fans strömmade efter honom och efter ett tag gick det inte att gå på stan längre. Vi begav oss hem och fick nöja oss med den lilla presenten vi hade köpt till Eleanor. Hon skulle nämligen fylla 22 nästa dag och en stor fest skulle bli till.

Jag och Harry hade själva rätt upp vårat förhållande och allt var som det hade varit tidigare, alltså perfekt. Harry var verkligen perfekt och det som hände för två år sedan var som bortblåst.

- I love you Emma, sa Harry när jag knöt en rosett på Eleanors paket.

Han gick fram till mig med ett stort leende på läpparna. Jag släppte rosetten och han började kyssa mig passionerat med sina perfektformade läppar.

Men plötsligt avbröts det underbara ögonblicket av några knack på dörren.

Jag suckade lite lätt och sprang fram till ytterdörren.

Det första jag såg var massor med väskor och bakom alla väskor såg jag det som jag aldrig trodde att jag skulle få se igen, en ledsen Alexandra.

- Kan jag få bo här ett tag?

 

 

 

 

Alexandras perspektiv
Dagar gick och jag hade länge funderat på hur jag skulle göra. Jag visste inte om jag skulle säga till Emma vad jag hade hört när Niall och Harry stod och pratade. Jag visste inte om jag skulle berätta att Harry hade varit otrogen. När jag hade hört vad de hade sagt smög jag tillbaka ut i rummet och sa att de hade spillt läsk på golvet till Emma. När de sedan kom ut efter några minuter låtsades de bara att de inte hade hänt något, och jag låtsades som om jag inte hade hört något.

Idag var söndag, en sådan där dag man inte visste vad man skulle göra. Niall var borta som vanligt och skulle inte komma hem förens framåt kvällen. Emma och jag hade varit lite sura på varandra sedan "William-träffen". Egentligen visste jag inte varför jag var sur på henne, Harry hade ju varit otrogen så varför skulle inte hon kunna få flirta runt? Jag hade hur som helst inte någon större lust att ringa till henne.

Jag satte på tv:n och började zappa runt lite, men upptäckte ganska snabbt att det inte fanns något roligt att titta på. Jag suckade och reste mig långsamt upp från soffan. Jag begav mig ut i hallen och slängde på mig ett par skor. Sedan gick jag ut från lägenheten och ner mot gatan.

Jag följde vägen längs floden i parken. Egentligen var det nästan ingen flod eftersom vattnet stod stilla, eller vattnet såg stilla ut i alla fall.

Jag satte mig ner på en liten avlägsen bänk. Jag kollade ut mot floden som stod stilla och tänkte för mig själv. Hur kommer det sig att jag just sitter här? Hur kommer det sig att jag just träffade Niall? Och hur kommer det sig att jag flyttade hit med just honom? Jag började fundera, men kunde inte komma på varför.

Jag suckade lite tyst och lade mig sedan ner på bänken.

Jag kände att ett par tårar sakta började rinna ner från ögonen. Jag hade ingen aning om varför men kände att det bara var skönt att gråta, det hade faktiskt aldrig varit så skönt att gråta förut.

Jag fick ännu en gång den där känslan över att någonting fattades, något i mitt liv fattades. Vad det var kunde jag inte komma på. Det var som om någon förbjöd mig att förstå.

Jag reste mig upp från bänken och gick med snabba steg mot en liten livsmedelsaffär. Jag köpte två Ben & Jerrys och fyra stora chokladkakor. Sedan begav jag mig hem till Emmas och Harrys lägenhet.

Emma var min bästavän, och även om hon skulle bryta ihop om jag sa sanningen skulle det ändå vara värt det.

Jag stod länge utanför dörren och tänkte. Skulle jag knacka på? Jag räknade till tre och sedan knackade jag på. Efter några sekunder öppnade en glad Emma dörren. Jag ville verkligen inte förstöra det nu. Jag ville inte förstöra Emmas och Harrys föhållande med att säga att Harry hade varit otrogen.

Jag gav fram Ben & Jerrysen och kramade om Emma som kollade frågade och ovetande på mig.

 

Harrys perspektiv
Jag och grabbarna hade åkt över till Paris över helgen på några möten och intervjurer. Jag vet inte om Niall hade berättat för de andra vad jag hade gjort, men alla verkade på något sätt sura på mig. Jag förstod det inte, varför kunde vi inte bara släppa det och låtsas som inget hade hänt? De visste ju att jag ångrade mig och aldrig skulle göra något sånt egentligen.

När helgen var slut skulle vi flyga hem och på flygplatsen trodde jag mig se min älskade Emma stå en liten bit bort. Jag och grabbarna gick närmare och plötsligt såg vi att det var någon helt annan person än Emma.

- What is she doing here?

Zayn blängde på mig och jag ryckte på axlarna. Hur skulle jag veta att Isabelle var här?

Jag suckade när hon kom springandes emot mig med ett stort leende på läpparna.

- What are you doing here Isabelle? frågade jag efter att hon hade gett mig en stor kram.

- I missed you so much and I couldn't wait to see you. So I came here, sa hon.

Jag kollade bak på Liam, Louis, Zayn och Niall och såg att alla höjde ögonbrynen och suckade för sig själva.

När jag vände mig om igen möttes jag snabbt av en kyss. Jag knuffade direkt bort henne och torkade mig för munnen.

- Okey Isabelle, sa jag och harklade. Please understad that Emma is the girl I want. The girl I maybe want to marry me with. Not you. I even didn't want you when we actually were togheter. So please leave me alone and do not talk with me again, because I hate you.

Jag vände mig om och såg att killarna såg väldigt nöjda ut efter mitt korta tal som jag hade utbringat särsklit till Isabelle.

- I deserve a so much better guy than you Harry, sa Isabelle innan hon vände sig om och gick iväg.

Louis gav mig en high five och de andra grabbarna skrattade högt. Sedan tog vi våra väskor och begav oss ut från flygplatsen vi med.

När vi satt i bilen påväg hem kände jag att det skulle bli så otroligt skönt att få gå och lägga sig i sin egna säng, och det skulle absolut inte göra något om Emma låg bredvid. Hjärtat började klaffa hårt när jag tänkte på henne och hela jag blev alldeles varm.

Jag öppnade dörren, ganska så tyst. Det hade blivit mörkt ute så Emma kanske sov. Jag ställde ifrån mig väskorna i hallen och hängde upp jackan på en galge och ställde upp skorna på skohyllan. Jag gick genom mörkret längre in i huset tills jag kom fram till sovrummet. Jag öppnade dörren och gick fram och slängde mig på sängen när jag märkte att Emma inte låg där. Konstigt tänkte jag. Undrar vart hon kan vara?

Jag bäddade ner mig i sängen och visste att jag skulle somna när som helst. Men plötsligt hörde jag ett ljud och jag vaknade till. Jag hörde ett fnitter och såg att dörren öppnades sakta in till sovrummet.

Emmas ögon lyste starkt i mörkret och samma sak med hennes blonda ljusa hår.
Hon log mot mig medans hon snabbt tog av sig alla sina kläder. Hon kröp sedan ner under täcket och började kyssa mig vilt. Hon närmade sig mitt öra och plötsligt stannade hon där.

- I missed you, viskade hon sedan och jag kände att ett leende blev till på mina läppar.

Hon fortsatte att kyssa mig och plötsligt knäppte hon upp mina byxor som jag inte orkat ta av mig innan och drog ner dem ända till knäna.

 

___________________________________________________________________________________________

Hej finaste underbaraste ni! Jag kan inte fatta att vi fortfarade har besökare här! Det var liksom mer än 2 veckor sedan vi uppdaterade och jag är så otroligt ledsen för det. Jag skojar inte när jag säger att vi verkligen inte har haft tid med att skriva. Vi går på en skola som begär att vi typ ska plugga skiten ur oss, och ja, egentligen vill man säga ifrån, men det kan man ju knappast göra. Jag har också varit och är sjuk hela den här veckan så jag har skrivit en liten snutt varje dag, eftersom jag inte har mått så bra.

Men vi uppskattar att ni fortfarande läser och vi ska försöka göra så att det här inte händer igen, för det är fan inte acceptabelt!

LOVE YOU GUYS! 

...och angående kapitlet. Väldigt dåligt, och förlåt för att jag inte skriver så detaljerat när det gäller sexdelen, men det är ganska obekvämt att skriva och sen vet jag inte riktigt hur mycket ni vill ha.