oonedirectioon

I want you

I want you - chapter 93 ♥

 

Tidigare

Emmas ögon lyste starkt i mörkret och samma sak med hennes blonda ljusa hår.
Hon log mot mig medans hon snabbt tog av sig alla sina kläder. Hon kröp sedan ner under täcket och började kyssa mig vilt. Hon närmade sig mitt öra och plötsligt stannade hon där.

- I missed you, viskade hon sedan och jag kände att ett leende blev till på mina läppar.

Hon fortsatte att kyssa mig och plötsligt knäppte hon upp mina byxor som jag inte orkat ta av mig innan och drog ner dem ända till knäna.

____________________________________________________________________________________________

 

Emmas perspektiv
Jag stod och hällde hallon i en mixer när det plötsligt knackade på dörren ute i hallen. Vem kan det vara?

Jag sprang snabbt ut och öppnade. Jag fick genast se en ledsam och orolig blick, och när Alexandra gav fram mig en Ben & Jerry's blev jag orolig jag med.

- Vad är det? frågade jag när hon hade gått in genom dörren och tagit av sig sina skor.

Jag gick in i köket och ställde in glassen i frysen och återgick till smoothien jag höll på med innan.

- Du skulle nog behöva Ben & Jerry's:en, sa Alexandra innan jag tryckte på "start" på mixern.

Jag och Alexandra satte oss ner vid soffan efter ett tag med allt möjligt framför oss på bordet. Glass, dricka, smoothies, ja, precis allt. Jag hade egentligen ingen aning om vad Alexandra ville prata med mig om, men lite godsaker var ju aldrig fel.

- Berätta, sa jag och tog en klunk av colan.

- Jo, asså jag vet inte hur jag ska berätta det här men..., började Alexandra osäkert.

- Men berätta bara, sa jag och Alexandra tog ett djupt andetag.

När Alexandra hade berättat visste jag varken om jag skulle vara glad eller ledsen. Det var som om jag inte kunde gråta och bli arg för att Harry hade varit otrogen. Jag kunde inte fatta att det var sant ännu och jag behövde komma på ett sätt att få Harry att berätta sanningen. Om han bara kunde berätta sanningen om att han hade varit otrogen kunde jag kanske förlåta honom, men bara kanske.

Alexandra kramade om mig när det tillslut rann ner några tårar från min kind.

- Det kommer att ordna sig, sa hon sedan tyst. 

Hela kvällen satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord och när solen började gå ner gick Alexandra hem.

Jag gick tröttsamt in på badrummet och började förbereda mig för natten. Jag var trött och visste att Harry inte skulle komma hem på länge i alla fall. Jag ville ju prata med honom, men insåg att jag skulle få ta det imorgon istället.

Men plötsligt hörde jag en dörr slå igen och jag fick genast en brilliant idé. Jag satte örat mot badrumsdörren och hörde att någon gick där ute i lägenheten. Jag hörde sedan ett suck och visste genast att det var Harry. Ett leende formades på mina läppar, men när jag sedan kom och tänka på vad Harry hade gjort försvann det genast,

Jag gick tyst ut från badrummet men kunde inte hålla mig för skratt när jag insåg att han förmodligen skulle tro att jag var en mördare som skulle komma in och mörda honom. Jag öppnade dörren tyst och sprang fram till honom. Min brillianta idé skulle inte Harry kunna motstå, och han skulle absolut berätta sanningen.

Harry kysste mig långsamt.

- That was amazing, sa han sedan och lade sig ner på rygg.

- Yeah it was.

Harry kollade på mig och log.

- Emma, I have to tell you something, sa han sedan och hans blick blev genast allvarligare,

Jag nickade nöjt på huvudet.

- Two years ago, Isabelle and I met. I don't know how and I don't know why, but we met each other.

Var det hela två år sedan? Det hade jag ingen aning om. Då var vi ju knappt tillsammans så det skulle väl inte göra så mycket.

- And? frågade jag som om jag inte visste vad det handlade om.

- We slept together, svarade Harry kort och man såg på honom att han skämdes.

Jag kunde äntligen andas ut igen. Harry hade berättat och allt kunde bli bra igen. Det var trots allt två år sedan och jag visste att Harry aldrig skulle göra det igen. Allt som allt fungerade min brillianta idé!

 

Två veckor senare
Det var i mitten av juli och idag var det en ovanligt fin dag i London. Solen sken starkt och fåglarna kvittrade högt. Harry och jag gick hand i hand längs gatan i staden. Harry hade lovat att jag skulle få shoppa hur mycket som helst, men fans strömmade efter honom och efter ett tag gick det inte att gå på stan längre. Vi begav oss hem och fick nöja oss med den lilla presenten vi hade köpt till Eleanor. Hon skulle nämligen fylla 22 nästa dag och en stor fest skulle bli till.

Jag och Harry hade själva rätt upp vårat förhållande och allt var som det hade varit tidigare, alltså perfekt. Harry var verkligen perfekt och det som hände för två år sedan var som bortblåst.

- I love you Emma, sa Harry när jag knöt en rosett på Eleanors paket.

Han gick fram till mig med ett stort leende på läpparna. Jag släppte rosetten och han började kyssa mig passionerat med sina perfektformade läppar.

Men plötsligt avbröts det underbara ögonblicket av några knack på dörren.

Jag suckade lite lätt och sprang fram till ytterdörren.

Det första jag såg var massor med väskor och bakom alla väskor såg jag det som jag aldrig trodde att jag skulle få se igen, en ledsen Alexandra.

- Kan jag få bo här ett tag?

 

___________________________________________________________________________________________

Hej hopp! Hoppas det är bra med er. Som vanligt är vi dåliga på att uppdatera, men som sagt, ni vet varför! Puss!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åh Gud vad bra!! Vill ha more!!!

oj så jag har längtat!! jätte bra, nu undrar jag verkligen vad som hänt :P

jag förstod förresten inte riktigt vad hennes idé var.. ni kanske skulle kunna förklara i nästa inlägg, det skulle vara snällt :))

Såååå jätte bra!! :D
Världens bästa novell! <33 Älskar den. (:
Men åååhhhhhhh! Han måste ju berätta snart... :( <3
Kram

Jag håller med Wilma, jag förstod inte heller hennes idé (Huvudpersonens idé!!!) skulle vara roligt ifall du förklarade vad du menade! Men annars var kapitlet bäst (Som vanligt)
Kram!