oonedirectioon

I want you

I want you - chapter 101 ♥

 

Tidigare

Alexandra tog upp provstickan och såg att den visade motsatsen till negativt.

- Emma, det behöver inte stämma, det vet du väl?

Alexandra kramade fortfarande om mig hårt och ville inte släppa mig i första taget.

Jag snyftade och valde att inte svara.

- Emma, förstår du att det inte behöver vara sant? Du kanske inte är gravid.

________________________________________________________________________________

 

Alexandras perspektiv - 1 år senare
- Kan jag få nallebjörnen Alexandra?

Jag, Marcus och Emma hade varit på Liseberg hela dagen med Marcus och Emmas familj och vi skulle just säga adjö till de andra och bege oss ut på promenad i staden

Jag tog ut nallebjörnen från min handväska och gav fram den till Emma som sedan satte den i barnvagnen bredvid Edward.

- Sådär ja, utbrast Emma nöjt och vi begav oss ut från Liseberg.

Vi kramade om Emmas och Marcus familj förutom Marcus lillebrorsa som var tvungen att hålla i alla stora mjölkchoklader han hade vunnit.

- Synd att du inte vågade åka Kanonen, sa Marcus och puttade till Emma lite lätt när vi gick på trottoarkanten mot stan.

- Jag vågade visst det, men jag var tvungen att hålla Edward under uppsikt, sa Emma och skrattade. Jag och Marcus skrattade också.
När vi sedan hade gått en bit och nästan var vid Filmstaden började vi genast höra massor skrik.

- Vad fan är det som låter? sa Marcus och försökte titta sig omkring för att se vart skriket kom ifrån.

Vi följde efter ljudet, men efter ett tag stoppade Emma oss och sa att det kanske inte var bra för Edward att höra eländet.

- Men det verkar som om det händer något där borta vid Ullevi. Det måste vara någon konstert eller något, sa jag och såg att det stod massor människor vid arenan.

- Okej, vi går dit och kollar då, gav sig Emma efter ett tag och drog med sig vagnen och gick med raska steg tätt efter mig och Marcus.

- Inte lite mycket folk hörrni, sa Marcus när vi kom fram till den stora folkmassan, eller rättare sagt "tjejmassan"

Alla var tonåringar och en del stod och skrattade, sjöng och en del stod och skrek.

- Fan, jag tror jag måste byta på Edward, jag tror han har..., började Emma.

- Okej, sa jag snabbt när jag visste vad det handlade om och skrattade till lite.

Emma gick iväg till närmaste toalett medan jag och Marcus stod kvar och tittade på alla människor som stod och trängdes. Det var helt smockfullt.

- Vi går fram och frågar någon vad som försiggår, gav Marcus som förslag och jag gick genast med på det.

Det stod ett tjejgäng och pratade några meter bort så vi passade på att fråga:

- Vad pågår här? Är det någon som ska ha konsert här eller vad är det som händer? frågade jag och kollade på varenda en.

- En av tjejerna vände sig snabbt om med ett stort leende på läpparna.

- Vet ni inte det?

Jag och Marcus kollade frågade på varandra och sedan på henne.

- Men kolla på skylten där uppe! utbrast plötsligt flickan och de andra började skrika av glädje.

Jag och Marcus vände blicken snabbt upp mot en stor skylt och vi kunde knappt tro våra ögon.

 

Harrys perspektiv
Ett år hade gått sedan jag och Emma gjort slut och nu skulle vi åka till Sverige igen, tänk om jag skulle råka träffa henne?

- Guys, we need to hurry when we are arrive.

Jag satt och kollade ut genom flygplansfönstret när Liam stötte till mig med armbågen. Jag hoppade genast till.

- Are you alive? sa han och skrattade lite lätt.

- Sorry, I'm just a little bit nervous about the concert.

Louis som satt bredvid Liam och smaskade på ett chips vände sig snabbt om mot mig.

- I think I know what's going on. You're nervous because you think you will meet Emma.

- No! utbrast jag tog chipspåsen från Louis.

- Hey!

När vi väl var framme var det snabba puckar som gällde. Konserten skulle börja ganska snart och det var saker som skulle fixas innan.

Vi begav oss till Ullevi Arena med taxin och efter drygt 20 minuter var vi framme.

- Okey guys, come on. It's about an hour left! ropade Niall när vi klev ur bilen och påväg in i arenan.

Vi var tvungna att klä på oss nya kläder, stylisten skulle snygga till håret och sminka oss lite. Vi var också tvungna att värma upp våra röster lite, så vi körde igenom lite låtar och gick igenom med koreografen vad vi skulle göra på scenen.

- Ten minutes left! ropade Paul som mest suttit och studerat vad vi har gjort hela tiden. Han visste nog inte om han skulle skratta eller gråta.

Jag sprang fram till honom och de andra killarna sprang efter.

- Is everything good? Is my hair okey? frågade Zayn och kollade på oss andra.

- You are pretty Zayn, sa Louis och klappade till honom på huvudet.

- Don't destroy it Lou!

Liam började nynna på en låt och jag kände att min nervositet började komma fram.

- Sorry guys, I have to pee, sa jag och killarna vände sig åt mitt håll.

- No, you can't, we have to go out sooner than soon. The people are waiting, sa Niall och kollade lika oroligt på mig som de andra gjorde.

- But I have to.

- But do you remember the last time Harry? You never came back! utbrast Liam lite smått irriterat.

- I promise I will hurry.

Jag sprang iväg till närmaste toalett, men såklart var det upptaget. Jag sprang vidare, men toaletterna fanns verkligen inte.

- Do they even have any toilets in Sweden? sa jag för mig själv och sökte intensivt med blicken efter någon toalett.

Jag kollade på klockan jag hade på armen. Det var bara sju minuter kvar nu tills vi skulle gå ut på scen.

Jag sprang ut genom en bakdörr och smög snabbt ut till en buske lite längre bort. Jag knäppte upp byxorna och gjorde vad jag var tvungen till.

Det skulle säkert börja när som helst och hela jag var jätte nervös.

När jag var klar vände jag mig om och plötsligt såg världens finaste, underbaraste tjej stå rakt framför mig med ett stort leende på läpparna.

- Hi!

 

Emmas perspektiv

Jag förstod inte att det kunde vara såhär mycket folk? Vad var det som hände här egentligen? Edward hade gjort på sig och jag visste att jag inte kunde vänta med att byta blöja tills vi kom hem. Men såklart hade toaletterna utanför arenan en enorm kö och jag skulle aldrig orka stå där med Edward så länge.

Jag tog med mig vagnen bort från alla och bakom arenan. Här kanske ingen skulle se vad jag gjorde.

Men plötsligt när jag gick där fick jag se en person jag inte sett på ett år och nu visste jag varför det var så mycket folk här.

Harry vände sig om och där stod jag med ett stort leende.

- Hi!

Hans kinder blev röda eftersom jag nyss hade sett honom stå där och uträttat sina behov.

- I didn't see anything, ljög jag fram och skrattade.

Han tittade chockat på mig och jag tror inte att han insåg att det var jag förens några sekunder senare.

- Hey Emma!

Han gav mig en kram. Men kramen var skum på något sätt. Förra gången vi kramades bodde jag i London, Harry och jag var tillsammans och vi hade inte ens någon tanke på att göra slut.

- So, finally you have a concert in Gothenburg, sa jag och log lite lätt.

- Yeah, we thought it was time now, sa Harry och kollade på Edward lite emellanåt.

- Is that your kid? frågade han efter ett tag.

Jag skrattade till.

- Yes, don't you see that?

Harry kollade länge på Edward.

- Does the baby have a name or is he nameless? sa han sedan med ett leende.

Jag skrattade till ännu en gång.

- No, his name is Edward.

- Oh, my middle name is Edward, observerade Harry och kastade blicken mot Edward som satt i vagnen tuggandes på en liten nallebjörn.

- I know.

Harry kollade på mig med ett osäkert leende.

- I thought it was a good name and it suited him.

Harry nickade och satte sig ner på huk. Han gjorde några rörelser med armarna och Edward log lite försiktigt. Det var allra första gången han log.

- So, who's the lucky guy? Is he here around? frågade Harry sedan och reste sig upp.

- Actually hi is, svarade jag och log lite hemlighetsfullt mot honom.

- Okey, where? I would like to say congratulations. I mean, his baby is gorgeous, sa han och kollade sig omkring.

Jag tvekade inte en sekund med att säga sanningen. Det var nu jag skulle berätta det.

- Okey, then say it to yourself...började jag försiktigt.
Harry höjde sakta sitt högra ögonbryn.

...because it's you who are the lucky guy. You are Edward's father Harry.

 

 

__________________________________________________________________________________

Hej, hur mår ni?

 

Oj vad glad jag blev när jag lästa haha :D

Jag tyckte väl att det var konstigt att ni skrev att graviditetstestey var positivt även fast det bara hadr gått 1 sen hon hade legat med william.. (Eftersom det då inte visas ännu) älskade verkligen kapitlet och ser sjukt mycket fram emot nästa! :)

OMG!Jag undrar vad Harry kommer säga i nästa Kapitel!Meeer :D

OMG JAG ÄLSKAR DEN HÄÄR NOVELLEN ÄR FAN KÄÄÄR I DEN ! SKA GIFTA MIG MED DEN OM JAG FÅR !! :D HAHAH