I want you - chapter 66 ♥


Tidigare
Vi satt och stirrade på varandra en lång stund. Det var något i hennes ögon som man inte kunde slita sig bort ifrån. De var så vackra. Plöstligt förstördes den underbara tystanden och stirrandet när min mobil ringde.
- Marcus here, sa jag när jag hade tryckt på "svara".
- Hej Marcus det är jag. Det har hänt värsta grejorna här hemma och alla har typ åkt, sa Alexandra upprört i telefonen.
___________________________________________________________________________________________



Emmas perspektiv - Tidigare under dagen
Harry och jag vaknade runt 12 dagen efter men vi låg och myste ett tag innan vi gick upp. Igår kväll hade vi båda druckit lite och när vi kom hem till lägenheten, ville Harry ha sex med mig. Men jag var inte redo än, och absolut inte när vi var onyktra.
Efter en stund gick vi i alla fall motvilligt upp. Jag sprang direkt in i duschen och Harry gick antagligen ut från sovrummet. Det dröjde några snabba minuter och sedan var jag ute i duschen. Jag torkade mig och satte på mig lite myskäder. När jag sedan var färdig gick jag ut till Harry och de andra.
- Hey guys! ropade jag och log mot Zayn, Harry och Marcus.
- Hi! svarade dem allihop tillbaka.
Jag satte mig ner i soffan bredvid Harry och kysste honom på hans underbara läppar. Efter en stund började jag undra och det kändes som det fattades någon.
- Where are Niall and Alex? frågade jag när jag kommit på vem det var som egentligen var borta.
- They are on an adventure in Nialls apartment, sa Zayn och höjde ögonbrynen.
Jag log för mig själv och tänkte på hur bra det var nu mellan dem. Det gick nästan lite i vågor i deras förhållande men nu hade de äntligen hittat tillbaka till varandra.
Plötsligt efter att vi suttit och pratat ett tag sträckte Harry på sig och lutade sig fram till mitt öra.
- Tonight, I'm going to take you out on an adventure, I promise, viskade han och kysste mig på kinden.
Jag rös i hela kroppen när han kysste mig och jag började bli allt mer och mer nervös och förväntansfull inför kvällen. Undra vad vi skulle göra?
Timmarna gick och snart började kvällen närma sig. Det enda Harry hade sagt var "I know you're the most beautiful on earth, but tonight you should dress up like an angel and become even more beautiful". Så jag beslutade mig för att hitta den finaste outfiten som fanns och göra den finaste frisyren någonsin.
När jag stod och gjorde iordning mig knackade det plötsligt på dörren.
- Can I come in? hörde jag Harry säga och innan jag hann svara var han redan inne i rummet.
- Wow, sa han och stod blixtstilla och kollade på mig.
Jag gick fram och kramade om honom.
- Can I look like this? frågade jag sedan och log mot honom.
- Ehm... yeah, of course, fick han bara fram. You are so damn beautiful, fortsatte han sedan och tog min hand.
Sedan begav vi oss ut till hallen och satte på oss skorna och när vi precis skulle bege oss utför ytterdörren ringde det i mobilen. Jag tog upp den och tryckte på "svara"
- Hej mamma, sa jag glatt när jag såg att det var hon som ringde. Men min glädje försvann sedan när jag hörde henne gråta.
- Vad är det? frågade jag och tittade oroligt på Harry som stod redo för att hoppa in i limousinen som stod på uppfarten.
- Din syster har... fått ett till..., sa mamma och orden strömmade långsamt fram. Det var som om hela världen stod stilla och skulle gå under i vilken minut som helst. Jag ville inte att mamma skulle säga ordet, ordet som förändrade hela mitt och mins familjs liv.
-... Epilepsianfall.
Jag ramlade ihop på platsen där jag stod och tappade telefonen jag höll i. Harry tog tag i mig och jag kröp in i hans famn. Mina tårar rann som en flod nerför kinderna och Harry hade egentligen nog ingen aning om vad som hade hänt.
- I have to go home, sa jag när jag hade lugnat ner mig lite och torkat bort några tårar.
- I don't know what really happened but I understand that you want to go home, sa han och kramade mig ännu hårdare.
- I'm so sorry, sa jag och mina tårar fortsatte att rinna.
- But I'll go with you.
Jag var egentligen så otroligt arg och ledsen men när Harry sagt att han faktiskt ville följa med kunde jag ändå pressa fram ett leende på läpparna. Han var den bästa killen någonsin och jag älskade honom över allt annat.

Alexandras perspektiv
När Niall hade vaknat efter ett tag bestämde vi oss för att åka direkt till honom. Han var fortfarande jättetrött men jag tvingade upp honom ur sängen för att vi skulle komma bort så fort som möjligt. Det var ju inte så att jag ville åka iväg från alla men Niall och jag behövde lite ensam tid med varandra.
- So Niall, what is going to happen between us now? frågade jag när vi satt i Nialls soffa och bara myste. Vi hade gjort te och mackor som vi smaskat i oss och Niall hade sovit lite i mitt knä.
- Actually, I don't know, we will see, sa han och log upp mot mig.
- Yeah, you have right.
- But Alex, I want you to meet my parents soon, they wonder who you are, sa Niall och tog min hand.
Jag blev så sjukt glad av att han verkligen sa så. Om han verkligen ville att jag skulle träffa hans föräldrar så var det ju på något sätt seriöst.
- Really? Now I got nervous, sa jag med en liten ljus ton i rösten.
När vi hade kollat på några filmer, sovit och bara myst kom jag genast på att min mobil var borta.
- Where is my phone? sa jag och reste mig hastigt upp ur soffan.
- I don't know, did you bring it here?
Jag suckade och efter några minuter var vi redan ute ur lägenheten och påväg hem till Louis och Harrys lägenhet.
När vi kom in i huset var allt så tyst och lugnt. Vart var alla egentligen?
- Where is everybody? frågade jag Niall som då bara visade med en blick att han inte heller visste var de höll hus.
När jag hade hittat min mobil såg jag att jag hade tretton missade samtal från Emma. Jag ringde genast upp henne och hon berättade vad som hade hänt. De satt på flygplanet påväg hem till Göteborg igen och nu skulle jag få stanna ensam kvar med Niall.
När vi lagt på luren sprang jag fram till Niall som tittade förvånat på mig. Han hade ju ingen aning om vad som hade hänt så jag började berätta...


________________________________________________________________________________________________
Hallå där! Hur är det? Sorry för att det inte blev något kapitel igår eller i förrgår men det här är sista veckan som vi har det jobbigt i skolan nu och Ebba har varit i italien den här veckan så det har blvit lite problem. Men vi återkommer nog med några kapitel till helgen! Puuuuuuuusssssss!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback