oonedirectioon

Tidigare
Jag ville bara springa därifrån och inte behöva säga det till Emma, att jag hade varit otrogen.
- When you left London last week..., sa jag och svetten bara rann nedför min panna. Jag kom genast på att jag inte kunde säga det. Jag ville inte förstöra det vi hade, för jag visste ju inte hur hon skulle ta det.
- Yes? sa hon och smekte min kind.
Jag tittade djupt in i hennes vackra blåa ögon.
- ... I missed you like hell, sa jag och gav hennes läppar en mjuk kyss.
______________________________________________________________________________________________



Emmas perspektiv
Jag och Harry stod och kramades ett tag. Det var en sån otrolig skön känsla att bara vara i hans närhet. Men det var ändå som om Harry var rädd eller eller ledsen för någonting. Han skakade och var inte alls sig själv. Men vi pratade i alla fall ett tag och plötsligt blev han allvarlig.
- When you left London last week..., sa han och tittade ner i marken.
Jag blev genast orolig så jag smekte hans kind lite lätt och sa:
- Yes?
- I missed you like hell, sa han och gav mig en till blöt kyss.
Jag visste att något var fel. Han hade något viktigt att tala om men att han hade saknat mig som fan var inte det han hade tänkt säga.
- I missed you too Harry, sa jag sedan.
Istället för att fråga vad det egentligen var bestämde jag mig för att ta reda på det själv, någon annan gång.
- So we'll go home? utbrast Liam som kom springades från massa en fans.
- Yeah, I think so, sa jag och skrattade.
När vi precis skulle börja bege oss ut från flygplatsen kom plötsligt Niall med tunga steg mot oss, utan Alexandra.
- Where is Alex? frågade jag när han började gå bredvid mig.
- She stuck on the toilet or something, sa han och kollade tjurigt på mig
- Okey, something I should worry about? sa jag och i samma ögonblick kom Alexandra ut från ingenstans med mascara linjer på kinderna. Hon hade gråtit.
Alexandra tittade på mig med en blick "Fråga inte, vi pratas vid senare" så istället tog jag Harrys hand och låtsades om som ingenting hade hänt medan vi gick ut från flygplatsen och ut till bilarna.

Nialls perspektiv
Jag ville egentligen bara krama om henne, men jag kunde inte. Jag visste inte vad jag skulle tro längre så jag bestämde mig för att bara lägga det bakom mig så länge, tills jag var helt säker på att hon talade sanning. Det konstiga var bara att förra gången vi stod på den här platsen, då ville hon inte gå vidare. Men nu helt plötsligt var det annat.
Vi hoppade in i bilarna och körde iväg, hem mot Harry och Louis lägenhet som vi vanligtvis brukade göra. Alexandra försökte få kontakt med mig med blicken hela tiden, men då kollade jag på någonting annat, och struntade i det.
När vi sedan var framme packade vi ut deras väskor och gick in i lägenheten. Vi satte oss ner i vardagsrummet och bara pratade ett tag. Plötsligt reste sig Zayn upp.
- So guys, what are we going to do tonight? frågade han och började hoppa runt som en galning på golvet.
- Can we just stay home and watch movies or something? sa Emma som såg ganska trött ut efter flygresan.
Alla instämde och tyckte att det var en bra idé, alla förutom Zayn.
- Damn it, sa han och suckade.
- Emma and I can do something to eat! utbrast Harry och log mot Emma. Hon nickade med huvudet och tog hans hand. De två verkade så lyckliga även fast Harry hade berättat att han var otrogen, eller hade han verkligen berättat?
Harry och Emma gick ut till köket och vi andra satt kvar och pratade. Marcus satt och sneglade på mig hela tiden. Som om han var sur på mig. Jag visste ju i för sig att han gillade Alexandra och att han kanske var lite avundsjuk just för att hon gillade mig, men för det behöver man väl inte bete sig så.

Alexandras perspektiv
Jag visste inte om jag skulle klara av att vara en hel vecka här med Niall. Inte om det var så här stelt och jobbigt i alla fall. Jag var tvungen att snacka med honom igen, för så här kunde det ju inte vara.
- So, where is Gemma? sa plötsligt Marcus och tittade frågande på Niall, Zayn, Liam och Louis.
Varför frågade Marcus efter henne? Visst, de kanske var bra vänner och så, men ändå.
- She will be here tomorrow i think, sa Louis.
Oväntat reste sig Niall upp från soffan och gick iväg med arga tunga steg. Vi alla kollade på varandra och ingen hade någon aning om vad det var.
- I'll go after him, sa jag och reste mig upp jag med.
Jag hörde en dörr smällas igen lite längre bort så jag följde efter ljudet och öppnade dörren när jag kom fram. Där inne stod Niall med händerna på huvudet. Han gick fram och tillbaka i rummet, och när han fick se mig stannade han upp.
- Can you just leave? sa han och fortsatte att gå fram och tillbaka.
- No, I can't, sa jag och gick fram till honom.
Han slängde sig ner på sängen och jag satte mig ner bredvid honom.
- You know my dad, when I came home..., började jag berätta.
Jag berättade allt, varenda liten detalj. Om jag bara berättade allt kanske han skulle tro mig och sluta vara så arg och sur.
- That was all, sa jag sedan och när jag precis skulle resa mig upp för att gå ut ur rummet, tog han ett fast tag runt min arm så att jag ramlade bakåt på honom.
- Do you know what, I belive you, sa han och log mot mig.
Orden flög runt i min hjärna och jag förstod verkligen inte vad han nyss hade sagt.
- What did you say? frågade jag och istället för att svara tryckte Niall sina läppar emot mina.
Det ryste i hela kroppen och det slutade med att jag låg där ovanpå Niall och snart kunde jag höra hans hjärta slå allt fortare och fortare.


___________________________________________________________________________________
Hej söta ni! Vill först och främst bara säga förlåt, för att det inte blev något kapitel igår... men ni vet ju att vi har andra grejer och göra så det kommer inte ut ett kapitel exakt varje dag. Men i alla fall, det är kapitlet var nog det sämsta jag skrivit på längre tror jag. Min dator laggar sönder så det var verkligen inte roligt! Men ajja, ha det bäst!