oonedirectioon

I want you

I want you - chapter 54 ♥

Tidigare

Jag nickade på huvudet och när hon snabbt skulle ta upp sin mobil ur fickan kom jag genast att tänka på att det faktiskt var jag som hade hennes mobil.
- Just det, min mobil är borta, får jag låna din? sa hon och tittade bekymrat på mig.
- Javisst, sa jag och gav fram mobilen till henne.
Jag gick sakta upp till mitt rum igen. Jag lät Hilda hålla på utan anledning. Jag orkade verkligen inte bry mig om henne. Och undra hur mycket folk det skulle komma egentligen? Och vad skulle pappa säga när han kom hem? Allt skulle kunna gå åt helvete och vem får då ta smällen? Jag såklart...

___________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv

Dagarna gick hur långsamt som helst, sekunder var som minuter och minuter var som timmar. Jag hade varken ork eller lust att hänga med grabbarna efter möten och träningar. Det var som om en del av mig var borta och jag visste att det var pågrund av allt som hänt mellan mig och Alexandra, men jag fattar verkligen inte vad det var som hade hänt, vad hade jag gjort för fel för att hon skulle bli så arg? Det kändes som om någonting inte var som det skulle, något måste vara fel. När jag fick det där smset av Alexandra gick mitt hjärta sönder, orden var så starka och hårda, det var som att världen vändes upp och ner på en sekund, från bästa tänkbara till värsta mardrömmen. Och inget blev bättre av smset jag fick lite senare av henne:  ''Hey Niall! Everything is a misstake and I can explain it when I come to London next week. I miss you so much! xx''. Jag trodde först inte att det var sant, menade hon att allt vi haft tillsammans var ett misstag? Att alla ord, alla kyssar och all saknad bara var ett misstag? Jag hade skickat tillbaka ett ganska hemskt meddelande också, men orden bara flög ur mig och innan jag hann tänka så hade jag redan tryckt på ''skicka''. Jag skrev bland annat att jag inte visste hur jag kunde blivit kär i henne och att jag inte ville att hon skulle komma till London för hon skulle ju inte ha något här att göra.

Mitt i alla tankar ringde plötsligt min mobil.

- Hey bro, svarade jag när jag såg att det var Harry.

- Hello Niall, what are you doing? frågade han glatt.

- Eh nothing i think.

- Would you come over to me and play fifa, because I have to talk with you, sa han men nu med en lite allvarligare ton i rösten.

- Okey, sure, sa jag och efter några minuter la jag på luren.

När jag var framme hos Harry så förvånades jag över att det bara var han där.

- Hey, where is Louis? frågade jag när jag kom innanför dörren.

- He is with Eleanor i think, svarade Harry snabbt.

- Oh how I wish that what was me, sjöng jag och blinkade med ögat mot Harry som tittade glatt mot mig.

- Do you have love-problems? frågade han sedan och tittade undrande på mig.

Det tog ett tag att berätta hela historien om Alexandra för jag ville verkligen få med alla detaljer. Det kändes som om Harry verkligen lyssnade och det var skönt att få berätta det för någon.

- I think the best thing is that Alexandra follow Marcus to London so you can talk, because I think that you have misunderstood each other, sa Harry efter att jag berättat klart.

Och han hade kanske rätt, men om hon inte har en riktigt bra förklaring så blir det förmodligen sista gången vi ses.

Vi satte på fifat och efter några matcher la plötsligt Harry ifrån sig kontrollen och tittade allvarligt mot mig.

- I have done something extremely stuped, utbrast han och tog händerna för ansiktet.

- What? frågade jag försiktigt och la ifrån mig min kontroll också.

- I had sex with my ex-girlfriend, Isabelle, sa han och tittade upp på mig.

Jag visste inte vad jag skulle säga, jag trodde inte mina öron, hade Harry varit otrogen mot Emma?

Tiden gick nu väldigt fort, vi hade suttit och pratat om våra prooblem i flera timmar och klockan hann bli sent in på natten innan vi båda somnade i varsin del av soffan.

Alexandras perspektiv

Det bara strömmade in folk i mitt hus och jag kollade oroligt omkring mig, pappa skulle bli vansinnig och jag skulle aldrig få åka till London om han fick reda på att det hade varit värsta festen i hans hus. Jag gick snabbt upp på mitt rum och låste dörren om mig, jag hade världens bästa idé på gång. Under tiden som jag letade fram min mobil så hörde jag plötsligt en smäll, som om något åkte i golvet. När jag hittat min mobil så slängde jag snabbt iväg ett sms till Marcus, sedan satt jag tyst på min säng och lyssnade på vad som hände där ute. Det var dock svårt att höra något eftersom den höga musiken dunkade genom väggarna, men lite då och då var det någon som höjde rösten och skrek. Efter att ha fått tillbaka det smset som jag väntat på så smög jag försiktigt ner för trappan och hela tiden höll jag ögonen på vart Hilda var. Det såg förjävligt ut i hela huset, jag stannade plötsligt upp när jag funnit det som hade smällt i golvet, det var en tavla som visade min, mamma och pappas händer. Jag ville så gärna ta upp bilden och lägga den på en trygg plats men då skulle kanske hela planen bli förstörd...

_______________________________________________________________________________________________

Det vart ett vääldigt kort kapitel, men det blir bättre imorgon, lovar! Kommentera gärna vad ni tycker. Kram på alla!

SUper bra! Jag började att läsa hela din novell från början IDAG! Och jag är klar och längtar ända ner till tårna att du skriver del 55!