oonedirectioon

Tidigare
När hon efter ett tag fått fram vad som hade hänt så började en oro växa fram inom mig. Hur skulle jag nu få med dem båda till London? Alexandra fortsatte att berätta om allt som hänt med Niall och det med hennes pappa och Catarina. Jag lyssnade noga och jag kände mig viktig, som om hon kom till mig av en anledning och när vi bestämmde oss för att gå upp på mitt rum för att ringa och reda ut allting med Emma så kramade hon om mig igen och jag kunde inte motstå. Jag gjorde det igen, jag kysste henne, men bara en liten, på kinden. Eller kanske ska man kalla det för puss då?
__________________________________________________________________________________________________



Alexandras perspektiv
Jag gick med snabba steg hem från Marcus. Jag hade varit hos honom hela dagen så när jag gick hem började redan solen gå ner. Marcus och jag hade pratat om livet och bara varit. I själva verket hade jag bara Marcus nu, jag hade ingen annan. Jag visste inte varför Emma var så arg och besviken på mig, vad hade jag gjort?
När jag kom in innanför dörren sparkade jag av mig mina skor, sedan begav jag mig in till köket eftersom jag hörde pappas röst. Jag ville egentligen inte prata med honom, men jag var ju ändå tvungen att göra allt för att han skulle släppa iväg mig till London.
- Hej, vad gö...,hann jag bara att säga innan jag såg att Catarina satt mitt emot honom.
- Hej Alexandra, sätt dig ner, sa min pappa allvarligt och stirrade djupt in i mina ögon.
Jag tvekade lite först men bestämde mig sedan för att göra det han sa. Jag satte mig ner bredvid Catarina så att jag slapp titta henne rakt i ögonen när vi pratade.
- Jo, Catarina och jag har pratat om en sak som vi tycker att du borde göra.
- Jaha, vadå? frågade jag fundersamt.
Han tittade på Catarina först innan han sa det. Det som skulle göra att hela jävla resan till London blev förstörd.
- Ta med dig Hilda till London.
Det var som om hela världen stannade upp. Sa han verkligen det där på riktigt?
- Ursäkta, men vad sa du? frågade jag igen och log mot pappa som verkade vara helt upptagen med att titta på Catarina.
Han vände blicken från henne och tittade ner i bordet istället.
- Ja asså, ta med dig Hilda till London, sa han lite osäkert.
Jag reste mig hastigt upp från stolen när jag plötsligt hade insett vad han sagt och det var verkligen på riktigt. Utan att säga något ord sprang jag raka vägen upp på mitt rum. Jaghade blivit förnedrad av väldigt många på denna jord, inklusiv min pappa.

3 dagar senare
Det var fredag och de tre senaste dagarna hade jag bara ägnat åt att ligga i min säng och sovit. Jag hade inte orkat gå upp en enda gång förutom när jag skulle äta mat, men då brukade jag få maten uppskickad till mitt rum. Pappa hade försökt att prata med mig men efter det han och Catarina hade bestämt vägrade jag varken att prata eller kolla på honom. Han var en idiot helt rent ut sagt. Det enda jag hade tänkt på de här dagarna var på allt skit. Niall hatade mig, Emma hatade mig och jag hatade pappa.
När jag låg där i sängen och tänkte på ingenting bestämde jag mig genast för att gå upp och åtminstonde ta en dusch. Jag kände mig så otroligt äcklig och att bara få skölja av sig en aning skulle göra allt lite bättre.
Jag gick ut från mitt rum och när jag plötsligt skulle gå in på badrummet såg jag att det var någon som hade tejpat upp en lapp på dörren. Jag drog bort den och läste noggrant igenom texten. "Hej Alex! Jag och Catarina åker till Catarinas land över helgen så du får klara dig själv hemma. Hilda är ensam hemma också så hon kanske kommer över sen. Jag la 500:- i skåpet i köket. Ta väl hand om huset. Pappa." Jag suckade lite tyst när jag hade läst färdigt, sedan gick jag in i badrummet och ställde mig i den varma underbara duschen.
Vattnet rann som ett vattenfall nerför min kropp och jag ville bara stå här i evigheter. Här kunde jag vara i lugn och ro och bara njuta.
När jag hade duschat i ungefär 45 minuter då jag hade rakat benen, shamponerat mig och gjort inpackning gick jag ut ur duschen. Jag virade en stor handduk runt min kropp och satte yttligare upp en handduk som en turban på huvudet. När jag sedan skulle gå ut från badrummet hoppade jag till. Mitt utanför dörren stod Hilda med en blick som inte alls kändes bra.
- Hej, sa hon efter ett tag.
- Hej? sa jag och tittade frågande på henne. Kunde man typ inte ha knackat på innan man kom in i huset?
- Hur kom du in?
- Det var öppet, svarade hon medan hon gick ut i vardagsrummet.
Eftersom jag inte hade några kläder på mig gick jag raka vägen uppför trappan och in till mitt rum för att sätta på mig något. När jag hade satt på mig ett par mjukisbyxor och ett vitt litet linne till gick jag snabbt ner igen. Jag tittade mig omkring och kunde inte se att Hilda var någonstans.
- Hilda! ropade jag men fick inget svar.
- Hilda! ropade jag igen. Jag behöver snacka med dig, fortsatte jag och från ingenstans kom Hilda utspringandes.
- Jag kom på världens bästa idé Alex, du och jag kan ha en fest nu ikväll, utbrast hon och hoppade av glädje.
Jag stod kvar och tittade på henne när hon hetsat sprang runt i huset.
- Jag bjuder hit massor med folk och sen kan du också bjuda hit massor med folk, det kommer att bli succé.
- Men..., försökte jag men Hilda avbröt mig.
- Fast då måste du klä dig lite finare, du kan ju inte se ut så där heller! sa hon upprört och stannade upp mitt på golvet.
Jag visste att det inte var någon mening att tjaffsa emot. Även om jag hade sagt att det här var mitt hus och mina regler skulle hon ändå ta hit massor med folk, bara för att göra mig arg.
Jag nickade på huvudet och när hon snabbt skulle ta upp sin mobil ur fickan kom jag genast att tänka på att det faktiskt var jag som hade hennes mobil.
- Just det, min mobil är borta, får jag låna din? sa hon och tittade bekymrat på mig.
- Javisst, sa jag och gav fram mobilen till henne.
Jag gick sakta upp till mitt rum igen. Jag lät Hilda hålla på utan anledning. Jag orkade verkligen inte bry mig om henne. Och undra hur mycket folk det skulle komma egentligen? Och vad skulle pappa säga när han kom hem? Allt skulle kunna gå åt helvete och vem får då ta smällen? Jag såklart...


_________________________________________________________________________________________________
Hej sweeties! Ville bara först säga att ni som läser denna novell är himla underbara. Jag trodde inte ens att vi skulle få några besökare, men titta nu bara. Jag tycker ni är så grymt snälla ni som läser, och bara för att ni är så himla gulliga så vill jag bara säga tack, och vi ska verkligen, verkligen försöka få till bra kapitel nu framöver, vilket inte har blivit av nu känner jag. You are best!
Och är det inte hur awesome som helst att One Direction är här i SVERIGE nu! Det är S-J-U-K-T. Synd att man bor så långt ifrån Stockholm bara ;(