oonedirectioon

Det var Marcus som ringde och när jag svarade kände jag att jag lät väldigt tjurig. Det var inte meningen men jag var så arg på Hilda och på Emma, men det var ju inte meningen att jag skulle låta tjurig mot Marcus för det. Men det lät inte som om han brydde sig så mycket om jag var sur eller inte.

- Hej, hur är det? frågade han.

- Jo, det är okej, svarade jag med en lite gladare ton.

- Härligt! Men du, har du och Emma något emot att åka till London igen?

Jag visste inte om det var sant eller inte, det var helt sjukt att Marcus ville åka tillbaka till London, vad hade han för anledning till att vilja det? Jag visste inte vad jag skulle svara, jag visste inte om jag ville tillbaka, inte just nu i alla fall.

- Skulle du vilja det? frågade Marcus igen, men den här gången lät han lite mer försiktig.

Jag tänkte ett tag. Det skulle ju vara bra om jag fick träffa Niall igen så vi slapp reda ut allt via telefon och jag borde ställa upp för Marcus efter allt som hänt.

- Ja visst, det vore kul, svarade jag sedan.

- Bra! Men ringer du till Emma och pratar med henne? Det om exakt en vecka, sa han och lät helt överlycklig.

- Okej, men det är nog bättre om du ringer till Emma.

- Visst, jag kan snacka med henne, svarade Marcus fundersamt.

- Tack, hejdå! sa jag och la på luren.

Jag fattade fortfarande inte varför Marcus ville till London, men jag orkade inte fråga det nu så jag får ta reda på det nästa gång vi ses. Undrar hur det kommer gå mellen mig och Emma, hon kanske har förändrats nu när hon typ är bästa vän med Hilda.

Jag tog upp min mobil och skrev ett sms till Niall för att berätta de goda nyheterna. ''Hey Niall! Everything is a misstake and I can explain it when I come to London next week. I miss you so much! xx''. Det tog väldigt lång tid innan jag fick något svar och det var absolut inget svar jag hade räknat med. Det var som om någon slet ut mitt hjärta, så starka var orden som han hade skrivit i smsen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville inte längre åka till London och jag ville inte längre träffa Niall. Hur fan skulle jag komma ur den här situationen? Jag kollade på smset en gång till för att verkligen se om det var sant och det var det.

Emmas perspektiv
Efter det lilla besöket hos Alexandra så gick Hilda och jag i armkrok hem medans vi skrattade åt ingenting. Alexandra var verkligen inte på humör idag verkade det som, eller jag förstår ju henne att hon inte tycker om Hilda osv, men hon borde ändå ge Hilda en chans, hon har ju faktiskt förändrats.
- Kan inte vi vara hemma hos dig ett tag? frågade Hilda när vi var precis utanför mitt hus.
Jag hade varken ork eller lust att vara mer med henne så jag letade intensivt efter en anledning så att det inte skulle gå.
- Nej, tyvärr så kommer farmor och farfar snart och jag måste vara hemma då, sa jag efter ett tag och kramade Hilda hejdå.
När Hilda sedan hade gått så gick jag in i huset, upp på mitt rum och satte mig med datorn. Efter ett ganska långt tag hörde jag plötsligt att det knackade på dörren där nere och några sekunder senare ropade pappa:
- Emma, Marcus är här!
- Han kan komma upp till mitt rum, skrek jag tillbaka.
När jag hörde hans steg i trappan så stängde jag ihop datorn och tittade på dörren tills den öppnades.
- Tja kusin, sa Marcus när han öppnade dörren.
- Tja!
Jag tittade på honom och jag kunde inte låta bli att le för han såg så himla glad ut.
- Vad är det? frågade jag efter ett tag och gav honom ett till leende.
Han stod helt stilla och bara kollade på mig med en hemlighetsfull min.
- Jag ska till London och träffa grabbarna om en vecka och jag undrade om du vill följa med, Alex ville i alla fall, sa han sedan.
När Marcus sagt ''London'' och ''grabbarna'' så kom en bild på Harry upp i mitt huvud och jag kände hur jag fick fjärilar i magen.
- Jag vill också följa med! Men hur kommer det sig att du vill åka tillbaka?
- Ja du, det finns många anledningar, sa han och blinkade med ena ögat mot mig.
Jag tittade först nyfiket mot honom tillbaka men vände sedan blicken om när jag inte orkade bry mig om varför han egentligen ville åka dit. Han kanske kände att han ville gottgöra mig efter vad han hade gjort sist. Jag menar, han drog ju bara bort mig från Harry.
- Okej, svarade jag efter ett tag.
Marcus gick efter en stund och jag satt kvar med datorn i knät. Jag hade stängt igen den innan så jag bestämde mig för att öppna den igen. Jag kollade runt på lite hemsidor och bloggar, sedan fick jag inte glömma att titta till facebook lite grann, där jag passade på att skicka ett meddelande till min älskling, Harry. "Hi babe, I come to London with Marcus next week. Then we see each other again!!! xo". Medan jag väntade på ett svar från Harry gick jag fram till garderoben och slängde på mig en stor mysig tröja. Jag gick tillbaka till datorn och såg att Harry hade svarat. "Hey beautiful. Really? I have to talk with you then, it's important. See ya xxxx!"
Hade det hänt något? Vad var så viktigt? Jag satt och funderade hela kvällen och jag skulle verkligen inte kunna vänta en hel vecka för att få reda på vad som hänt...


____________________________________________________________________________________________
Tjenare, det blev ett ganska sent kapitel idag, men så är det! Kramisar