oonedirectioon

Tidigare
Om jag inte mindes fel så stängde jag aldrig datorn. Jag tänkte inte mer på det och checkade även nu in facebook en gång till. Jag skrev till Niall igen. "I'm sorry for making you wait, but I had visits", skrev jag och det tog inte lång tid innan jag fick tillbaka ett meddelande. "I know you've had enough of me, but you don't need to tell it again. I didn't know this about you Alexandra, I thought you were special."
Jag förstod ingenting. Vad menade han egentligen?
_______________________________________________________________________________________________



Nialls perspektiv
Jag hade inte sovit någonting den natten. Det enda som for runt i mitt huvud är tankarna om Alexandra. Jag kunde verkligen inte tänka på något annat. Jag var kär i henne och hon var kär i mig och jag förstod inte vad som var problemet. Vad hindrade henne?
Jag reste mig upp i sängen och tittade på klockan. Jag och killarna skulle ha ett viktigt möte idag men jag ville verkligen inget annat än att lägga mig ner i sängen igen och somna om.
Så småning om reste jag mig motvilligt upp från sängen och gick fram till fönstret och drog gardinen åt sidan. Det var en regnig dag i dag som det annars brukade vara i London. Jag suckade och gick långsamt fram till garderoben. Jag tog fram en röd vanlig tröja och ett par mörka chinos. Jag satte tröttsamt på mig kläderna och gäspade lite emellanåt. Varför skulle mötet vara så tidigt?
Min lägenhet låg inte långt från platsen mötet skulle äga rum så efter jag hade ätit bestämde jag mig för att gå med raska steg i regnet istället för att ta en taxi eller ringa Paul.
När jag väl var där stod Liam, Zayn och Louis redan redo för att börja mötet. Men Harry var inte inom synhåll och vi kunde inte börja utan honom.
Det dröjde kanske 20 eller kanske 30 minuter innan en springande Harry kom emot oss. Han var helt dyngsur och vattnet bara rann nerför hans ansikte.
- Sorry guys, sa han och nästan la sig ner av utmattning.
- Where have you been? frågade Zayn och tittade ilsket på Harry.
- I know! Utbrast Louis och alla vände blicken ifrån Harry och tittade nyfiket på Louis istället.
Harry sparkade till Louis på benet.
- Ouch! skrek han och tittade argt på Harry.
Det var som om Harry döljde något, något som vi andra aldrig skulle få reda på.
Efter ett långt och tråkigt möte som enligt mig lika gärna inte behövde varit gick vi alla hem igen åt varsit håll. Jag ville så gärna umgås med dem men jag var så otroligt trött just nu och de kommande dagarna skulle vi få arbeta ganska mycket så jag bestämde mig för att bara gå hem och vila upp mig lite grann.
När jag var hemma tog jag genast fram en handduk och torkade av håret en aning. Det regnade så oerhört mycket. Sedan la jag mig ner i sängen och tog upp min dator. Jag twittrade på twitter och checkade in facebook lite. Plötsligt såg jag att Alexandra var inne. Jag började skriva till henne. "Hey baby", skrev jag och efter en stund fick jag tillbaka ett meddelande. "Hey sweetie" Jag blev alldeles varm i hela kroppen. Hon fick mig alltid på så bra humör även om hon bara sa eller skrev några ynka ord. Jag fortsatte att skriva: "How are you?" Men den här gången fick jag inte tillbaka något. Jag satt och väntade och väntade och plötsligt dök det upp ett meddelande efter ett tag som jag absolut inte förväntade mig. "Oh Niall baby, why do you even write to me? I don't want that you do it anymore BECAUSE I DON'T love you like you do. OKEY? So, don't write to me again, cause I deserve a better guy than you, and you're only a fucking gay-singer. So FUCK OF!"
Jag visste inte vad jag hade sagt eller gjort för fel, varför skrev hon sådär till mig? Jag skrev några ord tillbaka men stängde sedan ihop datorn och ställde mig ifrån den. Jag ville inte intala mig om att det var sant. Istället tog jag tag i gitarren som stod mot väggen och sedan satte jag mig i fönstret. Jag spelade några ackord och sjöng refrängen på ''One Thing".