oonedirectioon

Tidigare
Jag visste inte om jag skulle vara arg, glad, sur eller lycklig. Men istället kramade jag om henne för att hon var ärlig. Och den här gången visste jag att hon var ärlig.
- Vänner? sa hon sedan.
- Absolut, sa jag och log mot henne. Hon ställde dig brevid mig igen och sedan gick vi hand i hand och pratade. När vi sedan gick där kom jag genast på den ultimata idén. Idén som som skulle förändra både mitt och Alexandras liv...
_______________________________________________________________________________________________



Emmas perspektiv
Jag vaknade av att solen lyste in genom fönstret, jag kollade på klockan och den visade 8:47. Det kan inte vara sant, hur kan man vakna så tidigt på ett sommarlov? Jag drog ner rullgardinen och försökte somna om igen. Efter två timmars sömn vaknade jag åter igen och jag bestämde mig för att gå upp. Jag gick långsamt in i duschen och duschade så kallt jag kunde för att vakna till. När jag kommit tillbaka från duschen så slängde jag iväg ett sms till Alexandra och frågade vad hon skulle göra idag. Medan jag väntade på svar så gick jag ner till köket, bredde mig en macka och satte mig på altanen. Det verkade bli en sjukt fin dag och eftersom Alexandra aldrig svarade så bestämde jag mig för att hitta på något. En glass skulle inte vara fel, kanske skulle jag ta cykeln till glasskiosken och sedan skulle jag kunna cykla hem till Alexandra för att se vad hon hade för sig.
Det tog inte lång tid innan jag var helt klar för att dra till glasskiosken, så jag tog min cykel och trampade iväg. Värmen från solen gjorde mig ännu mer glassugen så när jag äntligen var framme så beställde jag en kula jordgubb och en kula lakrits, sedan satte jag mig vid ett bord och njöt av den kalla glassen. Men plötsligt kom den personen som jag minst ville träffa av alla människor i hela världen, Hilda. Hon var tydligen här ensam och när hon köpt en glass letade hon efter ett bord att sitta vid. Jag försökte låtsas att jag inte såg henne och började hålla på med min mobil istället. Men det tog inte lång tid innan jag hörde ett hej bakom mig och jag vände mig sakta om.
- Hej, sa jag kort och återgick till mobilen.
- Kan jag sitta här? frågade hon och innan jag hann svara så satt hon vid mitt bord mitt emot mig.
- Visst, svarade jag och la ner mobilen på bordet.
Det uppstod en pinsam tystnad eller jag tyckte i och för sig bara att det var skönt, men tystnaden bröts snabbt.
- Gud vilka fina kläder du har, sa hon och studerade min outfit.
Jag blev först ganska chockad eftersom hon aldrig har sagt något snällt till varken mig eller Alexandra förut. Hon hade alltid varit den där irriterande lilla rödhåriga tjejen som man bara ville klappa till.
- Tack, svarade jag efter ett tag och försökte att le lite försiktigt.
- Emma, jag tycker vi borde glömma allt som varit och börja om. För jag tror att vi kan ha väldigt kul tillsammans, vi är lika.
Jag satte en liten bit av glasstruten i halsen och började att hosta.
- Oj, hur är det? frågade hon och tittade oroligt på mig. Seriöst, vad tror hon egentligen? Ville hon typ bli vän med mig?
Jag rätade på ryggen och harklade.
- Det är bra, sa jag sedan.
- Men så vad säger du? Ska vi börja om? Jag vet att jag har varit jättetaskig mot dig och Alexandra de senaste veckorna, men jag kan gottgöra dig.
- Okej, sa jag lite tveksamt men ryckte sedan på axlarna för att visa att det kanske inte var en sån dålig idé ändå.
Hilda och jag satt och pratade en lång stund. Det var helt vindstilla och solen brände i ansiktet. Det var en perfekt dag för att göra ett vänskapsband mycket starkare. Jag insåg ganska snabbt att Hilda hade förändrats.

Alexandras perspektiv
Marcus och jag tog farväl efter den långa promenaden i tågspåret och parken. Vi kramade om varandra och sedan gick vi mot varsit håll. Det verkade som om han hade förlåtit mig nu. Han blev i alla fall glad när jag berättade sanningen.
Jag gick där på trottoaren och bara njöt. Jag älskade sommaren. Jag gick förbi den stora fotbollsplanen, skolan och hantverksbyrån. Sedan kom jag till glasskiosken. Jag blev så otroligt sugen få en stor mjukglass men jag vart genast besviken när jag kom på att jag inte hade med mig plånboken. Plötsligt såg jag att Emma satt lite längre bort vid ett bord. Jag gick lite närmare men vände mig sedan om när jag såg att min nya "syster" satt mitt emot henne. Varför satt Hilda där egentligen och störde Emma? Kunde hon inte få sitta där i fred?
Jag gick och ställde mig bakom ett träd och försökte att tjuvlyssna på Hildas jobbiga och irriterande historier. Men plötsligt hörde jag ett skratt, och det var inte Hilda som skrattade. Jag tittade lite försiktigt mot deras håll och såg att det faktiskt var Emma som skrattade. Jag sprang genast bort från trädet och kiosken. Jag sprang hem till min säng och la mig ner. Jag skrek så högt jag kunde och slog med handen på kudden. Jag var så oerhört arg på pappa. Hur kunde han göra såhär? Hur kunde han göra så att Hilda och jag blev låtsas systrar? Och nu skulle hon ta mina kompisar också. Kunde det bli sämre?
Efter att jag hade lugnat ner mig ett tag tog jag upp min laptop som låg under sängen. Jag öppnade datorn och loggade in på facebook. Jag hade över tusen vänförfrågningar och flera hundra meddelanden. Plötsligt plingade det till och jag hade fått ett meddelande från Niall. "Hey baby", skrev han. Jag log för mig själv och skrev ungefär likadant tillbaka. Utan förvarning hörde jag att det knackade på dörren där nere. Jag ställde datorn på sängen och sprang ner och öppnade. Utanför dörren stod Emma och den personen som jag hatade mest i hela världen just nu, Hilda.
- Hej Alex, sa båda i kör. De kramade om mig och gick sedan in.
Jag tittade hela tiden på Emma för att se om hon skulle ge mig någon blick tillbaka, men det gjorde hon inte. Hon skrattade bara åt Hildas skämt och hennes tråkiga historier.
- Gud, vad roligt att ni är systrar nu, ni kan ju typ hitta på vad som helst med varandra, utbrast Emma och tog tag i Hildas och mina händer. Skojade hon med mig, var det här ett skämt?
- Vart är toaletten Alex? frågade sedan Hilda och nästan log överdrivet mycket åt mig.
- Där uppe, bredvid Alex rum, sa Emma innan jag ens hann att reagera.
Hilda for upp i trappan och själva står jag och Emma med händerna i byxfickorna.
- Emma, vad håller du på med? passade jag på att fråga medan Hilda inte var i närheten.
- Hon har förändrats Alex, hon har ju blivit jätteschysst. Ni är ju fan systrar!
- Ja, men..., sa jag men kom sedan inte på vad jag mer kunde säga. Jag ville egentligen bara skrika åt Emma och säga att hon var en idiot som verkligen trodde på Hilda.
Efter en lång stund kom Hilda ner. Hon hade varit borta en överdrivet lång stund men jag struntade i det och började att tänka på vad de i själva verket faktiskt gjorde här.
- Ni måste nog gå nu, sa jag och tittade på de båda med en allvarlig blick. Jag trodde jag aldrig skulle säga så till Emma någonsin. Hon var min bästavän och då säger man inte att dem måste gå.
Emma tittade konstigt på mig men jag bara log lite lätt tillbaka. Hon fattade väl att jag egentligen menade att Hilda skulle gå, hon måste fatta det. Eller jag ville ju inte att Emma skulle gå, men annars skulle jag inte få bort Hilda.
Emma stängde igen dörren hårt efter att hon och Hilda hade gått ut. Jag sprang fram till köksfönstret och kikade ut. De gick armkrok och skrattade med varandra. Efter en stund var de borta och jag kunde inte se dem mer, så istället sprang jag upp till mitt rum och öppnade laptopen som stod på sängen. Om jag inte mindes fel så stängde jag aldrig datorn. Jag tänkte inte mer på det och checkade även nu in facebook en gång till. Jag skrev till Niall igen. "I'm sorry for making you wait, but I had visits", skrev jag och det tog inte lång tid innan jag fick tillbaka ett meddelande. "I know you've had enough of me, but you don't need to tell it again. I didn't know this about you Alexandra, I thought you were special."
Jag förstod ingenting. Vad menade han egentligen?


__________________________________________________________________________________________________
Hej, hoppas ni har haft en härlig och mysig valborg! Jag hoppas ni inte blev allt för ledsna för att kapitlet kom ut nu idag istället för igår och i förrgår, men det får vi väl gottgöra någon dag. Puss på er!