oonedirectioon

Tidigare
Allt kändes bara skit, jag trodde Alexandra skulle tycka om mig om jag gav dem de där backstage-biljetterna, men jag fick inte ens ett tack. När alla sedan bestämde att de skulle åka och bowla så brast det för mig.
- Jag åker till hotellet nu i alla fall, är ni säkra på att ni inte ska med? sa jag och tittade på tjejerna.
båda skakade på sina huvuden och jag gick ut ur rummet, ut ur arenan och in i bilen.
_____________________________________________________________________________________________



Emmas perspektiv
Allt kändes så himla sjukt, sa Louis nyss att vi alla skulle hitta på något? Och sa Harry att vi skulle till ett bowling center tillsammas med dem? Jag visste inte om jag drömde eller om det verkligen var på riktigt.
- Jag åker till hotellet nu i alla fall, är ni säkra på att ni inte ska med? sa Marcus. Asså vad tror han? Seriöst, om One Direction frågar om man vill hitta på något med dem, ska man tacka nej då, och istället åka hem? Nej, skulle inte tro det! Marcus gav oss en ganska ledsen blick och sedan gick han ut ur rummet. Men jag och Alexandra struntade i det och sprang istället fram och kramade varandra.
- Alex, drömmer vi eller är det på riktigt?
- Jag vet inte, men jag tror det är en dröm.
- Excuse me girls, speak English?
Vi hade nog aldrig skrattat så mycket för någonting som inte ens var kul. Det skulle nog bli det roligaste natten som någonsin hade skådats.
Vi gick ut ur rummet allesammans. Sedan gick vi längs korridoren och in i sal med massor med folk i. Jag och Alexandra gick ut ur rummet igen när vi såg att massor paparazzis kom mot vårat håll. Harry kom sedan och tog våra händer. Vi sprang igenom salen och ut till ett litet mer avlägsnare rum.
Puuh... pustade Zayn ut när han hade stängt dörren. Vi såg plötsligt att Paul deras livvakt stod och kollade på oss med armarna i kors. Han såg inte glad ut.
- And they are...? frågade Paul.
- ... Emma and Alexandra, forsatte Niall.
- Okey, nice to meet you girls. Sa han och gick fram och hälsade på oss. Han vart genast mycket gladare.
- So Paul, can you take us to a bowling center? Frågade Liam med en liten söt ton.
- Of course.
Vi fick gå bakvägen eftersom det var så mycket fans överallt. Vi stod och väntade medans Paul körde hit deras bil. En limo? Snälla skoja inte med mig. Alexandra och jag blev hypernervösa och vi började hoppa omkring på platsen där vi stod.
- So girls, shall we go, or shall we stand and jump the whole night? sa Harry och skrattade. Vi skrattade också sedan satte vi oss i bilen.

Marcus perspektiv
Jag satt i bilen, det var så tyst. Varför skulle jag ens följa med hit till Stockholm? Jag stannade bilen och slog huvudet i ratten om och om igen. Jag är för feg, jag vågar inte ens säga till Alexandra att jag gillar henne. Men varför skulle hon gilla mig? Jag är inte snygg, har nästan inga vänner, feg och bara allmänt tråkig. Hon ser mig nog bara som en "tråkig kompis".
Jag gick ut ur bilen och låste den. Jag gick med tunga steg in i hotellet, tog hissen upp till rummet. Klockan var snart tolv så jag gick in och lade mig ner på sängen. Mina ögon slöts direkt.
Jag vaknade av att jag hörde två tjejer som skrattade. Jag visste inte hur mycket klockan var men båda Alexandra och Emma såg helt förjävliga ut. Ruffsigt hår, sminket var utsmetat i hela ansiktet och de vinglade så mycket att de ramlade lite då och då.
- Vad håller ni på med? Hur mycket är klocken egentligen och varför ser ni ut sådär?
- Haha, Marcus, sluta vara så ordningsam! sa Emma och båda skattade. Jag kollade på klockan och den var halv sex.
- Men vart har ni varit? Ni fattar väl att ni inte kan vara ute hela natten, det kunde ha hänt vad som helst?
- Lugn! One Direction har tagit hand om oss, sa Alexandra och log. Jag log däremot inte.
- Vi får ta det här imorgon, eller just det, jag glömde ju att vi ska åka hem idag. Sa jag ironiskt. Ni kan ju inte vara bakfulla när vi kommer hem till Göteborg igen. Era föräldrar kommer att döda mig!
- Ups då, sa Alexandra och log lite falskt. Hon ramlade sedan ihop pladaskt på golvet och somnade. Jag reste mig upp för att bära upp henne i sängen. Men strunade sedan i det när jag såg att hon hade ett armband på sig. På armbandet stod det med tydliga bokstäver NIALL på.
- Haha, du kommer aldrig att få henne Marcus, för vet du vad? Hon gillar en annan person nu, utbrast Emma när hon såg att jag blev besviken. Emma la sig ner på sängen och somnade hon med. Jag gick ut på balkongen och tittade ut mot Stockholm.
- Jag hatar mitt liv, skrek jag.
_________________________________________________________________________________________
Ganska dåligt kapitel, men hoppas på ett bättre imorgon. (Förlåt att det inte blev något kapitel igår, men det var ju liksom fredag!) Trevlig helg!