oonedirectioon

Tidigare
Jag gick och satte mig på en bänk. Man kunde se scenen från ett litet fönster där jag satt. Jag såg att killarna kom ut på scenen och började sjunga. Men jag hörde ingenting förutom skrik. Var Emma tvungen att försvinna just nu, kunde hon typ inte försvinna efter konserten? Jag hatade mitt liv just nu och det enda jag ville göra var att hitta Emma.
___________________________________________________________________________________________



Harrys perspektiv
Vi hade spelat fyra låtar och äntligen var det paus. Redan från första låten hade jag varit kissnödig så direkt när det var paus försökte jag hitta en toalett. Det var upptaget på våran personliga toalett så jag gick en bit bort i korridoren. Jag hittade en toalett som låg lite avlägset. Jag gick in och tog upp ringen från toan och uträttade mina behov. När jag var klar gick jag fram till handfatet och sköljde av ansiktet med vatten eftersom jag fortfarande var lite svettig. När jag vände mig om och skulle gå så kom plötsligt en främande tjej in på toaletten. Fan, jag hade glömt att låsa, kunde det bli pinsammare? När vi fick ögonkontakt föll hon plötsligt ihop. En känsla av panik spreds inom mig och det tog ett tag innan jag förstått vad som just hade hänt, hon hade svimmat. Det var snart dags för mig att gå upp på scenen igen och hon bara låg där. Vad skulle jag ta mig till? Jag kunde ju inte bara lämna henne här?! Jag stack ut huvudet genom toalettdörren för att kolla om det fanns någon som kunde hjälpa mig.
- HELP! ropade jag, men det var inte någon i närheten.
Jag skickade en blick mot klockan och upptäckte att det var dags för mig och grabbarna att gå upp på scenen igen. De undrade nog vart jag var, vad skulle jag göra? Jag tittade på tjejen som låg där på toalettgolvet helt avsvimmad, hon var ganska snygg. Där kan hon ju inte ligga kvar så jag beslutade mig för att ta henne i mina armar och bära bort henne till vårt rum.

Emmas perspektiv
Jag vaknade plötsligt och kände att mitt huvud värkte. Jag öppnade mina ögon och såg att det var någon som bar mig. Jag tittade på killens ansikte. Han hade mörkt lockigt hår och då förstod jag direkt vem det var. Men hur kunde jag hamna här, i Harry Styles famn?
- Don't be scared. I try to help, you passed out, sa Harry försiktigt när han märkt att jag hade vaknat.
- Okey, thanks, sa jag och försökte få fram ett leende.
Han tog in mig i ett rum och la mig på en soffa, sedan hämtade han ett glas vatten och räckte mig det.
- How are you? frågade han.
- I'm fine, but I have headache. Where am I? frågde jag och tittade mig omkring.
- You are in our dressingroom, sa han och gick iväg för att hämta en huvudvärkstablett.
Vi satt tysta en stund, men sedan frågade jag:
- Where is the other guys?
- They are out on the scene, fick jag till svar.
- But what are you waiting for, go out to them. Don't think at me, I'll be fine.
- No, I'm here with you.
Vi satt i soffan och pratade och det kändes som vi hade känt varandra i år och dagar, fastän det bara hade gått en halvtimme. Då slog tanken mig att Alexandra säkert undrade vart jag var, och hon var säkert jätte arg. Eftersom jag inte hade någon mobil tog jag Harrys och slog hennes nummer.
- Who are you calling? frågade Harry och såg orolig ut.
- My friend, i think she wondering where I am.
- Oh, but she can't come here, in real you can't not be here. I don't mean something stupid, I just...
- No, it's okey, I understand. But I'll go now, sa jag och istället för att trycka på "ring" la jag ner mobilen i Harrys ficka igen.
- But the guys most see you here, because maybe they not think this happend. So please stay here with me in a few minutes, okey? sa han och tog min arm.
- Okey fine, but really, I most call Alexandra. Jag tog upp mobilen igen ur Harrys ficka och den här gången ringde jag till henne. Hon svarade efter fyra signaler.
- Vart fan håller du hus? frågade hon argt.
- Du kan inte fatta vad som hänt. Gå upp till korridor 7 och fortsätt sedan höger, sen hittar du en skylt där det står privat på, gå då in i dörren till vänster.
- Ja okej, men du kan inte ana vad som hänt här ute, självaste Harry Styles är borta, han finns ingen stans. De fick köra alla låtar utan honom, kan du förstå?
Jag la på luren. Jag ville att det skulle bli en överraskning att Harry faktiskt var här inne, inne med mig. 
- You Swedish have a strange language, sa Harry och skrattade när jag hade lagt i hans mobil i fickan igen.
- I promise that I never gonna use your phone again.
Vi pratade en stund till, men plötsligt öppnades dörren. Jag trodde först att det var Alexandra, men sen hörde jag att det var en killröst, eller rättare sagt flera killröster. Det var de andra One Direction medlemmarna.
- Oh, Harry, what the fuck have you been? sa Liam argt.
- It's a long story, svarade Harry med en lugn röst. Han tittade på mig och log.
- Yeah, you have much to explain, sa Zayn med en arg röst. Alla satte sig ner i soffan.
Harry och jag berättade allt, eller det var nästan bara Harry eftersom han kände dem mer och så. Men jag satt och nickade med huvudet och höll med.
- So you missed a whole concert because of this girl? You man is a love man, sa Louis och ruffsade till Harrys hår.
Dörren öppnades och en inrusande Alexandra kom in.
- Oh my god! Varför är One Direction inne här med dig Emma? frågade Alexandra mycket chockerande.
- Haha, det är en lång historia Alex, sa jag med ett stort léende på läpparna. Jag fortsatte sedan:
- I'm sorry guys, but we gotta go now. We can't be here.
- Actually...
Jag hörde någon killröst, men ingen var från någon av killarna i One Direction. Det var Marcus som kom ingåendes med två stora biljetter i handen.
- I forget to give you this, forsatte han medans han gick fram och gav mig och Alexandra dem. På biljetterna stod det "Backstage" på och jag kunde bara inte förstå att det var sant. Det här är och kommer förbli den bästa dagen i hela mitt långa liv.
_________________________________________________________________________________________
Nu blev det i allafall lite engelska med i novellen, bra/dåligt? Själv är ju jag inte direkt bra på engelska, men de två andra som skriver är grymma!