oonedirectioon

Tidigare
Vi tog fram våra väskor och slängde ut alla våra kläder. Jag hade helt glömt bort att köpa något fint till konserten, men jag hittade ändå en vit transparent blus, skinn shorts och sen valde jag lite accessoarer till det. Alexandra hade inte heller tänkt på att köpa något så hon tog på sig ett par snygga shorts och en skjorta till. Vi sminkade oss och Alexandra plattade håret. Jag hade fortfarande blött hår efter duschen så jag lät det vara lite små vågigt. När vi var klara ställde vi oss framför spegeln.
- Fan vad vi är snygga.
___________________________________________________________________________________________________

Alexandras perspektiv
Efter att Marcus släppt av oss vid Globen så fick vi stå minst i en halvtimmes kö innan vi kom in i arenan. Det var sjukt mycket folk men vi trängde oss fram så vi stod ganska nära scenen, vi skulle i alla fall se One Direction tydligt. Det tog yttligare en halvtimme innan konserten började och globen fylldes med skrik när Niall, Liam, Harry, Zayn och Louis intog scenen.
- HELLO SWEDEN, HOW ARE YOU?! Ropade Niall och skriken blev allt starkare.
De inledde konserten med låten "What Makes You Beautiful". Och alla tjejer blev som galna inne i arenan, inklusive jag och Emma.
De skulle spela nio låtar och fyra av dem var avklarade. Jag ville aldrig att det skulle ta slut, jag kunde stå här med Emma i flera månader framåt. Efter fyra låtar var det i alla fall paus och både jag och Alexandra var super kissnödiga.
- Hur fan ska vi komma till toaletten Emma? ropade jag högt till henne.
- Jag vet inte, men vi får inte tappa bort varandra i alla fall, ropade hon tillbaka. Efter dock några sekunder var Emma helt borta. Typiskt, hur skulle jag nu hitta henne bland alla tusentals människor?

Marcus perspektiv
När jag kom hem igen efter att jag släppt av tjejerna så hade jag verkligen ingen aning om vad jag skulle göra. Visst det fanns mycket saker att hitta på i Stockholm, men oftast med några mer personer, inte bara själv.
Jag tog hissen upp till vår våning. På våning 3 skulle någon annan på. Det var en kvinna med pälsrock och jättedyra skinnskor och jag kände igen henne, men kunde inte komma på vart ifrån. Jag gick ur hissen när den stannade på min våning, gick in i rummet och la mig på sängen. Jag låg och tänkte på massor, bl.a. Alexandra. Plötsligt blev jag jätte törstig så jag åkte ner till caféterian. Jag köpte mig en cola och en stor chokladkaka. Jag satte mig i ett bord brevid kvinnan som jag hade åkt hiss med tidigare och som jag tyckte jag kände igen. Hon pratade i telefon. Jag tjuvlyssnade lite emellanåt, och hon pratade mest om hästar. Men plötsligt...
- Varför skulle jag köpa de där jädra biljetterna i Angered igår? Mina flickor hade ändå inte tid med att gå på den där konserten. Vad var det nu den där gruppen hette? Just det, One Direction.
Det var därför jag kände igen henne, hon hade varit i Angered på mammas arbetsmässa någon gång den här veckan.
Jag råkade bita av en för stor bit av chokladkakan så jag kunde egentligen inte prata.
- Jom...ehm...duw...tanmten...elör...flörlåt...damnen. Sa jag mellan tuggorna.
- Ursäka unge man? Vad försöker du att säga? frågade hon stirrande på mig.
Jag svalde chokladbiten och sa sedan:
- Förlåt med vart exakt har du de där biljetterna, har du på dig dem nu?

Emmas perspektiv
Det var så otroligt mycket folk och vid pausen behövde både jag och Alexandra kissa. Plötsligt försvann Alexandra bland allt folk så det var ju nästan omöjligt att hitta henne. Jag gick in på ett litet mer avlägsnare ställe och letade efter mobilen. Fan, jag gav den till Alexandra innan för att hon skulle hjälpa mig att ta kort efteraom jag inte förstod mig på kameran på mobilen.
Jag visste inte vad jag skulle göra så jag gick in i någon korridor och letade efter en toalett. Det fanns verkligen ingenstans, och jag var så jädra kissnödig. Jag öppnade typ alla dörrar som fanns men det var bara massa små rum med grejer i. Jag vet inte hur långt jag hade gått men jag hittade ändå en toalett. Det var ingen i närheten så jag gick in, stängde och låste. Det jag inte hade sett när jag gick in var att självaste Harry Styles stod inne på toan. Det enda jag kommer ihåg var att jag blev röd i ansiktet och att jag svimmade baklänges.

Alexandras perspektiv
Hon hade försvunnit och glömt sin mobil, kunde det bli bätte? Jag tog upp mobilen och ringde till Marcus. Efter fem signaler svarade telefonsvararen:
- Tja, Marcus här! Är tyvärr inte tillgänglig just nu, men försök gärna lite senare.
Jag la på luren och ringde igen.
- Tja, Marcus här! Är tyvärr inte ti... Jag la på luren och började skrika.
Vad fan skulle jag göra? Andra delen av konserten skulle börja snart och Emma var inte inom synhåll. Skulle jag få se den själv? Never!
Jag gick och satte mig på en bänk. Man kunde se scenen från ett litet fönster där jag satt. Jag såg att killarna kom ut på scenen och började sjunga. Men jag hörde ingenting förutom skrik. Var Emma tvungen att försvinna just nu, kunde hon typ inte försvinna efter konserten? Jag hatade mitt liv just nu och det enda jag ville göra var att hitta Emma.
__________________________________________________________________________________________
Förlåt om deras perspektiv blir för korta, är det rörigt för er läsare? Hur tycker ni annars novellen är? Dålig/bra.