oonedirectioon

Tidigare
Jag och Alexandra tog bussen hem från skolan, vi orkade inte gå. Vi pratade om One Direction hela vägen hem och jag hade helt glömt bort att prata med Marcus, jag hade inte ens sett honom idag.
När jag kom hem sprang jag direkt in på mitt rum. Jag satte i min iPhone i högtalaren och tryckte på One Direction. Jag lade mig ner på sängen brevid min katt och till sist slöts mina ögon. Det var verkligen inte meningen att jag skulle somna, men det gjorde jag.
__________________________________________________________________________________________



Emmas perspektiv
Jag vaknade av att min lillasyster Maja hoppade i min säng.
- Vakna, vakna Emma! skrek hon.
- Tyst och gå ut! Jag var verkligen trött, och då är man ju inte direkt snäll heller.
- Hur mycket är klockan? frågade jag efter ett tag.
- Den stora visan står på sex och den lilla står på elva, sa hon när hon hade lugnat ner sig. Hon gick ut från mitt rum.
Åh nej, varför somnade jag för? Klockan var halv elva och vi skulle åka om en och en halv timme. Jag var så körd.
Jag hoppade upp ur sängen och sprang fram till garderoben. Jag tog fram ett vitt linne och ett par svarta jeans. Jag satte upp håret i en stor bulle och drog på lite solpuder i ansiktet. Jag hade varken packat eller pratat med Alexandra. Jag tittade på mobilen och såg att jag hade sex missade samtal från Alexandra. Jag la ifrån mig  mobilen och tänkte att jag kunde ringa henne senare.
Jag tog fram en stor resväska och la i överdrivet mycket med kläder, smink och andra onödiga småsaker. Jag tittade på klockan, den visade 11:07, så det var ganska lungt. Jag ringde till Alexandra som innan hade ringt sex gånger. Det måste vara viktigt tänkte jag.

Alexandras perspektiv
Hela min packning stod på golvet i hallen. Jag hade kollat igenom min väska tre gånger så jag inte hade glömt något. Jag var så sjukt taggad. Plötsligt vibrerade min mobil. Jag tog upp den och tryckte på svara.
- Tja.
- Hej Alex, det är jag Emma. Du har liksom ringt mig sex gånger? sa Emma i telefonen.
- Haha, skrattade jag och fortsatte, har du pratat med Marcus än?
- Oh, damn. Jag hade helt glömt bort honom. Han skulle ju skjutsa oss och allt, sa Emma och jag hörde vilken panik hon fick.
- Du får nog ta och göra det hörredu. Vi ska ju faktiskt åka om typ 50 minuter. Han kanske skiter i det.
- Du har rätt. Jag måste lägga på. Puss hej.
- Puss, sa jag och la på luren.

Marcus perspektiv
Jag satt och tittade på South Park när jag hörde att vibrerade i byxfickan. Jag tittade inte vem det var, utan jag svarade direkt.
- Marcus här.
- Hej. Hörde jag en liten röst säga som liknade Emmas röst.
- Aha, hej Emma, sa jag och sänkte volymen på tv:n
- Asså förlåt för allting. Det var verkligen inte meningen att såra dig. Jag menar, det är klart att du ska följa med, du är ju som en bror för mig även fast du är min kusin. Hur kunde jag vara så dum och säga att du inte fick följa med. Kan du förlåta mig?
Jag var egentligen väldigt besviken på Emma.
- Okej, jag förlåter dig, sa jag ändå.
- Men så vad säger du, ska du följa med?
- Nja, om ni verkligen vill det så kan jag väl det. Vill Alexandra? sa jag lite dystert.
- Men det är klart att både jag och Alexandra vill det.
- Okej, jag hämtar upp er vid ditt hus om 45 minuter, så slipper vi all trafik sen, sa jag nu lite gladare. Alexandra ville ju faktiskt att jag skulle följa med.
Jag la på luren, stände av tv:n och gick in till mitt rum där jag packade ner lite saker i en bag. Jag behövde åka mycket tidigare, så jag sa hejdå till min familj och körde iväg med bilen. Jag svängde förbi ticnet byrån för att hämta tjejernas överraskning.
- Tyvärr, vi har inte kvar biljetterna. Du skulle hämtat dem senast igår, sa han i receptionen.
- Va? Men jag var bara en dag försenad. Kom igen?! sa jag frusterande.
- Nej, det var någon annan som köpte dem, för högre pris till och med.
- Det är det enda ni reception-nissar tänker på va, pengar? sa jag argt och gick ut från ticnet byrån och satte mig i bilen. Fan, fan, fan tänkte jag.
Jag var tjugo minuter för tidig, men det gjorde inte så mycket. Jag stod och pratade med Emmas pappa tills tjejerna kom. Båda såg riktigt glada ut. Speciellt Alexandra, tänk om hon gillade mig?
Vi hade packat i alla våra saker i bilen, sagt adjö till föräldrar och syskon och satt oss i bilen. Nu skulle vi åka bil i 5 hela timmar från Göteborg till Sveriges vackra huvudstad Stockholm. Allt skulle bli perfekt, eller skulle det verkligen bli det?


_________________________________________________________________________________________
Förlåt för ett ganska tråkigt kapitel, men det var tvunget att skrivas. Får hoppas på ett bättre imorgon...