oonedirectioon

Tidigare
Vi pratade medans vi gick. Vi började komma in på ämnet One Direction.
- Jo, det var det jag ville prata med dig om.
- One Direction?
- Ja, asså måste du verkligen följa med till Stockholm? Jag vet att mamma och pappa vill det och så, men jag och Alexandra skulle helst vilja vara ensamma.
Jag såg på Marcus att han blev ledsen. Jag ångrade mig snabbt.
- Förlåt, jag menade inte så, sa jag och tog tag i hand arm.
Han ryckte ifrån och istället för att gå till skolan började Marcus gå åt andra hållet. Jag visste att det inte var någon idé att gå efter och jag visste att jag hade sårat honom.
___________________________________________________________________________________________________



Marcus perspektiv - kvällen innan
Jag såg hur glad Alexandra var, jag kunde helt enkelt inte slita blicken från henne. Men det var som om hon inte såg mig, som om jag inte var där. Jag vet inte ens om hon blev glad när Emmas pappa sa att jag skulle följa med. Snart måste jag säga det till henne.
Jag tog bilen hem från Emma, äntligen hade jag fått mitt körkort. Nu behövde jag inte åka buss längre, det var som en dröm som hade blivit sann. Och allt skulle bli så perfekt i Stockholm, resan, hotellet, två schyssta brudar, och min överraskning till dem. Jag åkte med ett léende på läpparna hela vägen hem.

Nästa dag
Jag hade satt klockan tidigt kvällen innan, för idag var jag tvungen att gå upp extra tidigt. Jag gick upp ur sängen och tog på mig mina kläder som jag hade lagt fram kvällen innan. Sedan gick jag ner till köket och rostade två mackor. När jag var färdig med allt gick jag ut och satte mig i bilen. Jag satte i nyckeln, men den funkade inte. "Typiskt" tänkte jag. Jag gick ut ur bilen och gick istället med lite fortare steg. På vägen mötte jag Emma, jag hann egentligen inte prata med henne men vi pratade en stund i alla fall.
- Ja, asså måste du verkligen följa med till Stockholm? Jag vet att mamma och pappa vill det och så, men jag och Alexandra skulle helst vilja vara ensamma.
Jag vet att det kanske var lite omoget av mig att gå iväg sådär, men jag blev faktiskt väldigt ledsen. De där backstage biljetterna jag hade fixat till dem två var nu bara att slänga i papperskorgen. Jag hade gått upp mycket tidigare än vad jag skulle för att fixa de dära satans biljetterna, och hur mycket kostade dem egentligen, över 4000! Jag gick med stora tunga steg hemåt igen, det kändes ingen mening med att gå till ticnet byrån och hämta ut biljetterna. Istället gick jag tillbaka hem, och struntade totalt i skolan.

Alexandras perspektiv
Jag var fixad och klar inför den sista skoldagen den här veckan, och imorgon skulle vi på One Direction konserten. Tänk att få se när självaste One Direction uppträder!
När jag var framme vid skolan satt Emma och spelade spel på sin mobil, hon såg inte så glad ut.
- Hej Emma, varför så dyster? frågade jag.
- Hej. Jag har gjort en sjukt dum sak, svarade hon bara.
- Vadå? frågade jag fundersamt. Jag satte mig brevid henne och hon slutade spela på sin mobil.
- Jag sa till Marcus att han inte fick följa med.
- Va? Men det kan du ju inte göra, han är ju din bästa vän! sa jag lite förvånat.
- Javet, förlåt. Jag måste prata med honom. Har du sett honom? frågade hon mig och la ner sin mobil i fickan.
- Nope.
Läraren avbröt vårat samtal när han ropade:
- Nu ska vi ha matematik, gud vad roligt det ska bli! Alla runt omkring suckade.
Skoldagen rullade på och nu hade vi våran sista lektion för den här veckan. Det enda jag och Emma hade pratat om den här dagen var hur kul det skulle bli imorgon, vi var så uppspelta.
- Trevlig helg allesammans, ropade läraren och alla nästan sprang ut från klassrummet, Emma och jag likaså. Nu hade helgen börjat.

Emmas perspektiv
Jag och Alexandra tog bussen hem från skolan, vi orkade inte gå. Vi pratade om One Direction hela vägen hem och jag hade helt glömt bort att prata med Marcus, jag hade inte ens sett honom idag.
När jag kom hem sprang jag direkt in på mitt rum. Jag satte i min iPhone i högtalaren och tryckte på One Direction. Jag lade mig ner på sängen brevid min katt och till sist slöts mina ögon. Det var verkligen inte meningen att jag skulle somna, men det gjorde jag.


________________________________________________________________________________________
Ganska kort kapitel, men jag hoppas ni blir nöjda ändå? En så länge, tycker ni att novellen är bra? I nästa kapitel lovar jag mer drama :)