oonedirectioon

Tidigare
Vi satt och pratade om konserten, att den skulle vara i Stockholm, att det var jättesvårt att få tag i biljetter och att vi skulle sova på ett lyxigt hotell. Plötsligt stannade allt upp när pappa började prata.
- Vi tänkte att Marcus får följa med er till Stockholm.
Jag visste inte om det var bra eller dåligt. Visst, han var en av mina bästa vänner, men jag ville samtidigt vara själv med Alexandra. Jag försökte ändå få fram ett léende trots att det var ganska svårt.
________________________________________________________________________________________________



Marcus perspektiv
Jag var inte rädd, men jag var väldigt nervös. Tänk om Alexandra skulle vara hos Emma? Jag menar, tänk om jag gör bort mig inför henne. Jag tryckte in ringklockan brevid dörren, dörren öppnades och där stod en glad Emma.
- Hej och grattis, sa jag till henne. Vi hade varit bästa vänner nästan hela livet, vi var så himla lika även fast hon var tjej och jag kille.
- Hej och tack, sa hon och log. Vi kramade om varandra, sedan gick vi in till familjen. Och gissa vem som satt där? Alexandra.

Alexandras perspektiv
Allt var så himla magiskt. Sa precis hennes föräldrar att jag skulle få följa med Emma på en One Direction konsert, nu på lördag? Emma och jag kramade om varandra länge.
Vid 10 behövde jag gå hem eftersom jag skulle till skolan imorgon, tur att det var fredag då i alla fall.
Jag och Emma bodde ganska nära varandra så det var inte långt att gå. Jag tog fram mina hörlurar ur väskan och stoppade i dem i öronen. "Is your heart breaking? How do you feel about me now? I can't believe I let you walk away. When, when I Should Have Kissed You"
Jag lyssnade på One Direction hela vägen hem, och jag kunde inte sluta tänka på hur kul det skulle bli på lördag.
När jag kom hem tog jag av mig mina skor och ropade efter pappa.
- Pappa!
- Hej Alex, jag sitter i vardagsrummet.
Jag gick upp till vardagsrummet.
- Vet du pappa? Jag ska följa med Emma till Stockolm och gå på One Direction konserten! Nästan skrek jag ivrigt.
- Men det visste jag väl, jag hjälpte till med betalningen.
- Åh tack pappa. Visste du att du är världens bästa pappa?
- Nja, jag har nog hört det för sällan skrattde pappa fram.
- Haha, men jag ska nog gå och lägga mig nu. Godnatt.
- Godnatt min ängel sa pappa och visade tummen upp.
Jag gick in på toaletten och borstade mina tänder. Jag gick sedan in i mitt rum och la mig ner i sängen. På väggen hade jag en affisch på One Direction. Jag tittade på den hela tiden tills jag somnade.

Emmas perspektiv
När både Alexandra och Marcus hade gått hjälpte jag mamma med disken.
- Blev du glad för presenten gumman? frågde mamma efter ett tag.
- Det var den bästa presenten man någonsin kunde önska sig.
- Vad skönt att höra , pustade mamma ut.
- Men förlåt mamma, jag ville inte säga det här när Marcus var här, men varför ska han följa med?
- Eftersom han är en av dina närmsta vänner och eftersom han är din pappas brorson så litar vi på honom. Han kan väl få följa med så ni inte råkar illa ut. Du vet inte hur mycket tjuvar och hemska människor det finns i Stockholm.
- Ja, men han gillar väl inte One Direction? frågade jag lite irriterat.
- Nej, men man kan väl göra andra saker i Stockholm? Jag trodde du och Alexandra skulle uppskatta det? sa mamma lite smått argt tillbaka.
- Men jag är faktiskt inte ett litet småbarn längre, jag trodde jag fylle sjutton nyss? skrek jag åt mamma och slängde disktrasan på golvet.
Mamma slutade prata och gick istället ut från köket.
Jag gick upp till mitt rum och tog av mig alla kläder, kröp ner i min säng och somnade.

Nästa dag
Jag vaknade av att min mobil ringde. Visst det var fredag, men jag orkade ändå inte gå till skolan. Jag kämpade mig upp i sängen och gick upp och öppnade garderoben. Jag tog fram en grå stickad tröja och ett par höga shorts till den. Jag fixade i ordning mig och till sist åt jag lite frukost. Det var ganska långt kvar tills skolan började men jag gillade att gå långsamt så jag började bege mig till skolan.
På vägen mötte jag Marcus, det såg ut som han hade bråttom.
- Hej Marcus, sa jag och vinkade till honom. JAg kände att jag behövde prata med honom.
- Hej Emma.
- Har du bråttom? frågade jag lite underligt.
- Ja, eller nej, men jag måste vara i skolan mycket tidigare idag, sa han och tittade ner mot marken. Det var som han döljde något.
Vi pratade medans vi gick. Vi började komma in på ämnet One Direction.
- Jo, det var det jag ville prata med dig om.
- One Direction?
- Ja, asså måste du verkligen följa med till Stockholm? Jag vet att mamma och pappa vill det och så, men jag och Alexandra skulle helst vilja vara ensamma.
Jag såg på Marcus att han blev ledsen. Jag ångrade mig snabbt.
- Förlåt, jag menade inte så, sa jag och tog tag i hand arm.
Han ryckte ifrån och istället för att gå till skolan började Marcus gå åt andra hållet. Jag visste att det inte var någon idé att gå efter och jag visste att jag hade sårat honom.


___________________________________________________________________________________________________
Segt kapitel I think. Men det var allt vi hade att bjuda på. Puss och kram!