oonedirectioon

Tidigare
Mitt hjärta stannade upp igen. Möjligtvis hade jag jag slagit till henne på kinden för att hon var så otroligt dum. Men jag hade absolut inte sparkat henne eller gjort något annat.
- Okej, jag vet inte vem som har sagt det där till läraren. Men jag har inte inte skadat henne på något sätt. Det enda jag gjorde var att slå till henne lite lätt på kinden, inget mer! Dessutom var hon skit dryg, sa jag och bara kände hur mina kinder började bli röda.
- Jag vet inte vad jag ska tro längre Alexandra. Vem är du egentligen? sa han med en besviken röst och gick ner för trappan.
____________________________________________________________________________________________



Emmas perspektiv
Jag hade inte en aning om vad jag skulle göra när jag kom ut ur skolan. Jag sprang bara, men åt vilket håll det visste jag inte. Plötsligt kände jag att det började vibrera i fickan. Jag tog upp mobilen och svarade. Det var mamma som sa att de var på sjukhuset. Jag tittade mig omkring. Sjukhus, sjukhus, sjukhus... Jag kunde verkligen inte tänka. Jag visste inte vart sjukhuset låg! Jag såg Marcus hus en liten bit ifrån så jag sprang dit.
Efter en lång stund öppnade Marcus dörren. Han körde mig till sjukhuset och jag berättade allt. När vi väl var framme var det någon jävla kärring som skulle ta jättelång tid på sig att leta var min lillasyster var någonstans, i vilket rum. När hon tillslut hittade rummet hon var i så sprang jag och Marcus och försökte leta vart hon var. Men det var ett stort sjukhus med många rum. Efter en stunds letande hittade vi i alla fall rummet. Jag sprang fram till dörren och öppnade.
Hon låg där och sov. Mamma satt på hennes vänstra sida om sängen och hållde henne i handen. När hon såg att jag kom reste hon sig upp och kramade mig. Jag gick fram och pussade Maja på pannan. Sedan satte sig jag och Marcus på en stol brevid mamma.
- Vart är pappa, frågade jag tyst efter ett tag.
- Han var tvungen att jobba, sa mamma och kollade ner i marken.
- Men vad hände egentligen mamma?
- Ja, du vet Maja brukar ju alltid vakna tidigast av alla. Jag vart orolig när jag inte hörde att hon var uppe så jag väckte pappa och sedan gick vi upp för att se vart hon kunde vara. Jag hittade då henne medvetslös på vardagsrumsgolvet. Jag vände på henne och såg att hennes framtänder var utslagna och att blod rann nedför hennes haka. Pappa ringde direkt till ambulansen som efter ett tag kom och hämtade henne. Förlåt att vi inte väckte dig gumman.
- Men det är lugnt. Och sen då, sa dem att hon hade epilepsi? sa jag och tog mammas hand.
- De sa att hon hade fått ett epilepsi anfall och att hon troligtvis skulle få det igen. Mammas tårar sprutade ut ur hennes ögon.
- Mamma, det ordnar sig, sa jag och tog tag i hennes hand lite hårdare. Hon kollade på mig med en stirrande blick.
- Men vad ska hända härnäst, vad ska förstöras då? Hon har ju inga framtänder! sa hon högt och försökte torka bort sina tårar.
- Emma! var det någon som ropade otydligt. Jag vände mig om och såg att Maja hade vaknat. Jag spang fram till henne och kramade om henne.
Mamma, Marcus, Maja och jag satt och pratade hela eftermiddagen. Maja berättade om sina gosedjur och vi skrattade jättemycket. Plötsligt kom det in en läkare.
- Ni måste tyvärr åka hem nu, sa han med en mörk röst. Hon måste vila.
Mamma protesterade att hon ville vara kvar med Maja. Jag och Marcus bestämde oss ändå för att åka hem. Vi kramade om Maja länge och sa sedan att vi skulle komma tillbaka i morgon.
Vi gick ut från rummet och mitt vid dörren mötte jag Hilda. Hon hade ett bandage runt huvudet och massa sår i ansiktet och på armarna. Jag gick bara förbi och sa ingenting. Vi gick ut från sjukhuset. Marcus körde hem mig till mitt hus. När jag hade kommit innanför dörren tog jag upp mobilen, jag hade 8 missade samtal från Alexandra.

Alexandras perspektiv
Jag gick in på mitt rum och stängde igen dörren. Jag var inte ledsen, jag var arg. Hur kunde man gå så långt och säga att det var jag som hade misshandlat henne? Hon måste ha gjort det själv. Jag tog min mobil och ringde till Emma, men hon svarade inte. Jag ringde ett flertal gånger men gav sedan upp. Jag lade mig ner på sängen. Klockan var inte mycket men jag somnade i allafall.
Jag vaknade av att det ringde. Jag gnuggade mig i ögonen sedan tog jag upp mobilen som hade ramlat ner på golvet.
- Hej, sa jag tröttsamt.
- Hej Alex, trött eller? hörde jag Emma säga. Jag hoppade till. Och blev genast mycket piggare. Hon pratade om Maja och jag berättade vad som hade hänt.
- Va, det menar du inte? sa hon när jag berättat klart.
- Jo, så nu har jag blivit kriminell också.
- Vi får ta det här imorgon. Vi ska väl till stranden imorgon med klassen va?
- Ja, svarade jag. Jag ville verkligen inte dit. Inte om alla tror att jag är värsta misshandlaren.
Vi lade på och jag lade ifrån mig mobilen. Jag tog upp datorn och loggade in på facebook. Jag hållde på att svimma när jag såg vad alla hade skrivit i min logg:
"Jävla misshandlare"
"Jag ska döda dig, bitch"
" Du ska få för det du gjorde Alex!"
Jag stängde ner datan och ställde ner den på golvet.
__________________________________________________________________________________________
Imorgon blir det bättre. Jag LOVAR !