oonedirectioon

Tidigare
- Jag tyckte mig se ett nummer inne i armbandet när jag skulle lyfta upp dig i sängen på hotellet.
Och mycket riktigt. Inne i armbandet med små siffror stod det ett telefonnummer. Jag tog upp min mobil och slog nummret. Efter några signaler svarade någon.
- Niall, svarde han. Jag vart väldigt chockad. Varför lämnade han sitt mobilnummer till mig för? För vilken anledning liksom?
- Hey Niall, It's me Alexandra, började jag. Vi pratade en ganska lång stund, och det kändes faktiskt ganska bra.
_________________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv
När Alexandra hade pratat klart med Niall så satt vi och pratade ett tag om hur vi skulle göra med allting. Jag tyckte väldigt synd om Marcus för han hade ju egentligen ingenting med allt det här och göra men ändå så blir han inblandad. Under tiden som vi satt och diskuterade så gick Alexandra in på facebook och plötsligt fick hon ett leende på läpparna. Jag frågade henne vad det var och hon visade upp en vänförfrågan, det var från Niall. Hon klickade på bekräfta och plötsligt plingade telefonen till. Hey Alex, stod det i meddelandet och leendet på hennes läppar kom tillbaka.
- Är det Niall? frågade Marcus och kollade ner i marken.
- Haha, ja, sa Alexandra kort.
En känsla av avundsjuka började växa inom mig, Harry har inte på något sätt tagit kontakt med mig än. Han har säkert glömt bort mig. Jag försökte intala mig själv att det var bäst om han inte gjorde det heller, alla problem skulle ju bara växa och bli värre då. Men innerst inne så var jag ändå lite besviken.

Vi stannade inte hos Alexandra så länge till eftersom hon började prata med Niall och inte ens tänkte på att jag och Marcus satt där. Och jag tyckte ännu mer synd om Marcus nu eftersom jag vet att han egentligen gillar Alexandra ganska mycket så då föreslog jag att vi skulle gå hem istället. Marcus och jag gjorde sällskap en liten bit, men sedan skiljdes våra vägar. Jag tog upp mina hörlurar och lyssnade på One Direction sista vägen hem ''Under the lights tonight. Turned around, and you stole my heart. With just one look. When I saw your face, I fell in love. Took a minute girl, to steal my heart tonight''.

Harrys perspektiv
Jag vaknade av en massa klick-ljud och när jag kollade upp så var det Louis som satt med macbooken i knät.
- Is it time to go up now? frågade han och skrattade till.
Jag orkade inte svara så jag bara nickade och la huvudet i soffan igen.
- Niall is friend with Alexandra on facebook, Alexandra Grenkvist is her name, sa Louis plötsligt och log.
- What! Are you kidding? It's awesome, I can find Emma! halv skrek jag och Louis nickade.
Jag hoppade upp ur soffan och gick till köket för att göra lite frukost. 
- Here she is, Emma Fors, sa Louis och vred på datan och på skärmen var en bild på henne, med det där underbara léendet!
Jag gick in i mitt rum och rotade i några lådor sedan kom jag tillbaka med ett papper och några pennor. Jag satte mig ner och började skriva.
- What are you doing? frågade Louis efter ett tag och tittade frågande på mig.
- I write a letter to Emma, svarade jag och log. 
- You are real romantic Harry!
Efter en stunds skrivande så läste jag igenom texten men det var patetiskt så jag knögglade ihop pappret och kastade det i papperskorgen. Jag försökte med ett nytt, men det hamnade i papperskorgen det också. Efter att ha kastat ett tiotal brev så gav jag upp.
- Oh Louis, I don't know what I can write! sa jag och gömde ansiktet i händerna.
- Write how you feel, what do you want and how it is, I think that she will be happy for anything.
Det var nog sant, det är ju liksom tanken som räknas. Jag bestämde mig för att bara skriva sanningen hur dumt det än skulle låta. Efter lite mer än en timme så var jag klar och jag lät Louis läsa igenom brevet en gång innan jag klistrade igen kuvertet. Louis harklade sig och läste högt med en tillgjord röst:

Hi Emma!
One night after that I have come home from Sweden I have a dream. It was about a girl I meet after the concert in Sweden. I dream that she and I was on a party, we talked, danced and we kiss each other. But she wasn't normaly, it was something with her, something special. I couldn't know at first but after a while i remember, it was her's smile. I tell about the dream for Louis and he just laugh. I asked him ''what was so fun?'' And he tell me that it don't was a dream, it had happend the night before. I tell him that the girl's name was Emma and he start laugh again and then he said ''I know Harry, I was there!'' Louis also said that I have to find you,  but I telled him that I think that it was impossible, it the most popular name in the whole Sweden! I become a little bit sad, but the next they I find the girl on facebook and then I decided to send her a letter and here it is. I know that everything sounds weird but so it is. And I don't mean that I'm in love with you I just need to met you one more time, without alcohol. I hope that you remember me, I hope we can met each other and think that we can be friends, because you are a special girl.
Big hugs from Harry Styles!

- Oh Harry, you are so romantic, almost like me, sa Louis och blinkade med ena öga.
- Thanks man!
Jag klistrade ihop kuvertet, sedan slängde jag på mig jackan, gick ut och la på brevet på posten. Jag blev lite nervös, hon tycker säkert jag är helt bäng. Men det fanns inget att göra åt saken nu, så jag vände mig hemåt igen och det enda jag kunde göra var att vänta.
________________________________________________________________________________________
Sådär, jag vet inte om det blev så jätte längt menmen, kanske blir längre imorgon istället ! Blir nog bättre imorgon också.