oonedirectioon

Tidigare
Emma mötte mig vid trapputgången och vi sa knappt något till varandra utan vi gick bara in skolkorridoren och in i klassrummet. Jag hade haft rätt hela tiden, alla stirrade på oss.
Vi hade matte den första timmen så det enda jag egentligen gjorde var att kolla ut ur fönstret och drömma. Jag vaknade ur min dröm av att jag fick ett papper i huvudet. Jag tog upp pappret som hade ramlat på golvet och väcklade upp det. "Jävla bitch" stod det på det.
___________________________________________________________________________________________



Harrys perspektiv
Vi var äntligen framme vid flygplatsen i London. Jag hade sovit hela vägen från Sverige tills vi äntligen landade. Det skulle bli skönt att komma hem efter all resa hit och dit. Men jag skulle ändå samtidigt sakna alla fans i publiken och allt jubel.
Vi tog våra väskor som kom inåkandes på ett band. Vi gick sedan ut ur flygplatsen och satte oss i våran bil. Vi pratade inte så mycket i bilen, det var mest tyst.
Jag och de andra bestämde oss för att vi skulle åka hem till våra egna familjer och vänner och umgås med dem. Jag skulle själv få tillbringa kvällen ensam i min och Louis lägenhet eftersom min familj var i USA. Louis skulle komma hem senare när han hade varit och träffat sin flickvän Eleanor.
Paul släppte av mig vid vårat place och sedan åkte de iväg.
Jag gick med långsamma steg in i lägenheten. Nu skulle jag bara ta det lugnt i några dagar framåt.
Jag satte mig ner i soffan och satte på tv:n. Klockan var runt åtta på kvällen så något roligt program kanske skulle gå på tv:n. Men allt var bara tråkigt och efter en stund somnade jag.
Jag vaknade av ett högt ljud. Tv:ns ljud vart genast mycket högre och jag hoppade till.
- Oh turn of Louis! sa jag när jag hade sett att det var han som hade höjt volymen. Han skrattade ondskefullt.
- How long have you been sleeping? frågade Louis när han hade skrattat klart. Han stängde sedan av volymen.
- I don't know, what time is it?
- twelve or something. sa Louis och satte sig brevid mig.
- I had a strange dream Louis, sa jag tröttsamt efter ett tag.
- Tell me!
- Okey, we were in Sweden, and I met a beautiful girl. She's name was Emma or something, and I kissed her. And I kissed her in a party in Stockholm after our concert, berättade jag oroligt.
- Haha, Harry, it was no dream. That happened, sa Louis och log.
- You kidding with me! I thought it was a dream. Jag fortsatte sedan:
- That was a special thing with that girl. But I don't know what. Maybe her smile.
- I think you should search her up, sa Louis och satte sig upp ur soffan. Han gick in i köket och öppnade massor med lådor.
- Really? How? ropade jag till honom.
- Maybe she have facebook or twitter? Or maybe you have her phone number? sa han medan han kom ut med en skål med chips i händerna.
- No, that's the problem. I haven't her number. And come on, Emma is one of the most common name in the whole Sweden.
- Sorry man. Perhaps it is more Emman's in the world. Or the other way do you can wait until she search you up.
- No, I don't think I have an other choise, sa jag sedan dystert. Jag tog en hel näve med chips och stoppade dem rakt in i munnen.
Vi satt där och skrattade och pratade i flera timmar. Sedan somnade vi i soffan.

Nialls perspektiv
Efter en lång resa i bl.a. Sverige var vi nu hemma i London igen. Jag åkte direkt till min saknade familj som hade flyttat till London för ett tag sedan från Irland.
Jag tillbringade dagen mest med min bror. Vi spelade fifa och drack galet mycket med läsk. Han var ganska mycket äldre än mig men vi hade lika roligt för det.
Jag somnade sedan ganska tidigt eftersom jag varit ganska trött innan.
Jag vaknade av att min mamma ropade på mig.
- Niall, time to wake up, the breakfast is served!
Jag var egentligen ganska morgonpigg men just idag kände jag inte för att gå upp.
Klockan blev i alla fall något runt 10 innan jag gick upp även fast min mamma väckt mig för drygt en timme sedan. Jag gick upp och duschade och när jag var klar satte jag på mig en skjorta och ett par jeans.
Jag gick ner till mamma som stod i köket och diskade.
- The breakfast is cold Niall, sa hon surt som en riktig mamma brukar göra.
Jag, pappa och min bror spelade fotboll på våran trädgård resten av dagen. Det var så himla mysigt och roligt att bara umgås med sin familj för en stund.
Plötsligt hörde jag att det började vibrera i min mobil. Jag tog upp den och svarade utan att se vem det var.
- Niall, sa jag direkt.
- Hey Niall, It's me Alexandra, if you remember me, sa hon med en tyst och ledsam röst. Visst självklart kom jag ihåg henne. Hon var den där underbara tjejen jag hade träffat i Sverige. Jag trodde inte bara hon skulle komma ihåg mig. Jag trodde hon var för påverkad av all alkohol.
- Hello Alexandra, how are you? sa jag ändå efter ett tag med ett stort léende på läpparna.
- I'm fine. Or no, I'm not. I don't know if you know who has happened here in Sweden. Emma and I are famous on a very bad side. And we don't know what we can do, we are scared.
Hon berättade allt vad som hade hänt och direkt när vi hade pratat färdigt ringde jag till de andra i bandet.


__________________________________________________________________________________________
Det blev inget Emma eller Alexandras perspektiv idag. Hoppas ni blir nöjda ändå! Och jag vet, det här kapitlet sööööög.