oonedirectioon

Tidigare
Efter ungefär tjugo minuter kom han tillbaka. Jag hade lagt mig i mitt rum på golvet och plötsligt kom han in i mitt rum, men inte med några tabletter utan med en tidning.
- Förklara det här för mig Alexandra, sa han med en arg röst. Han väcklade upp tidningen och la den brevid mig. Jag kunde inte tro mina ögon. Första sidan visade en bild på mig, Emma och One Direction när vi festade.
__________________________________________________________________________________________________



Emmas perspektiv
Vi släppte av Alexandra vid hennes hus. Hon vinkade adjö och vi åkte vidare. Jag kände att jag behövde prata med Marcus.
- Vad hände igår egentligen? frågade jag han.
- Jadu, jag var liksom inte där. Du sa ju själv att One Direction tog hand om er, svarade han.
- Sa jag? Gud, jag måste verkligen ha varit jätte full.
- Men vad var det där armbandet som Alexandra hade på sig, vad hände mellan hon och Niall egentligen? frågade Marcus efter en lång tystnad.
Nu kom jag på det, vad som verkligen hade hänt. Niall hade gett ett armand till Alexandra för att de aldrig skulle ses mer. Och juste Harry, han och jag kysste varandra...
- ... När vi var fulla, sa jag efter att jag hade tänkt.
- Va, vadå? frågade Marcus.
- Ja, asså jag kom inte ihåg någonting när vi var fulla. Alltså jag och Alexandra. Hittade jag på. Jag ville inte berätta för Marcus vad som hade hänt utan jag bestämde mig för att hålla det hemligt.
När vi kom fram till mitt hus, hoppade jag ur bilen och tog min packning. Jag sa knappt hejdå till Marcus, istället sprang jag raka vägen in i huset. Min lillasyster Maja kom och mötte mig vid dörren.
- Hej Emma! sa hon glatt.
- Hej gumman.
Jag sprang fort upp till mitt rum och slog numret till Alexandra.
- Kom igen, svara då Alex, sa jag för mig själv. Jag lade på efter några signaler och kröp under täcket i min säng. Jag somnade till lite men vaknade sedan av att det ringde i mobilen.
- Aa? svarade jag.
- LÄS TIDNINGEN FÖR I HELVETE! skrek Alexandra i telefonen.
- Men jag har ingen tidning här just nu, vad är det?
- Vet du vad som verkligen hände igår eller? frågade hon och fortsatte:
- Vi festade med One Direction och klängde på dem och så. Vi var skit berusade OCH DET STÅR I TIDNINGEN!
- Javet eller va? Är vi med i tidningen? Men kan du fatta att jag kysste Harry, och vi var fulla! Hur kul är det? sa jag sedan ledsamt.
- Va?! Kysste du Harry?
- Ja, han kommer säkert inte ens ihåg det, sa jag sedan med en dyster röst.
- Nej, eller vi får hoppas att han inte gjorde det. Åh nej, damn, jag kom på att jag kysste Niall när han gav mig det där armbandet! sa Alexandra frustrerande.
- Vi är så körda Alex. Det kommer gå massor med rykten om oss. Fatta?!
- Ja, och om det är till någon tröst så har jag redan utegångsförbud, så här nu innan skolan slutar, sa hon.
- Undra vilket straff jag kommer att få?
- Vi får snacka mer om det här imorgon i skolan, sa Alexandra och jag la på luren.
Fan, det var skola imorgon också. Och nu var jag tvungen att förklara allt för mamma och pappa. Inte det roligaste precis.

Alexandras perspektiv
Jag kunde absolut inte sova den natten. Det enda jag tänkte på var hur mycket skit jag och Emma skulle få. Och stackars Marcus, han som inte ens var inblandad kommer säkert också få jätte mycket skit. Och hur pinsamt var det inte att jag kysste Niall Horan. Han måste tyckt jag var sjukt konstig, vi hade ju typ bara känt varandra i några timmar.
Jag vaknade av min pappas röst.
- Upp nu Alex, du börjar skolan snart.
Även fast skolan skulle sluta på torsdagen ville jag ändå inte gå till skolan. För det första hade jag inte sovit något den natten och för det andra skulle typ alla i skolan stirra på oss.
- Måste jag gå till skolan pappa? Kan vi inte säga att jag är sjuk? frågade jag tröttsamt.
- Efter att du ljugit och svikit mig? Aldrig! sa han argt.
Jag kämpade mig upp ur sängen och gick fram till garderoben. Jag tog på mig en skjorta och ett par höga shorts. Jag drog några drag med mascaran och smetade på lite foundation i ansiktet. Jag stoppade ner en ostmacka i min kuvertväska och sedan begav jag mig till skolan.
Emma mötte mig vid trapputgången och vi sa knappt något till varandra utan vi gick bara in skolkorridoren och in i klassrummet. Jag hade haft rätt hela tiden, alla stirrade på oss.
Vi hade matte den första timmen så det enda jag egentligen gjorde var att kolla ut ur fönstret och drömma. Jag vaknade ur min dröm av att jag fick ett papper i huvudet. Jag tog upp pappret som hade ramlat på golvet och väcklade upp det. "Jävla bitch".
___________________________________________________________________________________
Okej, jag lovade att det här kapitlet skulle bli bättre, men istället blev det sämre. Men min kära vänner måste börja skriva mer så att det blir roligare och bättre.