oonedirectioon

Emmas perspektiv
"Ja må hon leva, ja må hon leva. Ja må hon leva uti hundrade år, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva. Ja visst ska hon leva uti hundrade år."
- Grattis på 17-årsdagen min älskade tjej! sa min mamma och satte sig på sängkanten.
Jag var trött men fick ändå fram ett tack.
- Tack min älskade familj.
-Öppna paketen Emma! skrek min lilla syster Maja.
- Ja ja, lugna dig nu Maja, sa mamma och tittade på henne.
Jag var fortfarande väldigt trött men jag tog ändå upp det stora gula paketet med rosa bakelser på.
- Det där paketet är från mig, sa Maja glatt och hoppade runt på golvet.
- Åh, vad gullig du är.
Jag tog bort pappret från paketet och öppnade lådan som låg i. I lådan hittade jag en vit liten lurvig sak.
- Du kan få den av mig, Stampen var mitt favorit gosedjur förut men nu är Bullen det, sa Maja stolt och slutade att hoppa runt på golvet.
Jag tittade på den lilla vita kaninen.
- Tack Maja, sa jag och kramade om henne. Hon var ju trots allt bara sju år.
Jag öppnade de andra paketen som innehöll bl.a. pengar, kläder och presentkort.
- Tack så jätte mycket.
- Du behöver inte tacka oss redan, det väntar ett stort paket hemma när du har kommit hem från skolan, sa pappa och log mot mig. Min familj gick ut ur mitt rum, och jag drack upp den sista chokladen ur min kopp. Jag gick upp ur sängen och tog på mig mina kläder. Det fick bli mina nya shorts som jag fick i present och min chanel t-shirt och lite accessoarer till det. Jag borstade sedan mitt halvlånga blonda hår och sminkade mig lite. Jag hörde att mobilen vibrerade så jag tog upp den och läste vad det stod. Jag svarade och sedan begav jag mig till skolan.

Alexandras perspektiv
Jag vaknade av väckarklockans alarm som stod på mitt nattduksbord. Jag stängde genast av den och kollade hur mycket klockan egentligen var. 08:09 herregud! Skolan skulle börja om 20 minuter. Jag hoppade upp från sängen och slängde på mig ett gult linne och ett par höga svarta shorts. Sedan satte jag upp mitt långa bruna hår i en hård liten knut. Jag kom genast på att Emma fyllde år idag så jag slängde iväg ett sms till henne "Grattis på 17-årsdagen min alldra bästa vän, nu är vi lika gamla, haha". Jag hann inte äta frukost, istället begav jag mig snabbt till skolan.
När jag var framme vid skolan så var det ungefär en minut kvar tills min lektion skulle börja och då var jag var tvungen att klä av mig min jacka och lägga in mina saker i mitt skåp.
De hade redan börjat lektionen men jag ursäktade mig och satte mig på min plats längst bak i klassrummet. Efter lektionen gick alla i klassen ut från klassrummet.
- Grattis Emma! sa jag när vi kom ut. Jag kramade om henne hårt.
- Tack älsklingen min!
Vi pratad med varandra länge. Om vad hon hade fått i present och så vidare.
- Kan inte du följa med mig hem efter skolan idag? frågade Emma plötsligt.
- Jo visst, men ska inte din familj fira dig och så? undrade jag.
- Nej, eller jo, men mamma och pappa ville att du också skulle följa med.
- Jaha okej, men visst jag följer med, sa jag.
Skoldagen hade rullat på som den brukade göra och äntligen slutade vi. Vi gick hem den korta vägen till Emmas hus. Jag var där ofta så jag kände Emmas familj ganska väl.
När vi gick in i huset kom Emmas lilla syster Maja utspringandes från sitt rum.
- Hej Alex! ropade hon
- Hej Maja, sa jag tillbaka. Jag hade alltid velat haft ett syskon, men aldrig fått något eftersom min mamma dog när jag var tre år. Så jag och pappa bodde ensamma.
Plötsligt var hela Emmas familj i hallen och hälsade.
Vi fikade lite och åt en tårta som Emmas pappa hade bakat.
- En mycket exemplarisk god tårta gjord av mig, sa Emmas pappa ungefär varje minut.
När vi hade fikat ett tag så reste sig Emmas pappa upp från stolen.
- Jaha Emma, idag fyller du ju faktiskt sjutton, sjutton hela år. Hans ögon fylldes med tårar men han lät inte det hindra talet utan han fortsatte, och vi vet att du gillar ett särskilt band. Så jag och din mamma har bestämt oss för att ge dig två biljetter till Young Direction konserten.
- ONE direction heter det, sa Emmas mamma irriterande och skämande.

Emmas perspektiv
Vi satt och fikade ett tag, och självklart skulle min pappa resa sig upp och hålla något fjantigt tal eller något. Men jag ändrade sedan mina tankar när pappa sa något om Young Direction och när mamma sedan sa att det hette One direction. När jag visste vad det handlade om, att jag skulle få två biljetter till en One Direction konsert stannade mitt hjärta upp. Jag satt på stolen helt blixtstilla, men sedan fick jag något damp ryck och hoppade upp och ner på golvet som en galen känguru.
- Ni skojar väl va? frågade jag efter en stund när jag hade lugnat ner mig.
- Varför skulle vi skoja på din födelsedag? sa mamma och log lite lätt åt mig.
Jag fortsatte att hoppa runt på golvet.
- Lugn nu Emma. ropade pappa och skrattade.
- Vänta nu, sa ni att jag fick TVÅ biljetter? frågade jag sedan. Jag var helt anfådd efter att jag hoppat runt så mycket.
- Ja. svarade mamma. Vi trodde att du ville ta med dig Alexandra.
- Nahe, det menar ni inte? Jag som ville ta med mig Maj, sa jag och skrattade. Alla andra skrattade också förutom Maja som blev sur.
Vi hade haft en rolig eftermiddag, jag, familjen och Alexandra. Plötsligt ringde det på dörren så jag sprang och öppnade.
- Hej och grattis Emma. Det var min kusin Marcus som hade plingat på dörren. Vi var inte bara kusiner utan vi var bästa vänner också.
- Hej Marcus och tack, sa jag och kramade om honom. Vi hade inte setts på länge eftersom han hade mycket i skolan just nu, han hade trots allt bara några dagar kvar till studenten.
- Kom in. Sa jag efter ett tag.
Vi satt och pratade om konserten, att den skulle vara i Stockholm, att det var jättesvårt att få tag i biljetter och att vi skulle sova på ett lyxigt hotell. Plötsligt stannade allt upp när pappa började prata.
- Vi tänkte att Marcus får följa med er till Stockholm.
Jag visste inte om det var bra eller dåligt. Visst, han var en av mina bästa vänner, men jag ville samtidigt vara själv med Alexandra. Jag försökte ändå få fram ett léende trots att det var ganska svårt.



_____________________________________________________________________________________________
Hoppas ni tyckte det första kapitlet var bra? Det tog typ 3 timmar och göra eftersom det är första gången vi skriver en sån här novell.