oonedirectioon

I want you

I want you - chapter 77 ♥

 

Tidigare

- För..., började han.

- För han är kär i dig, dumstrut, avbröt tanten som om hon hade deltagit i konversationen och redan visste allt. Hon hade tagit av sig hörlurarna och nu satt hon nästan på oss, så nyfiken var hon.

- Jag är rädd för att det är sant, instämde sedan Marcus förtvivlat och log lite osäkert mot mig.

Jag sjönk ner i stolen och visste inte vad jag skulle ta mig till.

________________________________________________________________________________

 

 

Emmas perspektiv

Jag satt ensam i en blå fåtölj i ett tomt rum på sjukhuset. Jag ville bara vara för mig själv en stund. Jag orkade inte prata med någon. Mina tårar kunde inte sluta rinna ner från mina kinder och det kändes som om jag inte ville leva mer. Det var egentligen inte meningen att jag skulle bli så arg på Harry. Det var ju faktiskt inte hans fel att jag inte hann säga adjö till Maja. Men mitt liv hade nyss fallit isär och jag var tvungen att ta ut min ilska på någon, och då fick det tyvärr bli Harry.

- Here you are! I've been looking for you everywhere.

Det var Harry som kom springades emot mig. Hur mycket jag än sa om honom, att han bara ville ha mig för att ha sex, som egentligen inte var sant, sket han i. Han visste säkert att ingenting kunde vara så jobbigt som att förlora en syster.

- I'm sorry I was angry before, mumlade jag fram.

Han satte sig ner på huk framför mig och tog tag i min hand.

- It's okey baby. But now we'll go home, sa han sedan och log lite försiktigt mot mig.

- I'm not sure if I want to go back to the hotel again.

- Okey, then we go home to you, to your home, sa han och drog upp mig från fåtöljen.

Vi gick hand i hand ut från sjukhuset. Det var en sån pojkvän som Harry man ville ha, en som alltid var vid ens sida och som alltid stöttade en när det hade hänt något. 

När vi kom hem till mitt hus, granskade och kollade Harry sig nyfiket omkring för att se vilket hus jag egentligen bodde i.

- You have a very nice house, sa han sedan och gick fram till mig och kysste mig mjukt på pannan.

- Yeah, it's my and Maja's grandfather who has built the house, oh I mean, my grandfather, sa jag och kände att det började brännas bakom ögonlocken.

Harry omfamnade mig genast och kysste mig igen.

- You know I love you most in this world, sa han och log.

Vi gick sakta in till köket. Jag satte mig ner vid matbordet, och Harry plockade fram massor med grönsaker från kylskåpet och la på köksbänken. Han tog upp en kniv och började hacka något på en skärbräda.

- What are you doing? frågade jag och fick till ett litet leende på läpparna.

Han vände sig om och kollade allvarligt på mig.

- I'll make the most delicious dish for you and your parents. So just sit there and relax.

- But it's night and I think mum and dad will come home soon, just so you know.

- Then, it's best I start, sa han och vände sig om, tog kniven och började hacka igen. 

Jag började skratta lite tyst och för någon minut tänkte jag på något annat än Maja och hennes död. Jag tänkte på Harry. Han var verkligen världens bästa pojkvän och jag skulle verkligen sakna honom så otroligt mycket nu när han skulle åka tillbaka till London igen.

Marcus perspektiv

När jag vaknade nästa dag, kändes det som om jag hade sovit i flera år. Jag hade drömt en dröm som lika gärna kunde varit på riktigt. Så när jag öppnade ögonen visste jag inte om jag var kvar i drömmen eller inte. Jag hade drömt om Gemma och konsekvenserna om jag inte berättade för henne. Det var hemskt, tro mig!

Jag kunde ha berättat hela morgonen, det kunde jag faktiskt. Men jag kom hela tiden på ursäkter till varför jag inte just kunde berätta i det tillfället. Jag vågade helt enkelt inte säga att jag inte var kär i Gemma.

När vi var framme vid flygplatsen sa vi adjö till de andra och sedan gick vi på planet. Och när jag och Alexandra satt i flygplansstolarna och var päg i luften mot Sverige igen flög det plötsligt ut något från min mun som var helt omöjligt att stoppa.

- Jag har gjort något hemskt Alex, eller jag gör något hemskt och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det, sa jag och började berätta vad som hade hänt.

- Men så här kan du inte göra Marcus, hur kan du fortfarande vara kär i mig? Du fattar väl att jag älskar Niall över allt annat? utbrast Alexandra frustrerat efter en lång tystnad.

- Jag kan inte rå för det, sa jag lite tyst och ryckte försiktigt på axlarna.

- Men vad sa Gemma när du berättade det? Hon måste ha blivit jätteledsen.

- Apropå det, jag har liksom inte berättat det än.

Hon ställde sig snabbt upp från stolen med armarna i kors. Hon suckade och kollade sedan argt på mig.

- Direkt när vi kommer hem ringer du henne, okej? sa hon strängt och satte sig ner igen.

- Men..., började jag men Alexandra avbröt mig hastigt.

- Inga men, du har gjort något hemskt och du måste reda ut det, sa hon med en ilsken ton i rösten.

- Kan jag inte säga det nästa gång vi ses?

Hon blev tyst och plötsligt tog hon ett djupt andetag.

- Okej, egentligen ska jag inte lägga mig i, men berätta bara. Lova det?

Jag funderande i några sekunder.

- Jag lovar, sa jag sedan och log lite osäkert mot henne.

När vi äntligen var framme vid flygplatsen och hade hämtat våra väskor hörde plötsligt jag och Alexandra att någon ropade på oss. Vi kollade på varandra och sedan sökte med blicken efter vem som hade ropat. Lite längre bort såg vi att någon kille med lockigt hår stod och vinkade. Vi sprang genast fram till honom.

- Hello Harry! It is time to go home now? sa Alexandra och kramade om honom.

- Yes, we have to go around the country on a tour. But we will see you soon, I promise!

- You guys are going to have so fun, sa Alexandra och log brett mot honom.

Han nickade med huvudet och log tillbaka.

- Yes, but now it's your turn to support Emma, now that I'm not here. I mean, her sister fought so hard, and now, she is gone! However, have a nice day! sa Harry och gick snabbt iväg till gaten han skulle till.

- Vad fan menade han med det? frågade jag Alexandra som stod som ett stort frågetecken och följde med blicken efter Harrys fotsteg.

- Vet inte, men det är nog bäst att vi åker hem. Jag tror det kan ha hänt något, sa hon sedan och drog med min arm ut från flygplatsen.

 

 

_________________________________________________________________________________

 Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!

 

 

 

Assssss braaaa!!! Vill ha mer nuuuu!!!!!!

Jättebra!!!!!!! <3333 xxxx