oonedirectioon

Tidigare
Han kysste mig på hjässan och drog mig närmare sig.
Jag visste att det inte var polisen som ringde, det var jag helt säker på att det inte var. Det var något som hade hänt, något som han inte ville berätta för mig. Frågan var vad?
________________________________________________________________________________________



Harrys perspektiv
Det var ett hemskt besked som vi fick, att Emmas syster var död. Jag förstår att Emma är helt förstörd, jag kan inte ens tänka tanken på hur det skulle vara om Gemma plötsligt skulle dö. Det kändes som om Emma och hennes föräldrar satt och grät i flera timmar, men egentligen var det nog bara i en halvtimme. Sedan sa Emmas pappa någonting till henne som jag inte förstod, men Emma torkade sig under ögonen, reste sig upp, tog mig i handen och så gick vi ut.
- Where are we going? frågade jag försiktigt och tittade på henne.
- I don't know, away, sa hon och ännu en tår rann nerför hennes kind.
Vi gick tysta en stund och hela tiden kramade jag hårt om hennes hand. Efter ett tag kom vi fram till ett café där Emma slog sig ner vid ett bord medan jag gick och hämtade två tekoppar.
När jag kom tillbaka satt hon och torkade sig under ögonen med en servett.
- Everything will be okey, sa jag och smekte försiktigt hennes kind samtidigt som jag satte mig ner.
- How can you say that everything will be okey. My sister is dead and she can never some back, nothing can be okey again! sa hon med en arg ton i rösten och slog bort min hand.
- I understand how you feel and I'm sorry, but... försökte jag men mer hann jag inte säga förens Emma avbröt mig med sin arga röst.
- You can't understand how I feel and you just do it worse when you say that it can be okey. It was your fault that I never could say ''goodbye'' or ''I love you'' to my sister, because you just want me to have sex with you, but I'm not that kind of girl. So please Harry, leave me alone.
- No, it's not like that, Emma I love you.
Hon lutade sig bakåt på stolen med armarna i kors. En lång tystnad uppstod mellan oss och jag visste inte vad jag skulle göra.
- Leave me alone, upprepade hon tyst och tårarna forsade ner från hennes blå ögon.
Emma reste sig upp från stolen och gick sin väg. Jag följde henne med blicken ända tills hon försvann in bakom en dörr. Jag tog upp mobilen och slog numret till Niall.

Marcus perspektiv
När jag och Gemma kom tillbaka till de andra, satt alla och stirrade på oss på balkongen. Förmodligen var det för att vi hade våra händer inflätade i varandra och det såg säkert ut som vi var jättekära.
- Hey guys, ropade Louis efter ett tag och log mot oss båda. Have a seat.
- Hello, sa jag och Gemma tillbaka.
Vi satte oss ner och Danielle hällde upp två glas vin till oss.
Timmarna gick och Alexandra satt och kollade på mig hela tiden kändes det som. Jag försökte att inte tänka på henne och bara umgås med alla andra så mycket som möjligt istället. Jag hade ju trots allt varit ett jävla svin, inte bara mot Gemma, utan mot alla.
Vi bestämde oss sedan för att gå hem till Gemmas lägenhet. När vi gick där på trottoaren hem, flög plötsligt en fråga ut ur min mun.
- What would break your heart more than anything?
Hon skrattade lite men kollade sedan frågande på mig när hon förstod att jag var seriös.
- Oh, I don't know, maybe if I found out that you cheated, or perhaps was in love with anyone apart of me, sa hon och tog tag i min hand.
- But I know you never will do that, sa hon sedan och log mot mig.

Nialls perspektiv
- Hello Niall, are you there? sa en snyftande röst i telefonen.
- Harry it is you? What's wrong? svarade jag och ju mer snyftningarna ökade desto oroligare blev jag.
- Her sister is... she is d...
- Calm down Harry and take it easy, sa jag för att försöka lugna honom.
Jag hörde att han tog några djupa andetag för att försöka på nytt.
- Emma's sister is dead, Emma hates me and I'll go home now, sa han och började gråta igen.
- What, is she dead?
- Yes. But Niall seriously, I will not be here anymore, I will go home.
När jag hörde Harry sådär förtvivlad så började det vattnas lite i mina ögon också, men jag gjorde allt jag kunde för att hålla gråten inne.
Efter att jag hade pratat med Harry ett tag så gick jag sedan ut till Alexandra igen och satte mig ner bredvid henne. När hon som vanligt frågade vem det var som ringde så sa jag än en gång att det var polisen som ville ställa några fler frågor, men sedan pratade vi inte mer om det. Kanske började hon bli misstänksam, men jag kunde inte berätta någonting för då skulle hon få panik och vilja åka hem. Det är bättre att hon får reda på det när hon har kommit hem.


________________________________________________________________________________________
Hej, ett till kapitel ute nu!!!! WOHUU!

.