oonedirectioon

Tidigare
Jag ville inte intala mig själv att hon var död. Jag började skaka på henne och säga hennes namn, men hon vaknade inte. Tårarna forsade ner från mina kinder och jag verkligen kände hur ont det gjorde i hjärtat. Jag skrek och skrek och tillslut kom Harry och drog in mig i hans famn. 
- Everything is going to be okey, I promise, sa han och vilade sina läppar mot mitt huvud.
_________________________________________________________________________________________



Nialls perspektiv

Kvällen började närma sig och vi skulle snart gå iväg för att träffa de andra. Men plötsligt ringde det i min mobil och jag svarade snabbt när jag såg att det var Harry som ringde.
- Hey man, svarade jag glatt.
- Hello, sa Harry tyst i luren.
Jag började bli lite orolig. Han lät så dyster och det kändes som om något var fel.
- Are you okey? frågade jag.
- Yes, or no, actually I'm not.
- Okey dude, what's wrong?
Nu blev jag ännu oroligare och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
- You know... Emma and I came here because of Emmas sister. And know, we're in the hospital and I don't know what I can do, Emma is so sad, sa han.
- Okey, but do something for her, so she will be in a better mood and start thinking about something else.
Jag hörde att en dörr smälldes igen lite längre bort.
- I have to go, sorry. Call me later! sa jag och precis innan jag skulle lägga på luren stoppade Harry mig med:
- Wait! Don't say anything to Alex or someone else, thanks.
- I promise, sa jag och lade på luren.
Direkt när jag lagt på kom Alexandra in och frågade vem det var jag hade pratat med. 
- The cops, svarade jag snabbt. 
Eftersom Harry sagt åt mig att inte berätta något för någon så var jag tvungen att ljuga för Alexandra. Det kändes inte heller så jätte bra, men om jag skulle berätta för någon så skulle nog en panik uppstå samtidigt som alla skulle vilja åka hem och så vidare.
Efter att ha ljugit ihop vad poliserna ringde för, så gick Alexandra och jag hand i hand mot de andra och mot en underbar och trevlig kväll. Eller egentligen kanske den inte skulle bli så underbar eftersom jag inte kunde tänka på något annat än vad Harry hade sagt och hur jävligt dem faktiskt hade det i Sverige just nu.

Alexandras perspektiv
Jag och Niall gick efter ett tag, långsamt i mörkret, hem till hans lägenhet igen. Imorgon skulle jag åka hem och det kändes som om jag inte skulle få träffa Niall på evigheter efter det.
- Had you a good time tonight, Alex?
Niall öppnade dörren in till sin lägenhet.
- Yes! I can't belive that Liam and Danielle will move in together, sa jag medan jag satte mig ner på stolen och knöt upp mina skor.
Niall drog upp mig från stolen och kramade mig hårt. Plötsligt började jag gäspa och Niall backade ett steg ifrån mig.
- Are you tired? Shall we already go to bed? sa han och stirrade oroligt på mig.
- No, I just yawned, it doesn't mean I'm tired.
Han tog en kliv närmare mig igen och kysste mig lite lätt på pannan.
- Okey, then we can see a movie, sa han sedan och drog med mig till soffan.
Han satte sig ner vid tv:n och rotade bland alla sina filmer. Jag bäddade ner mig i soffan sålänge. Niall tog fram två filmer och lade fram dem på golvet.
- Grease or Titanic? frågade han sedan.
- Hmm... Grease! sa jag eftersom jag visste att det var Nialls favorit film. 
- Yes! ropade han och var hur lycklig som helst.
Han satte i skivan i DVD-spelaren och tryckte på "play". Sedan reste han sig upp från golvet och gick sakta fram och bäddade sig ner i soffan han med. 
När ungefär 30 minuter av filmen hade gått ringde plötsligt Nialls mobil. Han tog upp den fort. 
- Hello, började han men reste sig sedan hastigt upp från soffan.
- I'm sorry Alex, I really need to take this, sa han sedan till mig och gick iväg med snabba steg mot något rum. 
Jag nickade på huvudet och lutade mig fram för att trycka på "paus". 
Efter några minuter kom han tillbaka med röda kinder och med sin mobil i ena handen. Han satte sig ner i soffan igen och la sina armar över mig. 
- Who was it? frågade jag oroligt. 
- Oh, it was just the cops.
- Again? sa jag och kollade fundersamt på honom. 
- Yes, they asked about all these women as the hotelman killed, sa han och tryckte på "play" igen på fjärrkontrollen. 
Han kysste mig på hjässan och drog mig närmare sig.
Jag visste att det inte var polisen som ringde, det var jag helt säker på att det inte var. Det var något som hade hänt, något som han inte ville berätta för mig. Frågan var vad? 


_________________________________________________________________________________________
Hellojsan!!