oonedirectioon

Tidigare
Jag bäddade mig så småning om ner i soffan med en filt eller två. Undra hur mitt liv skulle se ut om ungefär sådär tio år? Lägenheten min mamma nyss ringt och berättat att dem köpt gjorde mig så himla lycklig. Jag blev så glad att jag till och med sa att jag älskade henne, vilket bara hände när man var sådär riktigt glad.
______________________________________________________________________________________________



Nialls perspektiv
Alexandra var ganska sur på mig, jag trodde att hon skulle ha glömt det där när vi vaknade på morgonen men så var tyvärr inte fallet. Hon bara gick upp ur sängen, klädde på sig och lämnade lägenheten och jag hade inget annat val än att följa efter henne. För vad som helst skulle ju kunna hända henne där ute på Londons gator och speciellt när hon letade efter ett gäng mördare, som dock bara finns i hennes drömmar. Jag gick hela tiden en bit bakom henne så hon inte såg mig, men jag var tvungen att se henne. Till en början förstod jag inte vart hon var påväg men sedan kom jag på att hon skulle till hotellet som dem hade bott på senast dem var här i London, för hon hade snackat om att hon såg hotellmannen bära runt på den där kvinnan. 
När jag äntligen såg hotellet så gick Emma med bestämda steg in och jag gick långsamt efter. Plötsligt hörde jag henne skrika hysteriskt och jag sprang in på hotellet och såg hotellmannen hålla ett hårt strypgrepp om Emmas hals. Jag puttade snabbt bort honom och räddade Alexandra.
- How are you? frågade jag och smekte henne lätt på kinden.
- Who had right?
Jag kysste mjukt hennes läppar, sedan tittade jag på henne och sa:
- You, and tonight we're going to celebrate, because you are a hero.
- Okey, but can we go home now? frågade hon och vi gick sedan hand i hand ut från hotellet.
På vägen hem ringde vi också polisen och berättade vad som hade hänt, för annars kanske skulle hotellmannen fortsätta mörda kvinnor bara för att han inte tyckte om dem.

Gemmas perspektiv
Kanske gick jag lite till överdrift när jag blev så tjurig på Marcus men jag var trött och besviken på honom.
Jag la mig i min stora säng som brukar vara så varm och mysig, men som nu var kall och för stor. Jag försökte tänka andra tankar men hela tiden kom en bild upp i mitt huvud som föreställde Marcus. Plötsligt kände jag att någonting vibrerade i sängen och jag letade snabbt upp min mobil. ''Goodnight'' stod det i ett sms skickat från Marcus. Jag tittade länge på smset och utan att tänka mig för skrev jag ''Come to me, I miss you'' och sedan tryckte jag på skicka. Det tog inte så lång tis innan någon knackade på dörren och den öppnades långsamt. Marcus gick långsamt in i rummet, han la sig ner på sängen brevid mig och frågade:
- Why are you so angry at me?
Jag tittade in i hans blågrå ögon samtidigt som jag tog tag i hans hand.
- I heard that you said ''Jag älskar dig'' to someone in the phone, sa jag sedan.
Han började skratta lite smått och jag tittade frågande på honom.
- It was to my mum, she bought an apartment to me and then I said ''Jag älskar dig'' to her, berättade han och vi båda började skratta. Jag skämdes dock lite på grund av att jag blivit så arg för ingenting, men det kunde ju ha varit värre.
Vi låg och pratade ett tag och nu kände jag att jag vart på bra humör igen.
- I don't love you, I think I just like you yet, sa Marcus och log mot mig.
- Yes it's right, I just like you too. But I think that this is the beginning to something.
Istället för ett svar fick jag en kyss och kyssar blev det ganska många men efter en stund tystnad så somnade vi båda.

Emmas perspektiv
Harry och jag stannade tillsammans med mina föräldrar nästan hela dagen på sjukhuset, men ändå hade jag inte fått kontakt med min syster på hela dagen. Det som var så typiskt är att just när Harry och jag var i fiket för att ta något att äta, då, just då vaknade Maja och mamma och pappa kunde byta ett par ord med henne. Men när vi kom tillbaka till rummet där Maja låg så hade hon somnat igen.
Vi satt allesammans och pratade när plötsligt en läkare kom in med en allvarlig min. Harry greppade min hand då vi båda var beredda på att få ett dåligt besked.
- Eftersom Maja vaknade förut och eftersom proverna har visat ganska bra resultat så kan vi säga att läget nu är ganska stabilt, sa läkaren och log lite lätt.
Jag andades ut av lättnad och jag log inombords.
- Ni kan åka hem om ni vill, sa mamma och tittade på mig och Harry.