oonedirectioon

Tidigare
Jag vände blicken ner mot vägen där ljudet kom ifrån precis under Nialls balkong. Paniken spreds inom mig när jag såg att det var massor män som gick och bar på den hjälplösa kvinnan. Hon skrek och skrek och jag kunde inte fatta att ingen varken hade sett eller hört henne förutom jag. Jag gömde mig och tog snabbt upp mobilen. Jag ringde polisen och sedan försökte jag titta närmare på vad som egentligen hände. Plötsligt stannade jag och allt upp när jag såg vem en av männen var. Jag kunde verkligen inte tro mina ögon...
______________________________________________________________________________________________



Harrys perspektiv
Det blev ett snabbt beslut att vi skulle åka till Sverige, Emma och jag. Från att ha suttit på en londongata med Emma gråtandes i min famn så var vi nu i en taxi påväg till ett sjukhus i Sverige. Men för min del gjorde det ingenting att det blev en så hastig resa till Sverige, det är faktiskt ganska skönt för då kanske Emma och jag äntligen kan få lite ensam tid. Det som var mindre bra är att Emmas syster håller på att dö och då skulle absolut inte den här Sverigeresan bli lyckad på något sätt. Men om hennes syster plötsligt skulle vakna upp och vara fullt frisk så skulle allt bli helt perfekt, hur nu det skulle gå till.
Taxi resan gick ganska fort enligt mig men jag skulle tro att det tog en evighet för Emma. Efter att jag betalat taxichaffören så rusade vi in på sjukhuset och det var inte förens då som tanken slog mig, jag skulle träffa Emmas föräldrar för första gången. Nervositeten spreds i min kropp och jag visste inte vad jag skulle ta mig till, det var viktigt att ge ett bra intryck.
Emma öppnade plötsligt dörren till ett rum och kramade om en kvinna som troligtvis var hennes mamma. I rummet fanns också en säng där systern sov och på sidan av sängen satt Emmas pappa. Jag visste inte om någon hade sett mig än så jag var tvungen att hälsa och presentera mig.
- Hello, I'm Harry, sa jag nervöst och räckte fram handen mot mamman.
- I am so sorry you had to see me like this the first time we met, sa mamman och skakade min hand.
Emmas pappa reste sig sedan från stolen bredvid sängen och kom fram till mig för att hälsa.
- Hey, my name is Harry, sa jag och räckte fram handen ännu en gång.
- Hello Harry, can we go out and talk a few minutes? svarade pappan och log vänligt.
Jag nickade som svar och vi gick ut ur rummet. Vi promenerade långsamt i korridoren bredvid varandra och jag visste inte om han eller jag skulle börja samtalet, det var som om han inte visste vad han skulle säga.
- You don't need to be nervous Harry, I just want to say that I'm glad for you and Emma and I think that Emma really need you now, sa han och tittade på mig med tårfyllda ögon.
- Thank you. I'm sorry if you don't want to meet me now, I understand if you would be alone with your family but i couldn't leave Emma alone on the airport when she was so sad, förklarade jag och jag kände hur även mina ögon började att vattnas.
- You do right and we really want to have you here with us!

Nialls perspektiv
Efter att jag och Alexandra bara hade myst ett tag i soffan somnade jag hastigt till. Det var egentligen inte meningen men jag var så otroligt trött. Plötsligt vaknade jag av att någon ropade på mig förtvivlat.
- Niall, wake up, now!
Jag öppnade sakta ögonen och såg att Alexandra stod oroligt och tittade sig omkring.
- What's going on? frågade jag henne och reste mig tröttsamt upp från soffan.
- It's a... women... and, sa hon men kunde inte få fram mer.
- Wait, calm down.
Jag ställde mig upp och kramade försiktigt om henne.
- Outside of your balcony I heard a women scream. I looked and saw around three or four man walking and carrying the women, sa Alexandra upprört.
- And then?
- Then, I call the police. They are here at any second. And when I looked down again I saw a thing. One of the man I saw was a person you know. As you know very well.
- Who? frågade jag samtidigt som jag tittade djupt in i hennes ögon.
- I don't know he's name but the hotel-man.
Jag började att skratta.
- What do you saying? sa jag sedan och skrattade ännu mer.
- What do you mean, do you don't belive me? sa hon och i samma sekund ringde det på dörren ute i hallen.
Jag tittade på henne och begav mig sedan ut i hallen för att öppna. Utanför dörren stod två poliser med armarna i kors. Alexandra kom springades ut från rummet när hon hörde den ena polisens röst.
- It was me who called you, sa hon hetsigt.
Alexandra fick berätta allt hon såg och hörde. Poliserna berättade att de inte hade sett några spår efter någon kvinna eller några män. Grannarna hade haft fest lite längre bort och poliserna trodde att hon hade sovit och drömt och hade vaknat över det höga ljudet.
- But I saw what I saw, and if you don't belive is that your problem, because tomorrow you maybe find a women who is dead or really hurt, sa Alexandra och stängde igen dörren hårt när poliserna hade gått sin väg.

Gemmas perspektiv
Jag och Marcus gick hem till min lägenhet sen. Det kändes så konstigt men samtidigt väldigt underbart när han kysste mig. Och det var inte bara en sån där engångs kyss, nej det var fler.
- Are you really sure that I can sleep over here tonight? frågade Marcus när vi kom in i lägenheten.
- Of course, you can sleep here how much you want.
Han gav mig tummen upp och gick in och granskade rummen.
- I like your rooms, sa han sedan och hela jag kunde andas ut. Det kändes bra att någonting var bra i alla fall.
Jag gick in i köket och hällde upp två glas med vin. Sedan gick jag ut igen och gav fram ett av glasen till Marcus.
- Our date have not stopped yet. Here, sa jag och log.
- No, you have right, thanks, sa han och log tillbaka.
- Marcus, what means "I love you" in swedish?
- Jag älskar dig, svarade han med ett leende på läpparna. 
- Are you doing that in real? frågade jag och kollade med en kärleksfull blick på honom.
- Yes I do, I love you, sa han och kysste mig passionerat.
- Jag älskar dig, sa jag när kyssen var över.
Resten av kvällen satt vi bara och myste. När vi sedan bestämde oss för att gå till sängs så ringde plötsligt Marcus mobil, som vanligt när vi var tillsammans. Jag gick sålänge ut till köket för att diska vinglasen. Jag hörde att Marcus pratade med någon på svenska så jag förstod inte riktigt vad han sa, men plötsligt hörde jag honom säga en mening som jag väl kände igen. Just i den sekunden ville jag bara ta kökskniven och hugga den idioten. Meningen som han sa var den samma som han hade sagt till mig för bara någon timme sedan: ''Jag älskar dig''. 


_____________________________________________________________________________________________
Det vart inte ett tidigt kapitel iaf. Men hoppas ni blir nöjda ändå! Pussssar!