I want you - chapter 68 ♥
Tidigare
- Stop Marcus! I have to know what interrupt our date.
Kanske lät jag lite för arg, men jag ville verkligen veta vad som hade förstört allt som nyss var så perfekt.
- I'm sorry, I don't know what it is but it's something really important.
- Please Gemma..., sa han sedan och innan jag visste ordet av det så var hans läppar tryckta mot mina och dem sekunderna var jag världens lyckligaste tjej.
__________________________________________________________________________________
Marcus perspektiv
Jag visste inte om jag gjorde rätt när jag kysste Gemma, men jag var tvungen att säga något och då kysste jag henne istället.
- And that was for...? sa hon och tittade frågande på mig med ett stort leende på läpparna.
- I don't know, but we really have to hurry now! svarade jag och drog med hennes arm och fortsatte att småspringa lite.
- Okey, ropade hon lite osäkert efter.
När vi äntligen hade kommit fram sprang Alexandra snabbt fram emot mig. Hon kramade om mig hårt och jag blev alldeles varm i kroppen som jag alltid brukade bli när hon kramade mig.
- Vad har hänt och vart är Emma? frågade jag och kollade mig oroligt omkring.
- Hon och Harry har åkt hem till Sverige igen. Maja har fått ett till epilepsi anfall och det var visst väldigt allvarligt den här gången.
Gemma stod bakom mig och plötsligt harklade hon sig.
- Oh hey Gemma, I'm sorry if I interrupt your date, sa Alexandra och gick fram och kramade henne hon med.
- It's okey, but what happened?
När precis Alexandra skulle berätta kom Niall utspringades från lägenheten. Han sprang fram till Alexandra och tog sina händer runt hennes midja. Han kysste henne sedan passionerat och jag kunde inte göra något annat än att kolla bort.
- I tell you later, sa jag sedan till Gemma som stod med huvudet på sidan och tittade nyfiket på mig.
När Niall och Alexandra hade avslutat kyssen tog jag utan anledning tag i Gemmas händer och kysste hennes läppar mjukt jag med. Medan vi stod där och kysstes försökte jag att titta på Alexandra och Niall. Jag såg att de stod och tittade på oss med en förvånande blick.
- Marcus, would you like to sleep in my apartment tonight? utbrast plötsligt Gemma när våra läppar hade släppt varandra.
Jag ville inte förstöra det roliga när både Niall och Alexandra fortfarande stod och tittade på oss som aldrig förr.
- Yes, of course, sa jag sedan och kysste henne igen.
Emmas perspektiv
Efter en kort flygresa hem till Göteborg som egentligen kändes som flera timmar var vi äntligen hemma. Jag och Harry tog närmaste taxi hem till sjukhuset. Jag satt och skakade hela tiden. Jag ville inte intala mig själv att hon kanske inte levde när jag skulle komma fram till sjukhuset. Men som tur var Harry där och stöttade mig och höll i min hand. Han var nog egentligen mest nervös. Han hade aldrig träffat mina föräldrar förut och nu när han skulle få göra det för första gången ligger både mamma och pappa säkert och gråter på varsin sida om Maja i sin sjuksäng.
- Thanks, sa Harry och gav fram pengar till taxichaffören när han hade kört fram oss till sjukhuset. Taxichaffören hade suttit och tittat med en stendöd blick på Harry hela tiden i backspegeln. Han visste väl förstås att det inte var vilket kund som helst.
Vi sprang genast in i sjukhuset och letade reda på vilket rum Maja låg i. Jag visste inte hur mina föräldrar skulle reagera när Harry kom inrusandes i rummet med mig. Jag hade inte sagt att han skulle följa med. Jag visste inte om dem skulle tycka det var bra eller inte. Men det sket jag fullständigt för jag behövde honom mer än något annat just nu.
- Hej gumman, sa min mamma och sprang fram och kramade mig. Hennes ögon var helt röda av gråt och hon kunde troligtvis inte gråta mycket mer.
- Hello, I'm Harry, sa plötsligt Harry och gick försiktigt fram till min mamma och skakade hand med henne.
Hon tittade frågande på mig och försökte sedan le lite lätt mot Harry.
- I am so sorry you had to see me like this the first time we met, sa hon.
- No, it's okey, I understand, sa Harry tillbaka och log.
- Hur är det med henne? frågade jag sedan och sprang oroligt fram till Maja som bara låg där och sov.
- Hon fick en rejäl smäll efter att hon ramlat ner från trappan, utbrast min pappa som bara suttit tyst hela tiden.
- Ramlade hon nerför trappan? frågade jag och satte mig på kanten av sängen.
- Ja, hon blev tydligen yr av epilepsin och föll ner, sa han och hastigt reste han sig upp från stolen och hälsa försiktigt på Harry.
Alexandras perspektiv
Niall och jag gick sakta men säkert hem till hans lägenhet igen. Jag hade berättat vad som hade hänt med Emmas syster och att både Harry och Emma var påväg hem till Göteborg igen. Jag visste egentligen inte om jag ville åka hem jag med. Men samtidigt kändes det taskigt mot Niall för jag var ju faktiskt här för att träffa honom.
- How are you? frågade han plötsligt när han skulle dra upp ytterdörren till sin lägenhet.
- Actually, I don't know. I feel sorry for Emma, sa jag lite tyst och gick sakta in.
Vi kröp ner i soffan med några varma, gosiga filtar.
- Was it not a litte bit strange when Marcus kissed Gemma before? frågade jag sedan Niall när jag låg i hans famn med hans händer om mig.
- Yeah, but maybe it's something between Gemma and him right now. Their date may have enhanced their relationship.
- Perhaps you've right, sa jag och tog Nialls hand.
Niall och jag låg och pratade och skrattade hela natten tills hans tillslut somnade. Själv var jag inte ett dugg trött och visste att det skulle ta väldigt lång tid innan jag själv somnade. Så istället tog jag försiktigt bort Nialls händer och armar ifrån mig. Jag reste mig upp ur soffan och drog över filten på honom. Sedan begav jag mig ut på Nialls balkong bara för att njuta av utsikten. Egentligen var det kolsvart ute med man kunde ändå se och höra Londons gator fyllda med ljud och ljus. Plötsligt hörde jag ett skrämmande ljud, ett skrik från en kvinna. Jag vände blicken ner mot vägen där ljudet kom ifrån precis under Nialls balkong. Paniken spreds inom mig när jag såg att det var massor män som gick och bar på den hjälplösa kvinnan. Hon skrek och skrek och jag kunde inte fatta att ingen varken hade sett eller hört henne förutom jag. Jag gömde mig och tog snabbt upp mobilen. Jag ringde polisen och sedan försökte jag titta närmare på vad som egentligen hände. Plötsligt stannade jag upp när jag såg vem en av männen var. Jag kunde verkligen inte tro mina ögon...
_________________________________________________________________________________
Hellu! Hoppas ni har det bra?! Pussar och kramar! ;]
Marcus perspektiv
Jag visste inte om jag gjorde rätt när jag kysste Gemma, men jag var tvungen att säga något och då kysste jag henne istället.
- And that was for...? sa hon och tittade frågande på mig med ett stort leende på läpparna.
- I don't know, but we really have to hurry now! svarade jag och drog med hennes arm och fortsatte att småspringa lite.
- Okey, ropade hon lite osäkert efter.
När vi äntligen hade kommit fram sprang Alexandra snabbt fram emot mig. Hon kramade om mig hårt och jag blev alldeles varm i kroppen som jag alltid brukade bli när hon kramade mig.
- Vad har hänt och vart är Emma? frågade jag och kollade mig oroligt omkring.
- Hon och Harry har åkt hem till Sverige igen. Maja har fått ett till epilepsi anfall och det var visst väldigt allvarligt den här gången.
Gemma stod bakom mig och plötsligt harklade hon sig.
- Oh hey Gemma, I'm sorry if I interrupt your date, sa Alexandra och gick fram och kramade henne hon med.
- It's okey, but what happened?
När precis Alexandra skulle berätta kom Niall utspringades från lägenheten. Han sprang fram till Alexandra och tog sina händer runt hennes midja. Han kysste henne sedan passionerat och jag kunde inte göra något annat än att kolla bort.
- I tell you later, sa jag sedan till Gemma som stod med huvudet på sidan och tittade nyfiket på mig.
När Niall och Alexandra hade avslutat kyssen tog jag utan anledning tag i Gemmas händer och kysste hennes läppar mjukt jag med. Medan vi stod där och kysstes försökte jag att titta på Alexandra och Niall. Jag såg att de stod och tittade på oss med en förvånande blick.
- Marcus, would you like to sleep in my apartment tonight? utbrast plötsligt Gemma när våra läppar hade släppt varandra.
Jag ville inte förstöra det roliga när både Niall och Alexandra fortfarande stod och tittade på oss som aldrig förr.
- Yes, of course, sa jag sedan och kysste henne igen.
Emmas perspektiv
Efter en kort flygresa hem till Göteborg som egentligen kändes som flera timmar var vi äntligen hemma. Jag och Harry tog närmaste taxi hem till sjukhuset. Jag satt och skakade hela tiden. Jag ville inte intala mig själv att hon kanske inte levde när jag skulle komma fram till sjukhuset. Men som tur var Harry där och stöttade mig och höll i min hand. Han var nog egentligen mest nervös. Han hade aldrig träffat mina föräldrar förut och nu när han skulle få göra det för första gången ligger både mamma och pappa säkert och gråter på varsin sida om Maja i sin sjuksäng.
- Thanks, sa Harry och gav fram pengar till taxichaffören när han hade kört fram oss till sjukhuset. Taxichaffören hade suttit och tittat med en stendöd blick på Harry hela tiden i backspegeln. Han visste väl förstås att det inte var vilket kund som helst.
Vi sprang genast in i sjukhuset och letade reda på vilket rum Maja låg i. Jag visste inte hur mina föräldrar skulle reagera när Harry kom inrusandes i rummet med mig. Jag hade inte sagt att han skulle följa med. Jag visste inte om dem skulle tycka det var bra eller inte. Men det sket jag fullständigt för jag behövde honom mer än något annat just nu.
- Hej gumman, sa min mamma och sprang fram och kramade mig. Hennes ögon var helt röda av gråt och hon kunde troligtvis inte gråta mycket mer.
- Hello, I'm Harry, sa plötsligt Harry och gick försiktigt fram till min mamma och skakade hand med henne.
Hon tittade frågande på mig och försökte sedan le lite lätt mot Harry.
- I am so sorry you had to see me like this the first time we met, sa hon.
- No, it's okey, I understand, sa Harry tillbaka och log.
- Hur är det med henne? frågade jag sedan och sprang oroligt fram till Maja som bara låg där och sov.
- Hon fick en rejäl smäll efter att hon ramlat ner från trappan, utbrast min pappa som bara suttit tyst hela tiden.
- Ramlade hon nerför trappan? frågade jag och satte mig på kanten av sängen.
- Ja, hon blev tydligen yr av epilepsin och föll ner, sa han och hastigt reste han sig upp från stolen och hälsa försiktigt på Harry.
Alexandras perspektiv
Niall och jag gick sakta men säkert hem till hans lägenhet igen. Jag hade berättat vad som hade hänt med Emmas syster och att både Harry och Emma var påväg hem till Göteborg igen. Jag visste egentligen inte om jag ville åka hem jag med. Men samtidigt kändes det taskigt mot Niall för jag var ju faktiskt här för att träffa honom.
- How are you? frågade han plötsligt när han skulle dra upp ytterdörren till sin lägenhet.
- Actually, I don't know. I feel sorry for Emma, sa jag lite tyst och gick sakta in.
Vi kröp ner i soffan med några varma, gosiga filtar.
- Was it not a litte bit strange when Marcus kissed Gemma before? frågade jag sedan Niall när jag låg i hans famn med hans händer om mig.
- Yeah, but maybe it's something between Gemma and him right now. Their date may have enhanced their relationship.
- Perhaps you've right, sa jag och tog Nialls hand.
Niall och jag låg och pratade och skrattade hela natten tills hans tillslut somnade. Själv var jag inte ett dugg trött och visste att det skulle ta väldigt lång tid innan jag själv somnade. Så istället tog jag försiktigt bort Nialls händer och armar ifrån mig. Jag reste mig upp ur soffan och drog över filten på honom. Sedan begav jag mig ut på Nialls balkong bara för att njuta av utsikten. Egentligen var det kolsvart ute med man kunde ändå se och höra Londons gator fyllda med ljud och ljus. Plötsligt hörde jag ett skrämmande ljud, ett skrik från en kvinna. Jag vände blicken ner mot vägen där ljudet kom ifrån precis under Nialls balkong. Paniken spreds inom mig när jag såg att det var massor män som gick och bar på den hjälplösa kvinnan. Hon skrek och skrek och jag kunde inte fatta att ingen varken hade sett eller hört henne förutom jag. Jag gömde mig och tog snabbt upp mobilen. Jag ringde polisen och sedan försökte jag titta närmare på vad som egentligen hände. Plötsligt stannade jag upp när jag såg vem en av männen var. Jag kunde verkligen inte tro mina ögon...
_________________________________________________________________________________
Hellu! Hoppas ni har det bra?! Pussar och kramar! ;]
Kommentarer
Postat av: Nathalie
Nästa del, nuuuuuuuuuu! :DDD
Postat av: Colette
Hey, vill du göra länkbyte? :) xx
Postat av: nikki
jag längtar till nästa!! :)
Postat av: NÄSTA DEL NU :(
Postat av: Colette
sv: länkat!
Postat av: Ida
oj undrar vem det är!! :D
Postat av: Nikki =D
När kommer nästa del..
Längtar jätte mkt!! =D
Trackback