oonedirectioon

I want you

I want you - chapter 67 ♥

Tidigare

När jag hade hittat min mobil såg jag att jag hade tretton missade samtal från Emma. Jag ringde genast upp henne och hon berättade vad som hade hänt. De satt på flygplanet påväg hem till Göteborg igen och nu skulle jag få stanna ensam kvar med Niall.
När vi lagt på luren sprang jag fram till Niall som tittade förvånat på mig. Han hade ju ingen aning om vad som hade hänt så jag började berätta...

___________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv

Jag hade tänkt att ta ut Emma på den bästa restaurangen i hela england, eller i alla fall den bästa som jag visste om. Sedan efter att ha ätit, pratat och bara haft det skönt så tänkte jag att vi kunde ta in på ett lyxigt hotell, så det bara skulle vara hon och jag ett tag. Hon visste ingenting om vad vi skulle göra ikväll, det enda jag hade sagt var att hon skulle klä upp sig och se vackrare ut än någonsin, fastän hon redan var den finaste tjejen jag någonsin skådat.

När jag kom in i rummet, där Emma stod och gjorde i ordning sig för kvällen, fick jag inte fram ett ord. Hon var så otroligt underbart vacker.

- Can I look like this? frågade hon och log mot mig.

- Ehm... yeah, of course, fick jag fram. You are so damn beautiful, sa jag sedan och tog hennes hand.

När vi sedan skulle bege oss ut mot limousinen så började det ringa i Emmas mobil och hon sa något på svenska. Jag tog några steg mot limon men jag vände mig sedan mot henne och hon tittade med oroliga ögon på mig. Jag såg sedan hur hennes ögon fylldes med tårar, plötsligt tappade hon balansen och föll långsamt ner mot marken. Jag hann precis fånga henne i mina armar innan hon slog i marken.

Där satt jag på marken med Emma djupt inne i min famn och tårarna bara forsade ur henne.

- I have to go home, sa hon efter ett tag och torkade samtidigt bort en tår.
- I don't know what really happened but I understand that you want to go home, sa jag och kramade henne ännu hårdare.
- I'm so sorry, hörde jag henne säga och tårar började rinna nerför hennes kind igen.
- But I'll go with you, viskade jag tillbaka.

Efter ett tag kom limousin-chauffören ut, det var inte Paul eftersom han hade tagit några veckors semester.

- Do you need help? frågade han och sträckte fram handen för att hjälpa oss upp.

- Can you wait a few minutes and then take us to the airport, sa jag och tog tag i hans hand för att komma upp, sedan hjälpte jag Emma upp på fötter igen.

Chauffören förde Emma in i limousinen medan jag sprang in i lägenheten igen för att packa ihop Emmas saker.

- Emma and I are going to Sweden now. I can't explain why because I don't know what happend, but I call some of you later, sa jag till grabbarna som satt i soffan och körde fifaturnering. De skulle snart åka iväg på någon intervju men jag och Niall sa ifrån.
Zayn, Louis och Liam tittade frågande på mig medan jag släpade ut Emmas stora väska.

- What are you talking about? ropade Liam efter mig precis när jag stängde igen ytterdörren.

Chauffören mötte mig snabbt och tog emot resväskan. Påväg mot limon plockade jag upp Emmas Iphone som hon hade tappat förut, hela skärmen var sprucken av det hårda fallet i marken. Jag hoppade sedan in i limousinen som direkt körde mot flygplatsen.

Emmas perspektiv

Jag fattade nästan inte vad som hände, allt gick så himla fort och plötsligt satt vi inne i limousinen påväg mot flygplatsen. Harry torkade bort mascaran som hade runnit av alla tårar och jag kollade honom hela tiden djupt in i ögonen.

- What happend and what did you so sad? frågade Harry försiktigt efter en stund.

- My sister has epilepsi..., sa jag och kämpade med att hålla in tårarna. And it's bad just right now, I think it's really bad, fortsatte jag sedan samtidigt som jag snabbt torkade bort en tår som hade lyckats komma, hur mycket jag än kämpade med att hålla in den.

- Oh I'm sorry Emma, I didn't know. Maybe you don't want me to follow you, sa Harry och lät mycket osäker.

- No, I want you. I think I really need you, sa jag och tog ett hårdare grepp om hans hand.

Jag kände hur ännu en tår rann ur mitt öga och det kittlades lite lätt när den sakta rullade nerför min kind.

- I promise that everything will be okey, sa han och torkade bort den ensamma tåren.

Gemmas perspektiv

Det kändes som min och Marcus dejt kanske var början på någonting ända tills Marcus mobil ringde och vi plötsligt fick jätte bråttom hem.

- What happend? frågade jag samtidigt som vi småsprang hem till dem andra.

- I don't know, fick jag till svar av Marcus.

- Stop Marcus! I have to know what interrupt our date.

Kanske lät jag lite för arg, men jag ville verkligen veta vad som hade förstört allt som nyss var så perfekt.

- I'm sorry, I don't know what it is but it's something really important.

- Please Gemma..., sa han sedan och innan jag visste ordet av det så var hans läppar tryckta mot mina och dem sekunderna var jag världens lyckligaste tjej.

________________________________________________________________________________________

Det vart ett dialog-kapitell kan man säga, förlåt för att det inte är så bra men imorgon kommer det troligtvis vara bra igen! kommentera gärna vad ni tycker, puss&kram!

Läste hela novellen nu ikväll och den är sjukt bra!

Längtar tills nästa del kommer, hehe :)

Jättebra ! :D

Super!