oonedirectioon

I want you

I want you - chapter 86 ♥

 

Tidigare

Jag tog upp snabbt upp skeden igen och började äta.

- Hon skulle ju kunna flytta dit på loven och komma hem till Sverige när hon går i skolan, sa sedan pappa och såg väldigt stolt ut efter vad han hade sagt.

Jag boktavligen talat sken upp som en sol hela jag när han sa de där orden, det var nästan för bra för att vara sant. Jag kunde inte fatta att vi inte hade kommit på det tidigare.

___________________________________________________________________________________

 

 

Marcus perspektiv

Jag gick ensam hem i mörket. Solen hade precis gått ner pch gatolamporna hade tänds. Då och då möttes jag av några människor, när jag gick där på trottoaren. De pratade och skrattade med varandra och när de gick förbi mig hälsade de glatt. Men det gjorde inte jag, jag kollade bara med blicken åt något annat håll. Jag var alldeles för trött för att vara social och hälsa tillbaka.

Jag hade nämligen suttit på parkbänken i ungefär två timmar och bara tänkt, tänkt på livet. Jag visste inte om jag skulle vara glad eller om jag skulle vara ledsen. Jag var glad över att jag hade gjort slut med Gemma. Hon förtjände en sådan sjukt mycket bättre än jag. Jag hade bara utnyttjat henne, dessutom utan några resultat. Men samtidigt var jag väldigt ledsen, mitt liv hade precis fallit isär.

Jag begav mig in i snickarboden som hade tillhört min morfar en gång i tiden, tände lampan och letade fram en liten plankbit i en hylla lite längre bort i rummet. Jag tog upp plankan och lade ner den på snickarbordet. Jag tog fram en blyertspenna och började rita på plankbiten, sedan tog jag upp kontursågen och började såga på det ritade området. Jag tog upp plankan och granskade den noggrant. Den var fortfarande ojämn, så jag tog fram ett sandpapper och började dra det fram och tillbaka på plankbiten. När jag var nöjd rotade jag fram en brännpenna. Jag satte mig ner till rätta och koncentrerade mig på pennan och träbiten. Jag brände in ett streck med hjälp av pennan, sedan drog jag ett till och ett till. Jag hade gjort ett "A". Jag fortsatte att bränna in streck med pennan, "L", "E", "X", "A", "N", "D", "R", "A". När jag precis hade gjort det sista strecket i "A:et" ville jag sluta skriva, jag tyckte det passade bäst med bara "ALEXANDRA". Men det tyckte tydligen inte min hand. Den fortsatte att rita streck, ett hjärta. Jag drog yttligare ett drag med pennan. Jag var påväg mot ett "M" men pennan slutade rita vid det sista strecket. Resultatet blev ett "N".

Det var verkligen inte jag som skrev, eller kanske var det ändå jag. Jag visste ju på något sätt att Alexandra aldrig skulle välja mig framför Niall. Inget eller ingen kunde komma i mellan dem två, de var nog egentligen menade för att vara tillsammans.

Jag forsatte pressa pennan ner i plankan och snart var hela namnet uppskrivet.

Jag lade ifrån mig pennan och läste orden tyst för mig själv.

- Alexandra hjärta Niall.

 

Alexandras perspektiv
Jag och Emma satt i taxin påväg hem till killarnas lägenhet. Killarna var egentligen inte hemma eftersom de fick återvända till sin turné. Men vi hade fått en nyckel av dem så det skulle inte bli några problem med att komma in i huset.

När vi var framme gav Emma fram lite pengar till taxichauffören, sedan klev vi av och chauffören öppnade bagageluckan och lyfte ut våra väskor. Vi tackade taxichauffören och han hoppade in i bilen igen och körde iväg.

- Så, då var vi framme, sa Emma och log brett.

Vi släpade våra tunga väskor och gick in genom porten.

När vi väl hade tagit av oss jackorna, tagit av oss skorna och kommit in ordentligt i huset bestämde vi oss för att bara lägga oss ner i soffan.

- Det är sjukt att vi ska bo här, sa Emma och tittade sig omkring.

- Ja, eller det blir väl bara du...

- Vadå, vart ska du? frågade Emma och kollade oroligt på mig.

- Jag flyttar väl förmodligen till Niall, sa jag och visade upp ett stort leende mot Emma.

Jag trodde i alla fall att det var så, eller det var väl så killarna hade tänkt när de frågade oss från första början, att jag skulle flytta till Niall och Emma till Harry.

- Med det är klart, sa Emma och suckade lite lätt.

- Jag kan inte fatta att våra föräldrar tilllät det här. Snacka om att jag blev chockad när min pappa kom in på sjukhuset och sa att jag skulle flytta till London, sa jag och skrattade högt.

Emma skrattade också.

Om ungefär två dagar skulle killarna komma hem och jag och Emma kunde verkligen inte vänta tills att få se deras miner när de kom in innanför dörren.

 

_____________________________________________________________________________

Tjenixen! Först och främst vill jag bara be om ursäkt för att vi sa att det lilla kapitlet skulle komma ut dagen efter det andra, men det råkade bli ett missförstånd! haha, och sen var det ju det här med killarnas lägenhet. Vi har ingen aning om hur deras lägehet ser ut (om de ens bor i en lägenhet). Och nu har ju typ Louis flyttat in med Eleanor och allt, så allt bli bara fel. Men jag hoppas det inte förvirrar er alldeles för mycket, för isåfall får ni mer än gärna säga till! Är det någon som vet förresten, hur killarna bor?

Ni är underbara våra älskade läsare, ni är bäst!!!

BTW, nästa kapitel kommer utspela sig i framtiden... väldigt långt in i framtiden!

 

 

 

 

Den här novellen är jättebra och jag önskar att kapitlerna (heter det så?) kom lite oftare :S

Heeej! Jag har skaffat mig en egen Justin Drew Bieber novell.. Men har tyvärr inga läsare :( Det skulle betyda JÄTTE mycket om du gav mig ett länkbyte<3 Jag gör såklart detsamma.. :) Lämna en kommentar om du vill<3 kram<3