oonedirectioon

I want you

I want you - chapter 91 ♥

 

Tidigare

Alexandra ryckte på axlarna och skulle precis vända sig om och gå.

- Han hade faktiskt en flickvän Alex, en flickvän. Så fort när man pratar med en kille ska du få värsta rycket?

- Nej, men jag ville bara att du skulle veta att Harry en bra kille, och du ska vara glad att du har honom.

Alexandra vände sig om och gick iväg. Jag stod kvar en stund och kollade när hon gick. Varför förstod hon inte, jag och William var bara vänner. Jag älskade Harry över allt annat, och han skulle aldrig göra mig besviken.
__________________________________________________________________________________________

 

Alexandras perspektiv

Nästa dag vaknade jag bredvid Niall, min Niall. Hela han var perfekt och det kändes som om jag aldrig skulle kunna sluta älska honom. Men ändå kändes det som om någonting fattades. Något i mitt liv saknades, men jag kunde verkligen inte komma på vad.

Niall hade inte betett sig som han brukade göra kvällen innan. Han ville varken hitta på något eller ligga och mysa, han ville bara gå och lägga sig.

Jag tittade på honom en stund, men plötsligt ringde det till i min mobil så min blick sökte sig genast till den istället.

 

Harrys perspektiv
Morgonen därpå vaknade jag av att Emma kysste mig långsamt. 

- Morning beautiful, sa jag och min röst rasslade till.

Hon fnissade till lite och log mot mig innan hon kysste mig igen.

- Morning handsome, sa hon sedan.

Jag ville egentligen bara glömma allt från igår, men jag kunde inte sluta tänka på det. Jag var tvungen att berätta för Emma, men någonting i mig sa ifrån.

- I've talked with Alex for a few minutes ago, we will meet them tonight and have dinner.

Jag kom genast och tänka på Niall. Han blev väldigt sur på mig när han hade fått reda på vad jag hade gjort och han hade antagligen inte kommit över det än.

- I can not wait! utbrast jag.

Men egentligen var det ju inte sant. Jag ville helst slippa middagen, jag ville egentligen slippa allt och bara krypa in i något mörkt rum och aldrig behöva komma ut igen.

 

Alexandras perspektiv
Dagen hade gått blixtsnabbt och när som helst skulle äntligen Emma och Harry komma. Jag och Niall hade tillbringat dagen hemma. Niall hade varit på dåligt humör och inte orkat göra något. Men nu skulle det bli ändring på det eftersom hans bästa vän skulle komma på besök.

- Alex, can you open the door?!

Det var Niall som ropade när någon hade tryckt in ringklockan utanför dörren.

Jag sprang genast och öppnade och självklart fick jag syn på två glada ansikten. Jag kramade om både Emma och Harry, sedan begav vi oss in i lägenheten.

När vi åt blev det plötsligt en ganska konstig stämning emellan oss. Medans jag och Emma satt och pratade med varandra, satt bara Harry och Niall helt knäpptysta och vräkte i sig maten.

- So, what are we going to do later? frågade jag och tittade på både Niall och Harry.

De både ryckte på axlarna och fortsatte att vräka i sig maten.

- I think we will watch any movie, sa Emma och log.

Efter maten satte vi oss ner i soffan och Niall satte på filmen. Men plötsligt kom jag på att vi inte hade några popcorn, som man alltid var tvungen att ha när man såg på film.

- Wait! We forgot popcorn!

Emma började skratta lite lätt medans Harry och Niall fortfarande var lika tråkiga och satt knäpptysta.

- I can get the popcorn, sa tillslut Harry lite dystert och gick iväg,

- I may help him, sa plötsligt Niall och följde snabbt efter.

När jag visste att de var i köket började jag och Emma plötsligt samtala om killarna.

- Vad är det med dem egentligen? sa Emma.

- De är absolut inte sig själva.

Det dröjde några minuter och jag och Emma kunde inte vänta längre till att få sätta på filmen.

- Vad gör de egentligen? undrade Emma.

Vi satt kvar en stund till, men tillslut fick jag och Emma nog.

- Jag går ut och kollar vad dem gör!
Jag smög ut i hallen och när jag precis skulle gå in i köket hörde jag att Harry och Niall hade ett allvarligt samtal med varandra.

Jag gömde mig bakom dörren och försökte verkligen anstränga mig så mycket som jag kunde för att höra vad de sa.

- Seriously, have you not tell her yet?

Niall fick inget svar från Harry. Vad menade han egentligen?

Jag skulle precis gå bort från dörren och avslöja att jag hade lyssnat och nu ville veta vad som försiggick. Men plötsligt hörde jag Harrys röst och jag var tvungen att gömma mig igen.

- It was not my fault.

- Okey, so who's fault was it? hörde jag Niall fråga.

Ännu en gång svarade inte Harry.

- Harry, you must tell Emma that you cheated on her.

Jag höll nästan på och bryta ihop där bakom dörren. Mina händer skakade och hela jag var helt yr. Vad skulle jag ta mig till nu? Berätta för Emma och hennes hjärta krossas, eller bara låta det vara?

 

 ________________________________________________________________________________________

Det här kapitlet var absolut inte det bästa jag skrivit, men jag antar att det får duga för den här gången.Vi får hoppas på ett bättre kapitel nästa gång! puss, ni är bäst!

 

 

Merrr!! typ NUUUUUUUUUUUUU

Bästa novell ever!!!
BLOGGA DÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!
MEERR<3333

Du är sååå duktigt!!

Och jag har precis skapat min andra novell, Every Teardrop Is A Waterfall och det kommer invandla mycket tårar, besvikelse, tårar men samtidigt mycket kärlek och vänskap. Jag vill göra en annorlunda, en som inte bara har det lyckligt hela tiden, utan tvärtom. Spännande saker. Det skulle betyda jättemycket för mig om du reklamerade om min novell så gör jag om din. Tack!! :)