oonedirectioon

Tidigare
När vi äntligen var hemma hos mig så tackade jag så mycket för skjutsen sedan nästan sprang jag ur bilen, tog min väska och gick in i mitt hus. Men när jag precis hade tagit av mig mina skor och hängt av mig min jacka så knackade det plötsligt på dörren. Det var inte sant, gissa vem det var som stod utanför dörren och knackade. Alexandra. Vad fan ville hon nu?
____________________________________________________________________________________________



Alexandras perspektiv
När Marcus hade hoppat ur bilen körde vi iväg. Jag tittade mig i backspegeln och såg plötsligt att Marcus mobil låg kvar på sätet.
- Stanna! ropade jag och pappa tvärbromsade.
Jag vände mig om och tog upp mobilen, sedan klev jag ur bilen och sprang snabbt fram till Marcus hus. Jag knackade på och genast öppnade Marcus. Han tittade frågande på mig. Jag gav fram mobilen lite försiktigt. Jag visste inte vad jag skulle säga. Utan något tack eller i huvudtaget ett svar greppade han tag i dörrhandtaget. Men när han skulle stänga dörren så något inne i mig åt mig att göra något. Jag behövde snacka med honom och det visste jag mycket väl.
- Vänta, sa jag och tog tag i dörren innan den stängdes. Han suckade och slängde upp dörren igen.
- Vad är det?
- Kan vi inte träffas imorgon och så kan jag förklara allt? sa jag och tittade allvarligt på Marcus som inte alls verkade bry sig.
- Jag kan inte imorgon.
Jag visste att han ljög.
- Jag vet att vi kan träffas imorgon. Kom till parken klockan 13 så kan vi snacka, sa jag.
Marcus nickade tveksamt på huvudet och sedan stängde han igen dörren, hårt.
Jag stod kvar ett tag och tittade på dörren som hade stängts igen.
- Ska vi åka hem eller ska du stå där hela dagen? ropade pappa från bilen. Jag hade helt glömt bort att han satt där. Jag vände mig om och log mot honom. Jag sprang fram till bilen och hoppade in, sedan körde vi hemåt.
Jag gick med tunga steg från bilen in till huset. Vi hade nästan suttit i tre timmar i bilen och bara sovit.
- Jag fixar något att äta till dig så kan du bara ta det lugnt, sa pappa när vi hade kommit in. Jag nickade tröttsamt med huvudet och satte mig ner på en stol. Jag knöt av mig mina converse och tog av mig min skinnjacka. Pappa som hade tagit in min väska från bilen hade ställt den nedanför trappan så att jag lätt skulle kunna ta upp den. Jag tog tag i väskan och gick sakta upp med den uppför trappan. Jag orkade egentligen inte packa upp den nu men om jag packade upp lite så skulle jag inte behöva packa upp lika mycket nästa gång. Jag tog upp tidningarna som jag inte ens hade läst och la tillbaka dem i skåpet. Sedan la jag in lite kläder jag inte hade använt i min stora garderob. Plötsligt ropade pappa nerifrån köket och sa att det var mat. Så jag begav mig neråt och satte mig ner vid bordet. Han hade dukat fram jättefint och lagt fram överdrivet mycket saker på bordet. Han hade gjort min favorit mat och till och med lagt upp det på tallriken.
- Du gillar väl fortfarande räksallad min lilla ängel? sa pappa och log mot mig.
- Det är klart pappa!
Vi satt och åt ett tag och pratade om vad vi hade gjort i London och hur flygresan hade varit, men plötsligt när jag skulle fråga vad pappa hade gjort hela helgen var det som om hela världen stannade upp.
- Jo, jag vet inte om du kommer att uppskatta det här eller tvärtom, men jag har i alla fall träffat någon, sa han och man såg på honom att han verkligen var kär.
- Jaha, vem då? frågade jag nyfiket.
- Catarina, Hildas mamma.
Sa han nyss att han och Hildas mamma var tillsammans? Av alla kvinnor i hela världen, Hildas mamma Catarina? Skulle jag och Hilda som jag hatade bli systrar?
Jag reste mig upp från stolen och sprang raka vägen upp till mitt rum. Jag la mig flåsande ner på sängen och efter en stund slöts mina ögon.

Marcus perspektiv
Mamma, pappa eller brorsan var inte hemma som vanligt så när Alexandra hade gått gick jag in till mitt rum. Jag la mig ner på sängen och tänkte på allt och inget. Jag kom genast och tänka på Alexandra. Vad skulle vi prata om imorgon? Jag trodde hon hade sagt sitt, att hon bara ville glömma mig.
Jag reste mig upp ur sängen och luktade mig under armhålan. Jag kände att jag luktade skit så jag gick raka vägen in till badrummet och hoppade in i duschen.
När jag var färdig gick jag ut från badrummet och in till mitt rum igen där jag skulle sätta på mig mina kläder. Plötsligt kom jag på att den tröjan jag ville ha låg i min bag som jag hade haft i London så jag lyfte upp bagen på sängen. När jag letade efter tröjan åkte plötsligt kuvertet ut som jag hade fått fån hotell-mannen innan. Det hade ramlat ner på golvet så jag tog snabbt upp det. Jag hade tagit upp kuvertet förut på flygplanet men då inte tänkt på vad det var. Det var först nu när jag läste det som jag tog in det i huvudet. Jag skulle få åka till London igen och gå på en Arsenal match med One Direction killarna, och ja, hotell-mannen såklart.


__________________________________________________________________________________________
Hej, inte världens längsta kapitel, men men...! Vill bara meddela att det kommer troligtvist ett till kapitel ikväll, eftersom jag ska vara hundvakt åt min kära hund. Så jag kommer garanterat inte ha något att göra eftersom hunden är en ganska tråkig hund som bara ligger och sover. Kramar på er i alla fall!