oonedirectioon

Tidigare
Jag tittade ut mot London och log. Tänk att vi hade hängt med One Direction.
Marcus som satt bredvid mig öppnade plötsligt kuvertet han hade fått från hotellmannen. Jag tjuvkikade lite försiktigt. Det såg ut som det låg en slags lapp eller någon biljett i kuvertet. När han läst färdigt det vände han snabbt på det och la i det i kuvertet igen. Det enda jag hann se var sex stycken bokstäver. -L -O -N -D -O -N.
___________________________________________________________________________________________



Emmas perspektiv
Vi satt på planet hem till Sverige. Hela vägen satt jag och tänkte på Harry. En tår rann nedför min kind när jag tänkte på vad han hade sagt innan. Han hade frågat om jag ville bli hans flickvän som man gjorde på dagis, hur gulligt var inte det? Annars kändes resan ganska jobbig. Marcus och Alexandra sov mest men jag kunde verkligen inte göra det. Jag önskade att jag bara kunde spola tillbaka tiden och säga hejdå till Harry. Marcus bara drog med mig och jag han helt enkelt inte att göra det.
När de började att prata i högtalaren om att man skulle sätta på sig säkerhetsbältet vaknade plötsligt Alexandra till. Hon tittade oroligt på mig. Hon visste nog inte vart hon var. På hennes högra sida satt Marcus. Jag slängde en tom pet flaska på honom och han vaknade till.
- Vad gör du? sa han tröttsamt och irriterat.
- Du måste sätta på dig bältet, sa jag och tog upp ett tuggummi ur byxfickan. Jag stoppade in det i munnen och började att tugga. Det ska ju tydligen dämpa smärtan i öronen när man landar.
Han gnuggade sig i ögonen och knäppte på bältet. Och efter en stund kom det en flygvärdinna gående mot oss. Hon kikade in där vi satt och tittade om alla hade gjort som de begärde.
Efter ett tag landade vi i Malmös flygplats och allt hade gått suveränt, förutom att ett barn längre fram hade tjutit och skrikit hela tiden.
Utan att säga ett ord till varandra hämtade vi ut våra väskor och gick och satte oss vid väntehallen. Vi väntade på att Alexandras pappa skulle komma och hämta oss. Och efter några minuter kom han inrusande. Han var alltid glad, men idag var han extra glad.
- Hej på er, sa han och kramade om oss alla lite lätt. Vi svarade och sedan gick vi ut från flygplatsen.
I början så ställde Alexandras pappa några frågor om hur det hade varit och så vidare, men han förstod nog att alla var trötta när han bara fick korta svar tillbaka och då blev det inga mer frågor. Det var en sån otrolig skön känsla när man bara satt där i bilen påväg hem från Sturup, jag tror aldrig att jag har längtat hem så här mycket någon gång, samtidigt som jag sjukt mycket vill tillbaka till Harry och dem andra grabbarna.
Alexandras pappa stannade bilen utanför mitt hus, sedan klev han snabbt av och packade ut mina grejer från bageget.
- Tack för resan, vi hörs, sa jag innan jag gick ut ur bilen och det enda jag fick tillbaka var två trötta ''hejdå''.
När jag kom ut ur bilen möttes jag av ett rusande barn som kastade sig i mina armar och det var såklart Maja. Efter att mamma och pappa också kommit ut och kramat om mig så bar pappa in mina väskor i hallen medans mamma stod ett tag och pratade med Alexandras pappa. Efter ungefär tio minuter hoppade Alexandras pappa in i bilen igen och körde iväg.
När jag kom in i huset kände jag en doft av tacos och det var så sant, inne i köket stod en tacopaj färdig att ätas. Efter att berättat om resan samtidigt som vi åt tacopaj gick jag till mitt rum och la mig på sängen. Jag tog upp min mobil och slängde iväg ett sms till Harry och skrev att jag var hemma nu och att jag saknade honom. Det tog inte lång tid innan jag sedan fick tillbaka ett sms där det stod ''I miss you! xx''

Marcus perspektiv
Det var skönt att sätta sig i bilen och känna att vi var påväg hem efter den tysta flygresan. Alexandras pappa stannade bilen utanför Emmas hus och dem båda hoppade ut ur bilen. Jag sa bara hejdå och sedan la jag ner huvudet mot bilrutan igen av trötthet. Jobbigt nog var Alexandras pappa och Emmas pappa tvungna att stå i evigheter och prata med varandra, jag ville ju bara hem. Men plötsligt bröts den sköna tystnaden när Alexandra vände sig om och sa: 
- Marcus, förlåt för det jag har sagt och gjort mot dig, jag känner mig så jävla dum i huvudet och..., hon avbröt sig när hennes pappa öppnade bildörren.
Hon kollade på mig ett tag men vände sig sedan om när hon märkte att jag inte var så intresserad av att höra  vad hon hade att säga, utan jag satt bara där och stirrade ut från fönstret. När vi körde iväg uppstod det en pinsam tystnad så Alexandra vred upp volumen på radion. Det måste ha varit min otursdag för rätt som det var så hördes en svag duns under bilen och Alexandras pappa stannade och gick snabbt ut för att se vad det var. Jag skulle väl aldrig komma hem tänkte jag och suckade tyst för mig själv. När jag tittade upp såg jag att Alexandra var vänd mot mitt håll igen och hon tittade försiktigt på mig. Jag kunde inte låta bli att kolla på henne, hon var så otroligt vacker! Men jag tvingade mig själv att slita blicken från henne för hon var inte värd att kolla på.
- Det var en fågel, den dog, sa Alexandras pappa när han satte sig i bilen igen.
När vi äntligen var hemma hos mig så tackade jag så mycket för skjutsen sedan nästan sprang jag ur bilen, tog min väska och gick in i mitt hus. Men när jag precis hade tagit av mig mina skor och hängt av mig min jacka så knackade det plötsligt på dörren. Det var inte sant, gissa vem det var som stod utanför dörren och knackade. Alexandra. Vad fan ville hon nu?


_______________________________________________________________________________________
Där har ni kapitel nummer 43, blev inte långt eller bra men jaja. Kram