oonedirectioon

Tidigare
Det skulle ändå bli skönt att komma hem. Även fast jag inte var så jätte sams med Emma och Marcus skulle det ändå bli skönt att komma hem till pappa, jag saknade honom faktiskt.
Jag väntade på att tiden skulle gå fortare så att vi bara kunde komma här ifrån. Men rätt som det var hör jag en röst i högtalaren.
- We regret the waiting time. But the plane who is going to Gothenburg is unfortunately canceled...
___________________________________________________________________________________________



Gemmas perspektiv
Efter att Marcus hade gått låg jag fortfarande kvar i Zayns soffa. Jag hade inte spytt, men det kändes som om jag lika gärna skulle kunna göra det när som helst, så det var egentligen lika bra att ligga kvar. Efter en stund kom Zayn in.
- Can I watch now? sa han och höll sin ena hand för ögonen.
- Yeah, it's empty in the pail.
Han tog försiktigt bort sin hand från ögonen och tittade oroligt på mig.
- How do you feel? sa han sedan och lutade sig ner och tittade ifall hinken verkligen var tom.
- I don't know actually. I just have no idea what happened yesterday. I feel me a little bit confused.
Zayn satte sig på soffan. Täcket som nästan låg på golvet tog han upp och la det till rätta.
- I can tell you if you want, sa han sedan och log.
- Okey, but only if it's not so bad?
- No. You and Marcus was very drunk and yeah, you ate up each other. You kissed a lot in other words, sa han och små skrattade lite.
- Yes, now I can remember. But Zayn, can you keep it quiet?
- You mean that I not should tell Harry?
- Yeah, something like that! I think he would be angry, because Marcus and I don't even know each other, sa jag och tittade lite ledsamt ner på mina händer. Jag kände att mina kinder började bli varma.
- Do you like him? sa Zayn och ryckte lite lätt på ögonbrynen.
Ja, jag tyckte om honom. Men han tyckte säkert bara jag var en äcklig bitch som bara blev full hit och dit hela tiden. Så jag ville ju inte säga det till Zayn.
- No, no of course not, sa jag lite osäkert. Zayn ryckte på axlarna och reste sig upp från soffan. Han gick sin väg men plötsligt stannade han upp och vände sig om. 
- I'm don't going to tell Harry or anyone else, I promise.
- Thanks Zayn, I trust you, sa jag och log överdrivet mycket mot honom.
- Yeah! But if you want to join so are we going to the airport very soon, utbrast sedan Zayn och gick ut från rummet.

Harrys perspektiv
Jag sökte intensivt med blicken efter Emma, men det enda jag såg var massa stressade människor som gick förbi med stora väskor fram och tillbaka i avgångshallen. Långt borta såg jag plötsligt en tjej med ett par färgglada shorts. Det var mycket väl Alexandra. Och där Alexandra fanns, fanns såklart Emma. Jag, killarna och en trött Gemma rusade snabbt bort till dem. Jag sprang såklart till Emma utan att ens tänka på att hälsa på de andra. Jag och Emma hade haft en underbar kväll och en underbar natt tillsammans och nu ville jag verkligen inte att hon skulle lämna mig. Det var liksom helt fel tillfälle.
- Hey beautiful, sa jag när vi kramade om varandra. Hon såg lite orolig ut. Kanske var det för att hon skulle åka hem.
- Harry, sa hon bara och log lite försiktigt mot mig.
Planet skulle lyfta om någon timme så det här var verkligen min sista chans att prata med henne.
- Emma, come with me. Jag tog tag i hennes väska och sedan i hennes arm.
- Where are we going? fick Emma plötsligt ur sig när vi trängde oss igenom allt folk.
- You will see, sa jag bara lite hemlighetsfullt.
Vi gick fram till ett stort café.
- A café? I have not time for this Harry, my plane is going, sa hon förtvivlande. Jag skrattade lite tyst. Hon var så söt när hon var sur.
- Yes, you have. I need five minutes.
Hon suckade först med sedan gav hon sig.
- Okey fine.
Vi satte oss ner vid ett litet avlägset bord.
- Do you want to have something? frågade jag sedan och log mot henne.
- No Harry, you said five minutes. The waitresses don't even have time to get here.
- Yeah, maybe you have a point with that, sa jag sedan och nickade med huvudet.
- So, what do you want to talk about? sa hon och tittade ängsligt på mig.

Emmas perspektiv
Det kändes som om jag var jätte taskig mot Harry. Det var som om jag var jätte stressad och bara ville därifrån så fort som möjligt. Men det ville jag ju inte.
Vi satte oss ner vid ett bord. Jag var ganska orolig över hur jag skulle agera om det skulle komma tusentals fans eller flera fotografer mot oss.
- So what do you want to talk about? frågade jag sedan honom.
- Us! utbrast han och tittade med en allvarlig blick på mig.
Jag ville egentligen också prata om oss nu. Men det enda problemet var att det inte fanns någon tid. Jag skulle kunna sitta här hela dagen och prata om oss. Harry tog ett djupt andetag.
- I think I never have felt like this before. Of every single girls around the world, I know you are the right. You are good on every way and I don't know how it's going to be without you. I'm going to miss you like a hell.
Jag visste inte vad jag skulle göra i det ögonblicket. Han var för guds skull Harry Styles och han sa att jag var den rätta? Hur sjukt var inte det?
Jag tänkte efter en lång stund innan. Men när jag plötsligt skulle svara så avbröt han mig.
- I know, we live far apart, but I don't care. Would you be my girlfriend?
Okej, nu ville jag verkligen inte härifrån. Jag fick tårar i ögonen och jag ville inget annat än att kasta mig rakt in i hans famn. Men det kunde jag inte. Jag tittade på klockan och jag behövde verkligen gå. Jag reste mig upp från stolen och sprang ut från cafét. Jag bara drog och jag hann inte ens svara på Harrys fråga. Om bara planet skulle vara försenat eller något, då skulle allt verkligen vara perfekt.
- We regret the waiting time. But the plane who is going to Gothenburg is unfortunately canceled...
Jag stannade plötsligt upp. Det var inte något annat än en kvinna i högtalaren som sa det. När jag kom hem till Sverige skulle jag skriva i en bok att den 17:de juni var min tur dag.
Jag vände riktning och sprang snabbt tillbaka till Harry. Han satt och tittade ner i bordet, men när han plötsligt såg mig komma springades reste han sig upp. Jag kastade mig i hans famn och kysste honom som aldrig förr. Efter ett tag stannade vi upp.
- Yes, yes! ropade jag och mina tårar forsade nedför kinderna.
- I want to be your girlfriend! fortsatte jag och sedan kysste jag honom igen.
Alla som satt runt i cafét vände sig om och stirrade på oss. De kände säkert igen Harry men de undrade säkert vem fan jag var.
Jag hoppade upp på Harrys höft och kramade om honom hårt. Nu var det bara jag och Harry och ingen eller inget annat skulle få komma i vägen.


__________________________________________________________________________________________
Tjenixen! Lite kul är det ändå att typ Harry har "träffat" någon i verkligheten som heter Emma, haha! Annars kapitlet. Hmm.. dåligt. Men ni får ta att det är lite dåliga kapitel ett tag framöver. Puss!