oonedirectioon

Tidigare
Jag var så jäkla bakis och jag mådde bara skit. Det kändes på ett sätt pinsamt att jag låg här i Zayn soffa och nästan spydde. Och vad hände igår egentligen? Det enda jag kom ihåg var att jag och Marcus var på varandra hela tiden. Undra om han började att tycka om mig i alla fall?
- We see each other at the airport later guys, I have to go, ropade Marcus efter någon kvart och plötsligt stängdes dörren igen.
____________________________________________________________________________________________________



Emmas perspektiv
Efter att ha duschat, sminkat mig och ätit upp frukosten begav jag mig hem till hotellet. Jag ville egentligen inte lämna Harry men jag var tvungen. Jag skulle i alla fall få träffa honom på flygplatsen lite senare. Harry erbjöd att han kunde skjutsa hem mig, men jag ville gå. Så jag gick med snabba steg hem längs Londons vackra gator. Det enda som var i mitt huvud när jag gick var Harry. Han hade förändrat mitt liv och nu skulle jag inte få träffa honom på evigheter.
Efter ungefär 45 minuter började jag närma mig hotellet. Men precis när jag skulle gå in fick jag en liten lätt knuff och jag ramlade åt sidan.
- Aj, vad gör du? sa jag och tittade upp mot Alexandra som skrattade mellan flåset.
- Sorry, men jag sprang hela vägen och jag trodde jag inte skulle hinna, sa hon och sträckte fram en hand. Jag tog tag i handen och hon hjälpte mig upp.
- Undra vad Marcus gjorde igår? sa Alexandra när vi hade gått in i hotell lobbyn. Den nervösa mannen som Marcus hade pratat om stod och pratade i telefonen. Hans ögon var så svarta så att det såg ut som man hade gjort ett hål, rätt igenom.
- Jag vet inte, men jag är nästan övertygad om att han åkte tillbaka till hotellet och spelade fifa eller något sånt, sa jag och tryckte på hissknappen.
- It dd... doesn't... w..ork, sa hotell-mannen. Han hade lagt ifrån sig telefonen och nu stod han bara där med armarna i kors.
- Vi tar trapporna, sa Alexandra och tog tag i min arm.

Marcus perspektiv
Allt hade varit ganska bra här i London tills idag. Jag vaknade av att Zayn knackade på dörren. Jag försökte resa mig upp ur sängen, men det var som om någon tyckte mig tillbaka. Jag hade ont i magen och huvudvärken var enorm.
- Good morning, sa Zayn när han kom in i rummet. Jag svarade inte utan försökte istället resa mig upp från den satans sängen. Efter många försök tog jag mig ändå upp. Zayn stod och skrattade lite lätt vid dörröppningen.
- You are such an awful guy Marcus, do you know what you've done the whole night? sa han efter ett tag och jag gick förbi honom och skakade försiktigt med huvudet.
- You and Gemma? Really? fortsatte han och gick med snabba steg bakom mig medans jag försökte hitta någon toalett i Zayns överdrivet stora lägenhet. Jag låtsades att jag inte lyssnade men jag kunde inte rå för att jag gjorde det. Jag hade inte kommit ihåg något sen igår men nu började jag få tillbaka minnet. Gemma och jag hade druckit jätte mycket och hållit på med varandra hela tiden. Innan jag gick in i toaletten stannade jag framför dörren och vände mig om. Där stod Zayn fortfarande och tittade med stora ögon på mig.
- I kill you if you say that Gemma is here, sa jag.
- Okey, I'll find a knife or something, sa Zayn och gick med raska steg ut i köket. Jag bankade huvudet i väggen och sedan gick jag in på toan.
När jag hade uträttat mina behov gick jag ut igen. Då möttes jag av Zayns stirrande ögon igen.
- I'm sorry, I found no knife.
- It's okey, but one day, I'm going to kill you, sa jag och tittade med en falsk allvarlig blick mot honom.
- Yes, I am prepered. But one guy will probably kill you, sa Zayn och gick iväg igen mot köket. Jag följde efter honom.
- Who?
- Harry.
Jag stannade till. Fan helvetes jävla skit.
Plötsligt vaknade Gemma och Zayn for snabbt ut från köket. Jag varken ville eller orkade att hjälpa till när Gemma mådde så dåligt. Efter ett tag fick jag ett sms från Emma. "Klockan 13 på hotellrummet. GLÖM INTE!"
Jag sa snabbt adjö till Zayn och tackade honom för att jag fick sova där, sedan sprang jag ut från hans lägenhet och ropade på närmade taxi.
När jag kom in på hotell lobbyn stod hotellmannen där och glodde som aldrig förr. Han pekade på trappen och jag gick långsamt upp från den. Jag började att känna mig yr när jag gick men efter ett tag gick det bra och snart var jag helt uppe. Jag visste att jag var drygt 20 minuter försenad men det gjorde väl säkert inte så mycket. Allt var bra tills jag kom in i hotellrummet.

Alexandras perspektiv
Jag visste att Emma redan var sur på mig så jag ville inte göra hela situationen värre. För hon hade garanterat blivit mer sur på mig om jag kom försent så jag små sprang till hotellet eftersom klockan var nära 13. När jag närmade mig såg jag att Emma precis nästan skulle gå in, så jag ökade farten en aning och det visade sig att jag hade sprungit lite för fort, eftersom jag sprang rakt in i henne.
Vi tog trappan upp och låste upp rummet. När vi kom in sprang jag raka vägen in i duschen. Jag kände mig så otroligt äcklig och ofräsch så att duscha var det bästa man kunde göra i det här läget.
När jag var klar gick jag genast ut till min stora resväska och tog fram två par byxor. De ena var ett par höga shorts och de andra var ett par slappa jeans. Först tänkte jag att det inte spelade någon roll vad jag hade på mig, men sedan kom jag ändå på att det kanske skulle vara bra att göra ett bra sista intryck på Niall. Så jag bestämde mig för att ta de snygga shortsen med en liten vit söt tubtopp till. Jag fönade håret med en hårfön som tydligen fanns på hotellrummet och sedan satte jag upp det i en slö tofs.
Jag och Emma hade inte sagt mycket till varandra sen vi träffades. Antagligen var hon väl fortfarande sur över det jag hade gjort. Emma satt i soffan och höll på med sin mobil. Jag gick fram och satte mig bredvid henne.
- Kan jag se ut såhär? frågade jag och hon vände långsamt upp blicken från mobilen.
- Kan du väl, svarade hon bara kort. Hon vände ner blicken mot mobilen igen och jag suckade.
- Förlåt, det var inte meningen att jag bara gick sådär.
- Okej, svarade hon bara kort igen. Jag visste att hon var sur, men jag kunde verkligen inte berätta.
- Det hände lite saker, sa jag bara men kom sedan på att det kanske var bättre att säga sanningen eftersom det ändå inte skulle göra Emma något.
- Marcus kysste mig! Hon tappade mobilen på golvet och ställde sig snabbt upp.
- Va? Skojar du med mig?
- Nej, det gör jag inte, sa jag och efter ett tag satte hon sig ner i soffan igen.
- Jag frågade Niall om vi kunde åka och kolla på hans lägenhet bara för att komma bort från Marcus, fortsatte jag och Emma satt stel som en pinne i soffan. Jag tror hon kände sig skyldig på något sätt, eftersom det var hon som hade sagt att Marcus aldrig skulle få några känslor för mig efter kyssen.
- Vi åkte hem till Niall och myste hela kvällen. Det var som en magisk dröm, jag lovar, sa jag och log för själv. Emma satt fortfarande helt stilla i soffan och bara tittade rakt fram. Jag visste inte om jag skulle fortsätta men i vilket fall gjorde jag det.
- Jag tror faktiskt jag är kär Emma, sa jag och tittade generade ner i marken. Emma satt även nu tyst. Jag förstod inte vad som var så konstigt. Jag menar, hon borde vara glad för min skull.
- Han är typ världens underbaraste kille och jag vet inte hur det ska gå att klara mig utan honom. Han är en sån bra kille och just nu vill jag bara glömma Marcus. Varför ska han komma och förstöra? Jag vill ha Niall och ingen annan.
Utan förvarning vred Emma på sitt huvud och sa:
- Jag är ledsen.
Jag tittade fundersamt på henne men när jag sedan såg vem som stod där och tittade vid dörröppningen stannade hela världen upp. Det var därför Emma var så konstig, hon visste att Marcus hade stått där hela tiden.
Jag reste mig snabbt från soffan och sprang fram till Marcus. Jag visste inte hur mycket han egentligen hade hört så jag tänkte att det kanske var bäst att fråga.
- Hur mycket hörde du? sa jag och tittade oskyldigt ner i marken.
- Alldeles för mycket för att veta att du är en feg idiot...


___________________________________________________________________________________________________
Sent kapitel I know. Men jag råkade somna förut och vaknade sedan efter ett tag så det fick bli lite eller mycker sent idag. Jag gjorde ett lite längre för det, haha. Men aja, kapitel kanske inte världens bästa, men aja. Trevlig helg på er i alla fall! Kram