oonedirectioon

Tidigare
Servitrisen gick snabbt iväg och nu var det bara vi tre kvar och jag hade inte en aning om vad jag skulle ta mig till nu. Harry skulle döda mig om han fick reda på vad som hade hänt med hans syster och det var ju på ett sätt mitt fel.
___________________________________________________________________________________________________



Emmas perspektiv
Jag vaknade av en liten blöt puss i pannan. Jag öppnade sakta ögonen och såg att Harry låg bredvid mig.
- Hi beautiful, sa han och tittade djupt in i mina ögon. Jag kunde inte fatta att det här var sant. Jag hade inte drömt utan allt hade faktiskt hänt på riktigt.
- Hey Harry, sa jag och försökte att le, vilket inte gick så bra eftersom jag ännu var ganska trött.
Oväntat lutar Harry sig ner mot golvet och tar upp en stor bricka.
- Breakfast? sa han och tittade med ett stort leende på mig. Han var så otroligt gullig. Frukost på sängen.
- Of course.
Plötsligt försvann leendet på Harry.
- I'm just came up with a thing, sa han och tog en tugga av sin smörgås.
- What? sa jag och tittade frågande på honom.
- You will go home today.
Just det, jag hade helt glömt bort det. Vi skulle ju faktiskt åka hem idag. Jag ställde ner teet på brickan igen och gick snabbt upp ur sängen.
- What are you doing?, frågade Harry och följde mig med blicken medans jag sprang runt på golvet som en förvirrat litet barn.
- I have to call Alex, sa jag som svar och försökte leta efter min mobil.
- But it's okey, you can do it later. But please, eat up your breakfast.
Jag kom genast på att det kanske var bäst det. Att äta upp sin frukost och bara umgås. Jag skulle säkert inte träffa Harry på flera veckor eller kanske till och med månader, så det gällde ju att passa på.

Alexandras perspektiv
Jag reste mig snabbt upp ur soffan när jag hörde att min mobil började att ringa. Jag hade precis vaknat så trött var jag allt. Jag tog snabbt ut mobilen i jackfickan och svarade.
- Hello there, sa jag först, men kom sedan på att det kanske var någon svensk som ringde. Så jag harklade mig och sa hej istället.
- Hej Alex, det är jag Emma, sa Emma och lät bekymrad. Innan jag skulle säga något började hon nästan att skrika.
- Vart tog du vägen någon stans igår egentligen? Du lämnade kvar mig helt ensam utan att säga till.
- Men asså... började jag men avbröts sedan av Emmas arga stämma.
- Men asså vadå?
- Kan vi inte träffas så kan jag förklara allt?! sa jag lite nervöst. Okej, det kanske inte var världens schysstaste att bara dra därifrån sådär, men vad hade jag för val?
- Okej då. Men du hade väl inte glömt att vi ska åka hem idag va?
Paniken började spridas inom mig och jag kände redan av svetten som rann nedför min panna. Hur skulle det egentligen gå med Marcus, jag ville ju inte vara med honom nu? Och med Niall? Och nu är Emma tydligen sur på mig också. Allt hade bara gått käpprätt åt helvete.
- Nejdå, sa jag lite osäkert och la ifrån mig mobilen. Plötsligt plingade det till i mobilen igen, men den här gången hade jag bara fått ett sms. "Klockan 13 på hotellrummet. GLÖM INTE!" stod det. Jag skickade en blick mot klockan och började hetsigt springa runt i Nialls lägenhet efter mina byxor. Klockan visade strax över 12, så jag hade mindre än en timme på mig att fixa mig.
När jag hade tagit på mig mina kläder gick jag fram till en stor spegel och granskade mig själv. Jag såg helt förjävlig ut så jag bestämde mig för att inte väcka Niall och istället skriva en liten lapp. När jag hade skrivit färdigt satte jag fast lappen på toalettdörren. Sedan tog jag på mig mina ytterkläder och gick ut.

Gemmas perspektiv
Jag vaknade av en sådan fruktansvärd huvudvärk. När jag reste mig upp ville jag bara lägga mig ner igen. Jag stod där på golvet och tittade mig omkring. Jag kunde knappt stå på mina fötter utan jag balanserade lite fram och tillbaka. Plötsligt insåg jag att jag inte var hemma. Jag blev orolig och det gjorde att jag föll pladaskt ner på golvet. Från köket rusade en rädd Zayn ut. Han tog upp mig med armarna och la mig ner i soffan.
- How are you? frågade han och tittade bekymrat på mig. Jag som bara låg där nästan avtuppad nickade bara på huvudet.
- Marcus, come here! ropade sedan Zayn. Marcus gick med tunga steg fram till mig. Han suckade lite tyst och tittade knappt på mig.
- I have... I have to vomit, stammade jag fram och slöt min ögon.
- Marcus, pick up a pail, now! sa Zayn bekymrat och tittade argt på Marcus. Han gick med långsamma steg in något rum och efter en lång stund kom han tillbaka med en stor blå hink. Han gav den till Zayn som ställde den nedanför soffan, bredvid mig.
- I don't want to see, I'm sorry, sa sedan Zayn och tog tag i Marcus arm och gick med snabba steg ut till köket igen.
Jag var så jäkla bakis och jag mådde bara skit. Det kändes på ett sätt pinsamt att jag låg här i Zayn soffa och nästan spydde. Och vad hände igår egentligen? Det enda jag kom ihåg var att jag och Marcus var på varandra hela tiden. Undra om han började att tycka om mig i alla fall?
- We se each other at the airport later guys, I have to go, ropade Marcus efter någon kvart och plötsligt stängdes dörren igen.


___________________________________________________________________________________________________
Vet inte ifall det blev så bra, men det är allt vi har att bjuda på ikväll i alla fall. Sorry för det sena kapitlet btw. KRAM