oonedirectioon

Tidigare
- Good night my beautiful, sa han. Jag svarade inte utan tyckte att tystanden var ett bätte svar.
Efter en stund kände jag hans andetag i min nacke. Jag blev alldeles varm i hela kroppen. Han hade antagligen somnat. Jag bara låg där och njöt tills min tanke om vad som hänt kom tillbaka, Marcus.
____________________________________________________________________________________________



Marcus perspektiv
- I have an idea. We can go and fix a hotelroom and Harry, you can stay here with Emma, utbrast Zayn och tittade på Harry.
Vi hade suttit i soffan ett bra tag nu så det var ganska skönt att Zayn kom på att vi kunde fixa ett hotellrum medans Alexandra och Niall var på den där promenaden. Jag var egentligen inte ledsen över att Alexandra gick med honom, men jag var så oerhört arg. Hon kysste ju mig igår, ska hon kyssa Niall nu också?
Jag satt och tänkte på Alexandra hela tiden när vi åkte bilen genom London.
- We most find the best hotel in the whole London, hade Louis sagt och alla de andra killarna höll med honom. Jag däremot brydde mig inte så mycket. Ett bra hotell skulle ju bara bli dyrt för oss.
Efter en timmes letande i staden fick jag nog. Jag ville bara hem och sova så nu spelade det egentligen ingen roll vilket hotell vi skulle bo på.
- This hotel is good, sa jag och pekade på gammalt skruttet hotell genom fönstret. Killarna tittade ut och nickade försiktigt med huvudena.
- Are you sure? frågade Zayn och tittade fundersamt på mig.
- Yeah, of course I'm sure, sa jag och Zayn ryckte på axlarna.
Vi svängde in vid parkeringen och klev av. Plötsligt kom massor med galna tjejer inrusandes från ingenstans. Liam, Zayn och Louis tittade alla på mig och sedan på varandra.
- Run!
Jag var snabb och grabbarna lika så, men när man har ett tjugotal skrikande tjejer bakom sig är det inte det allra lättaste att springa. Vi hann ändå fram till hotellet så Liam stängde dörren och låste efter sig.
- What are you guys doing? var det någon som frågade inne i lobbyn. När han kom ingåendes stannade han plötsligt upp.
- Sss... ss... oo... so... yyou... a... rre... One... Dirrr... ection? stammade han fram när han såg att det inte var vilka killar som helst som stod där med händerna i byxfickorna.
- Yes, sa Louis och tittade på honom med en allvarlig blick.
- No, I'm not an One Direction member, sa jag och tittade på grabbarna, de började att skratta.
De vinkade och gjorde slängkyssar till fansen som stod utanför och bankade på glasdörren. Jag stod en liten bit ifrån och tittade alla på dem. Det kändes jobbigt att jag stod där helt random med tre stycken i One Direction.
Efter ett tag gick vi in i hotellobbyn och satte oss ner i några fåtöljer. På väggen hängde den en stor tv.
- Yyou... wannnt... tto... rrent... a hotelroom? frågade mannen nervöst.
- We'd love to, sa Liam och log.
Mannen gick iväg till receptiondisken för att fixa i ordning med papper, nycklar och sånt. Vi satt tysta kvar tills Louis plötsligt utbrast:
- Look guys, we can play fifa.
Louis sprang fram till tv:n och tog fram massa kontroller. Han satte på tv:n och gav mig en kontroll.
- So Marcus, may the best man win.

Harrys perspektiv
Jag följde Emma med blicken när hon gick till badrummet. Hon var så fin. Jag satte mig ner i soffan igen. Jag satt bara och tittade rakt fram. Jag log för mig själv. Nu hade Emma äntligen blivit sig själv igen och jag kunde prata med henne.
Efter drygt några minuter reste jag mig upp från soffan. Jag fick genast en bra idé. Jag gick ut i köket och plockade fram lite saker ur kylskåpet.
När jag var färdig gick jag ut för att se vart Emma hade tagit vägen, hon borde ju ha varit klar för länge sen. Jag gick fram till toalettdörren och efter några sekunder stod Emma framför mig helt naken. Jag skrattade och hon tittade generande på mig.
- Here, sa jag och gav fram henne tröjan som hon hade tappat på golvet.
- Thanks, sa hon efter ett tag och tog över tröjan.
- Should I pick up some clothes for you or a towel?
Hon stod fortfarande och tittade på mig.
- No, or yes. I mean, I can do it self, svarade hon och gick iväg till hallen. Vattnet droppade ner på golvet efter henne.
Jag ställde mig vid dörröppningen till köket och övade på några repliker.
- Hey my beautiful.
- Hey, do you wanna come?
- Hello my dear.
Plötsligt kände jag en hand på ryggen. Jag vände mig om.
- Harry? sa Emma och tittade förvånat på mig. Mina kinder blev varma.  
Tillslut visade jag med händerna att hon skulle titta in i köket. Hon tog några steg fram och tog tag i min arm.
- Aw Harry, why so cute? English breakfast, sa hon och log mot mig.
Vi gick fram till bordet och jag drog ut hennes stol.
- Thank you, sa Emma och satte sig ner på stolen. Hon log mot mig med det där leendet som jag aldrig sett på någon annan tjej förut.
Jag satte mig ner jag med.
- Bacon, scrambled eggs, strawberries. What is this? Are you a chef or something? frågade hon men en snäll tillgjord röst.
- Haha, no. But I love to cook, svarade jag och tog upp en jordgubbe i ena handen.
Efter en stunds pratande om bland annat mat så kände jag mig redo att fråga.
- So Emma, do you wanna talk about what as happened yesterday?
Hon svalde och tog upp servetten som jag hade lagt brevid tallriken. Hon torkade sig för munnen och sträckte på sig.
- Okey really, I don't know what's happened yesterday. But after the last day of school I felt dizzy. And yesterday when we would go I get a strange dream, but it was no dream. It was on real, and I'm sure about that. My sister has epilepsy and I thought she got a seizure. But when I went down everyone was there in my family, inclusive my sister, and she was well.
En tår rann ner från hennes kind. Jag la min hand över hennes.
- I don't know why I was weird. I couldn't talk, and I couldn't hear.
- It's okey Emma, sa jag och nu rann tusentals tårar ner från hennes kinder.


_________________________________________________________________________________________
Riktigt, riktigt uselt kapitel idag. Ledsen för det, men hoppas jag jan skriva ett bättre imorgon! kram