oonedirectioon

Tidigare
Jag skrev ett sms och berättade för Alexandra att jag ville följa med, men bara för hennes skull. Hon skulle säkert tycka om mig ännu mer då.
Det tog ett ganska långt tag innan jag fick något sms tillbaka. Men det kom tillslut. ''Hej, så himla snällt av dig. Men känn inte att du gör det för min skull, gör det för din egen skull, det kommer bli AWESOME!''.
______________________________________________________________________________________



Alexandras perspektiv
Jag bestämde mig ändå för att vara glad, för hur kul skulle London-resan bli om jag var orolig hela tiden? Vi tog en till omgång med kladdkaka och samtidigt sjöng vi på One Direction låtar. Jag kom efter ett tag på att jag kanske skulle skicka tillbaka ett sms till Marcus, så jag skrev: ''Hej, så himla snällt av dig. Men känn inte att du gör det för min skull, gör det för din egen skull, det kommer bli AWESOME!''.
Solen började gå ner och vi hade helt glömt bort vad klockan var. När jag gick in för att hämta två filltar så skickade jag en blick mot köksklockan. Kvart över åtta stod visarna på. Jag fick lite lätt panik när jag kom på att vi måste packa och sådant för imorgon åker vi ju. 
- Emma, du måste hem! Klockan är kvart över åtta och vi måste ju packa och allt. sa jag när jag gått ut till balkongen igen. 
- Oh herre gud, är klockan så mycket! sa hon och reste sig upp.
Jag nickade och tog bar ut brickan med kladdkakan på, samtidigt som Emma gick ut i hallen och tog på sig sina converse. 
- Hejdå, jag ringer kanske sen! hörde jag bara och sedan smälldes dörren igen.
Jag gick upp på mitt rum för att börja packa, jag tog fram min D&G-resväska och slängde i massa kläder. Efter ett tag började det ringa i min mobil.
- Hej, sa jag försiktigt.
- Hej, det är Marcus. Hur är det? hörde jag en röst säga.
- Det är bra, jag håller på att packa.
- Okej vad bra, men hur dags går planet imorgon? sa Marcus.
- 16.50 tror jag att det gick, ring till Emma för hon vet nog.
- Okej, men det tar ju ungefär 50 minuter att åka till Göteborgs flygplats och så ska vi vara där någon timme tidigare, så jag kan hämta upp dig klockan halv tre.
- Okej, det blir bra. Vi ses, hejdå! sa jag bara och snabbt la på luren.
När jag packat färdigt så var klockan nästan tio och tanken slog mig, vart är pappa? Jag ringde till hans mobil med det var ingen som svara. Men efter att jag ringt för femte gången så hör jag plötsligt en bil stanna utanför huset. Jag tittar ut ur fönstret och ser att det inte är våran bil. En man hoppar ut och bilen kör iväg, det är för mörkt för att se vem mannen är. Jag blir rädd och i samma ögonblick som mannen rycker i dörrhandtaget så låser jag dörren. Mannen böjar knacka på dörren och hela min kropp skakar. Plötsligt hör jag hur han försöker få upp låset med någonting och innan jag hinner reagera så vrids låset om och dörren öppnas. Jag skriker till när mannen kommer in genom dörren, men jag ser snabbt att det bara var pappa. Han börjar skratta åt mig och jag kan inte heller hålla mig, så vi båda viker oss av skratt.
- Vart har du varit? frågade jag sedan när vi samlat oss.
- Jag var hemma hos Hilda och åt middag med Hilda och hennes mamma, sa han och log.
- Va! Fattar du inte att jag har varit orolig? Och vad fan har du med Hilda och hennes mamma att göra? sa jag.
Jag tänkte på vad jag hade sagt och jag lät som en mamma till min egen pappa, men jag var väldigt upprörd.
- När Hildas mamma fick reda på vad Hilda hade gjort mot dig så blev hon väldigt ledsen och ångerfull, hon kom fram och pratade med mig och det slutade med att hon bjöd dig och mig på middag hemma hos henne. Men du var helt försvunnen så jag fick gå själv, berättade pappa och jag kunde inte tro min öron.

Marcus perspektiv
Jag bestämde mig för att ringa till Alexandra för jag visste ju ingenting om morgondagen, när planet skulle gå? Hur dags jag skulle hämta dem? och sådant. Efter att ha pratat med henne ett tag så kom vi överens om att jag skulle hämta henne klockan halv tre. Eftersom planet gick så sent så kunde jag vara kvar och en ganska lång stund till, nu hade det nämligen blivit ganska kul på studentfesten.

Nästa dag
Jag vaknade i min säng med huvudvärk. Jag kommer inte ihåg vad som hade hänt igår, inte hur och när jag hade kommit hem. Jag kollade på mobilen och klockan visade 13.42, jag skulle vara hos Alexandra om mindre än en timme. Jag såg också att jag hade fem missade samtal från Emma och tre meddelanden, men jag hann inte läsa dem nu. Jag kastade mig upp ur sängen och hoppade in i duschen. Efter att jag hade klätt på mig så tog jag fram en resväska och slängde i lite kläder, en tandborste och lite andra grejer. Jag var helt klar en kvart innan jag skulle åka och då passade jag på att ringa till Emma för att höra vad hon ville.
- Tja!
- Hallå, vet du hur mycket jag har försökt att få tag på dig!? sa Emma argt.
- Oj förlåt, men vad är det då?
- Alexandras pappa skjutsar oss till flygplatsen, så han hämtar dig fem i halv tre.
- Jaha, okej. Vi ses snart då! sa jag och stoppade ner mobilen i fickan.
Fan, jag hade ju velat hämta upp Alexandra själv för då hade vi kunnat få lite tid ensamma. Jag skulle verkligen behöva snacka med henne.
___________________________________________________________________________________________________
Det blev ett ganska tråkigt kapitel men det kommer ett till idag och det kommer nog bli mycket bättre. Kanske kommer One Direction vara med i det också ;)