oonedirectioon

Tidigare
- Hilda, hon fick alla att låtsas om som om det var jag. Och alla gånger jag skolkat har jag faktiskt ingen förklaring till. Men snälla tro mig pappa! sa jag oroligt.
- Vet du, det är bättre om du ägnar helgen åt att tänka på vad du gjort istället. Dessutom har du utegångsförbud, hade du glömt det?
- JAG HATAR DIG! skrek jag och kastade ner grytan på golvet. Hur mycket pappa än hade kämpat med grytan så sket jag fullständigt i det. Han var den värsta pappan som fanns och jag hatade honom.
______________________________________________________________________________________________



Marcus perspektiv
Efter att skolan var slut för dagen så gick jag raka vägen till morfars snickarbod. Jag stod och slipade på gungstolen när min mobil plötsligt börja vibrera i byxfickan. Jag tog snabbt upp mobilen och kollade vem det var. Det var Alexandra. Egentligen orkade jag inte prata just nu, inte ens med Alexandra, men jag tvingade mig själv att svara.
- Hej, det är Marcus.
- Tja Marcus, hur är det? frågade Alexandra glatt.
- Det är bra, men vad är det? Jag har inte tid att prata så länge, svarade jag kort.
- Okej, men jag bara undra om du vill följa med mig och Emma till London efter skolavslutningen.
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag sa ingenting.
- Snälla Marcus, det kommer inte bli som sist, jag lovar. Snälla vi behöver dig, sa hon sedan.
- Asså jag vet inte... det är nog ingen bra idé, svarade jag tillslut.
- Men du kan ju tänka på det i alla fall, snälla, vi behöver dig Marcus.
- Vi får se, men jag måste dra nu, hejdå! sa jag och la ner mobilen i fickan igen och fortsatte att slipa på gungstolen.
Förra gången gick allt åt helvete och nu frågar dem mig igen. Det kändes som om de bara utnyttjade mig.

Alexandras perspektiv
Efter att ha fått det där lilla "utbrottet" på pappa sprang jag upp till badrummet och satte på vattenkranen. Mina tårar forsade ut från ögonen. Varför, varför skulle han vara så elak? Jag stängde av vattenkranen efter ett tag och gick sedan ut från badrummet och in i mitt rum. Jag lade mig ner på sängen och tittade upp mot taket. Jag började att tänka på min mamma. Om hon hade varit här nu hade jag fått åka.
Jag hörde att någon knackade på dörren så jag reste mig upp snabbt. Pappa kom in och satte sig på sängkanten.
- Vill du så gärna åka till London? frågade han och klappade mig på axeln.
- Mer än gärna pappa, du fattar inte vilken upplevelse det skulle vara!
Han reste sig upp från sängen. Han gick fram till mitt skrivbord och tittade på en tavla. Tavlan bestod av en ram och ett gammalt foto på mamma och pappa när de gifte sig. Han tog upp tavlan och log.
- Du är så lik henne, sa han och ställde tillbaka tavlan. Han gick fram till mig igen.
- Du får åka på ett villkor.
- Ja, vad som helst, sa jag förväntansfullt.
- Om Marcus följer med och om ni lovar att det inte blir som förra gången, för i så fall så är det sista gången jag kommer släppa iväg dig på något sådant, sa han strängt.
Jag visste inte vad jag skulle säga, hade min pappa nyss sagt att jag fick åka. Jag kastade mig i hans famn och tackade honom.
- Du är världens bästa pappa! sa jag innan han gick ut ur mitt rum.
Det svåra nu är bara att övertala Marcus, han vill säkert inte följa med en gång till efter det som hände senast. Men på något sätt skulle det gå för Marcus är inte den där envisa typen. Jag tog fram min mobil och slog numret till Marcus, han lät väldigt stressad och jag kände direkt att det här inte var något bra tillfälle att ringa. Och jag hade rätt, till en början så tvekade han bara men efter ett tag så sa han att han inte tyckte det var någon idé. Så jag la på luren till Marcus och ringde i stället upp Emma.

Emmas perspektiv
Jag var världens lyckligaste tjej. Jag skulle få åka till London med Alexandra utan några problem. Mamma och pappa tvekade inte ens när jag frågade.
Jag ringde snabbt till Alexandra och berättade allt. Hon blev super glad och vi skrattade så mycket att vi knappt kunde prata. Efter ett tag av skratt och prat så la vi på. Jag såg att Maja satt vid tv:n och tittade bland filmerna, jag gick fram till henne och hon vände sig om.
- Vill du se på film med mig Emma? frågade hon och log.
- Absolut, vad ska vi se för någon? sa jag och satte mig ner på golvet brevid henne.
- Barbie!
Vi satt och tittade på filmen och bara hade det mysigt. När filmen började lida mot sitt slut så började min mobil att ringa. Maja var så inne i filmen så hon märkte inte att jag gick där ifrån och in på mitt rum.
- Hej Emma, jag har bra och dåliga nyheter, sa Alexandra snabbt.
- Hej, okej vad?
- Jag fick åka men bara om Marcus följer med.
- Okej, men det var väl inte så mycket dåligt i det, eller? frågade jag.
- Jo, han vill inte följa med! sa Alexandra besviket.
- Jodå, jag kan ringa, han är inte så svår att övertala.
- Försök du, men kan du inte komma till mig så kan vi ringa tillsammans?
- Jo absolut, jag är hos dig om 10 minuter, sa jag och la sedan på.
Jag sprang snabbt ut i hallen och satte på mig mina skor. Sedan gick jag ut och hoppade upp på cykeln och trampade iväg. Det tog inte lång tid innan jag var framme hos Alexandra. När jag plingade på dörren så var det Alexandras pappa som öppnade dörren.
- Hejsan Emma, Alexandra är på sitt rum skulle jag tro, sa han och gick iväg.
Jag gick upp till Alexandras rum och öppnade dörren.
- Jag har en bra idé! utbrast jag samtidigt som jag gick in.


_____________________________________________________________________________________________
Inte världens bästa kapitel antar jag men det är allt vi har och bjuda på idag. Kramar!